konfidentielt meddelad instruktion. Redan i 1846 års komitå visade sig stora olägenheter deraf, att ej blott latituden för komiterades uppdrag var olika på svenska och norska sidan, utan i ännu högre grad deraf att de förre hade åtminstone en generel, om än obestämd anvisning att gå framåt, de sednare deremot en omständlig och ganska noga bestämd att gå tillbaka. Huru mycket större måste olägenheterna ej blifva nu, när de svenska komiterade sakna all instruktion, all ledning för hvad de skola föreslå, yrka eller gifva efter, men norrmännen deremot, efter all anledning, anlända hit ganska omsorgsfullt instruerade i alla stycken. Dessa förhållanden äro desto mer-betänkliga; som en del af de ämnen komiterade icke kunna undgå att upptaga till behandling på det närmaste hänga samman med och gripa in uti den för Sverge så ytterst vigtiga frågan om den vid sednaste riksdagen begynta tullreformens fullbordan vid den nästkommande, samt den behandling vissa ämnen komma att i komitån erhålla är i stånd att både underlätta och befordra en högst nödig fulländning af denna reform, men på samma gång också att för densamma lägga ganska väsentliga hinder i vägen, samt att gifva åt den allenastyrande viljan, som vid sednaste riksdag så envist och ihärdigt motsatte sig tullreformen, nya medel i händerna att: densammas fullbordan motverka och fördröja. Hvad som i första rummet för Sverge är angeläget att vinna och som derföre äfven först i ordningen bör blifva föremål för komiterades omtanka, är tillintetgörandet, så vidt möjligt, af den landsförderfliga smugglingen utefter riksgränsen, hvilken aldrig, genom hvilka bevakningsanstalter som helst, kan förekommas, och genom hvilken icke allenast gränseallmogen demoraliseras samt inledes i skoj ochschacker, till skada för dess jordbruk och egentliga mnäringsfång, utan också svenska statskassan lider högst ansenlig förlust, dels direkt således att det är norska statsverket som uppbär tullintraderna å en stor myckenhet varor som förbrukas i Sverge, dels indirekt, genom de betydliga kostnader som underhållandet af bevakningen utefter riksgränsen årligen förorsakar vårt statsverk. Detta mål, det första i ordningen, skulle med lätthet kunna uppnås, om tullafgifterna i Norge på de varuartiklar, som egentligen utgöra föremål för landvägainförseln, sattes lika med tullafgifteraa i Sverge eller tvertom, eller, ännu bättre och riktigare, om förhållandet så jemkades, att tullafgifterna ; Norge sattes så mycket högre än de svenska, att! de fullkomligt motsvarade tullsatserna i Sverge med ällägg af de additionella afgifterna; som icke finnas i Norge (afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, tolagoch stämpelpenningar). Blefve förhållandet emellan tullsatserna i båda rikenas tariffer sålunda jemkadt och tillika landväga transitorätten införd (mot hvilken norska regeringen nu skall hafva sent omsider låtit sitt motstånd falla), så vore frestelsen till den olaga varuinförseln efter riksgränsen alldeles undanröjd. Ty då kunde köpmännen i Östersund, Åmål, Carlstad, Falun och Arvika och handlandena i gränsorterna, hvilka i större partier inköpt sina varor, detta må nu hafva skett i Throndhjem, Fredrikshald, Göteborg, Sundsvall eller Stockholm, alltid hålla dessa tillhanda åt förbrukarne till lägre pris än fribytarne på ränsen, som inköpt dem .i små poster i handelsbödårne i Fredrikshald och Throndhjem eller på marknaderna i Levanger och Grundset, och under skydd af 8 mellanrikslagen inpraktisera dem i Sverge. Det andra föremålet i ordningen för komiterades omtanke bör, till underlättande af handelsförbindelserna mellan båda folken och till beredande af stort gagn för bägges konstflit och industri, blifva det, att bägge rikenas industriidkare sättas i tillfälle att på fullkomligt lika fot. konkurrera med hvarandra, vare sig vid införseln sjöledes emot half tull eller landvägen dels emot half tull dels tullfritt, i öfverensstämmelse med mellanrikslagens stadganden; Detta mål, eller en sådan rättvis reciprocitet, hvarigenom marknaden för båda ländernas industri betydligt skulle utvidgas, vinnes också: derigenom, att tullsatserna i båda rikenas tarifter sammanjemkas på sätt nyss är nämnt, eller så att tariffsatserna i Norge så exakt som möjligt motsvara tullafgifterna i Sverge, med tillägg af de additionella . afgifterna; hvarvid dock noga är att märka, att denna egalisation måste omfatta ej blott de färdiggjorda industriprodukterna, utan äfven sträcka sig till råoch beredningsämnena, ty annars blefve reciprociteten endast ett gäckeri och tullindringen för de färdiggjorda industriprodukterna. en grof orättvisa, än mot det ena än det andra landets industriidkare. Det var också detta som ganska riktigt anmärktes vid 1827 års storthing, då mellanrikslagen diskuterades, men som då beklagligen lemnades utan afseende; i följd af hojlken uraktlåtenhet sedermera så många tvister och stridigheter uppstått. Att all drawback, och än mera alla exportpremier, : vid varuutförsel från det ena riket till det andra böra upphöra, såsom icke blott öfverflödiga vid införselsrätt mothalf tull utan ock derutöfver alldeles stridande mot rättvisa och reciprocitet, säger sig sjelft ; och att sådana uppenbara abnormiteter måste försvinna som t. ex. att norska industriprodukter i Sverge icke få uppläggas på nederlag och kreditlag eller öfverflyttas från vansitoupplaget Pienederlag, under det att svenska industriprodukter utan allt hinderåtnjuta dessa förmåner i Norge, lärer väl också följa af sig sjelft. Efter -destora framsteg norska industrien