- konfidentielt meddelad instruktion. Redan
i 1846 års komitå visade sig stora olägenhe-
ter deraf, att ej blott latituden för komitera-
des uppdrag var olika på svenska och norska
sidan, utan i ännu högre grad deraf att de
förre hade åtminstone en generel, om än obe-
stämd anvisning att gå framåt, de sednare
deremot en omständlig och ganska noga be-
stämd att gå tillbaka. Huru mycket större
måste olägenheterna ej blifva nu, när de sven-
ska komiterade sakna all instruktion, all led-
ning för hvad de skola föreslå, yrka eller
gifva efter, men norrmännen deremot, efter
all anledning, anlända hit ganska omsorgs-
fullt instruerade i alla stycken. Dessa för-
hållanden äro desto mer-betänkliga; som en
del af de ämnen komiterade icke kunna undgå
att upptaga till behandling på det närmaste hänga
samman med och gripa in uti den för Sverge
så ytterst vigtiga frågan om den vid sednaste
riksdagen begynta tullreformens fullbordan
vid den nästkommande, samt den behandling
vissa ämnen komma att i komitån erhålla är
i stånd att både underlätta och befordra en
högst nödig fulländning af denna reform,
men på samma gång också att för densamma
lägga ganska väsentliga hinder i vägen, samt
att gifva åt den allenastyrande viljan, som
vid sednaste riksdag så envist och ihärdigt
motsatte sig tullreformen, nya medel i hän-
derna att: densammas fullbordan motverka och
fördröja.
Hvad som i första rummet för Sverge är
angeläget att vinna och som derföre äfven
först i ordningen bör blifva föremål för komi-
terades omtanka, är tillintetgörandet, så vidt
möjligt, af den landsförderfliga smugglingen
utefter riksgränsen, hvilken aldrig, genom
hvilka bevakningsanstalter som helst, kan före-
kommas, och genom hvilken icke allenast
gränseallmogen demoraliseras samt inledes i
skoj och- schacker, till skada för dess jord-
bruk och egentliga mnäringsfång, utan också
svenska statskassan lider högst ansenlig för-
lust, dels direkt således att det är norska stats-
verket som uppbär tullintraderna å en stor
myckenhet varor som förbrukas i Sverge,
dels indirekt, genom de betydliga kostnader
som underhållandet af bevakningen utefter
riksgränsen årligen förorsakar vårt statsverk.
Detta mål, det första i ordningen, skulle
med lätthet kunna uppnås, om tullafgifterna
i Norge på de varuartiklar, som egentligen
utgöra föremål för landvägainförseln, sattes
lika med tullafgifteraa i Sverge eller tvert-
om, eller, ännu bättre och riktigare, om
förhållandet så jemkades, att tullafgifterna ;
Norge sattes så mycket högre än de svenska,
att! de fullkomligt motsvarade tullsatserna i
Sverge med ällägg af de additionella afgif-
terna; som icke finnas i Norge (afgiften till
handels- och sjöfartsfonden, tolag- och stäm-
pelpenningar). Blefve förhållandet emellan
tullsatserna i båda rikenas tariffer sålunda
jemkadt och tillika landväga transitorätten in-
förd (mot hvilken norska regeringen nu skall
hafva sent omsider låtit sitt motstånd falla),
så vore frestelsen till den olaga varuinförseln
efter riksgränsen alldeles undanröjd. Ty då
kunde köpmännen i Östersund, Åmål, Carl-
stad, Falun och Arvika och handlandena i
gränsorterna, hvilka i större partier inköpt
sina varor, detta må nu hafva skett i Thrond-
hjem, Fredrikshald, Göteborg, Sundsvall eller
Stockholm, alltid hålla dessa tillhanda åt
förbrukarne till lägre pris än fribytarne på
ränsen, som inköpt dem .i små poster i han-
delsbödårne i Fredrikshald och Throndhjem
eller på marknaderna i Levanger och Grund-
set, och under skydd af 8 mellanrikslagen
inpraktisera dem i Sverge.
Det andra föremålet i ordningen för ko-
miterades omtanke bör, till underlättande af
handelsförbindelserna mellan båda folken och
till beredande af stort gagn för bägges konst-
flit och industri, blifva det, att bägge rike-
nas industriidkare sättas i tillfälle att på full-
komligt lika fot. konkurrera med hvarandra,
vare sig vid införseln sjöledes emot half tull
eller landvägen dels emot half tull dels tull-
fritt, i öfverensstämmelse med mellanriksla-
gens stadganden; Detta mål, eller en sådan
rättvis reciprocitet, hvarigenom marknaden
för båda ländernas industri betydligt skulle
utvidgas, vinnes också: derigenom, att tullsat-
serna i båda rikenas tarifter sammanjemkas
på sätt nyss är nämnt, eller så att tariffsat-
serna i Norge så exakt som möjligt motsvara
tullafgifterna i Sverge, med tillägg af de ad-
ditionella . afgifterna; hvarvid dock noga är
att märka, att denna egalisation måste om-
fatta ej blott de färdiggjorda industriproduk-
terna, utan äfven sträcka sig till rå- och be-
redningsämnena, ty annars blefve reciprocite-
ten endast ett gäckeri och tullindringen för
de färdiggjorda industriprodukterna. en grof
orättvisa, än mot det ena än det andra lan-
dets industriidkare. Det var också detta som
ganska riktigt anmärktes vid 1827 års stor-
thing, då mellanrikslagen diskuterades, men
som då beklagligen lemnades utan afseende;
i följd af hojlken uraktlåtenhet sedermera
så många tvister och stridigheter uppstått.
Att all drawback, och än mera alla export-
premier, : vid varuutförsel från det ena riket
till det andra böra upphöra, såsom icke blott
öfverflödiga vid införselsrätt mot- half tull
utan ock derutöfver alldeles stridande mot
rättvisa och reciprocitet, säger sig sjelft ; och att
sådana uppenbara abnormiteter måste försvinna
som t. ex. att norska industriprodukter i Sver-
ge icke få uppläggas på nederlag och kredit-
lag eller öfverflyttas från vansitoupplaget
Pienederlag, under det att svenska industri-
produkter utan allt hinderåtnjuta dessa förmå-
ner i Norge, lärer väl också följa af sig sjelft.
Efter -de- stora framsteg norska industrien