för unga läsare. RÄTTEGÅNGSocE POLISSAKER. Ett högst uppskakande sjelfmord har i lördags eftermiddagen blifvit begånget af en ung man. Be närmare omständigheterna vid denna sorgliga tilldragelse hafva i dag varit föremål för enskildt polisförhör. — Sedan handlingarne i det s.k. Pro Patria-målett till följd af rådhusrättens beslut af öfverståthållareembetet blifvit öfverlemnade till sundhetskollegium för att utlåtarde i målet afgifva, har bemälge kollegium i skrifvel e, som den 21 dennes kommit öfverståthållareembetet tillhanda, sålunda sig yttrat: 1) att genom den å hustru Samuelssons lik den 17 April 1854 företagna obduktion med visshet är ådagalagåt, det hustru Samuelsson aflidit uti en af de inflammatoriska sjukdomsformer, hvilka, såsom oftast förekommande efter förutgången barnsbörd, ehuru under flera olika speeifika namn, doek vanligen och med rätta sammanfattas under den gemensamma benämningen puerperaleller barnsängsfeber; 2) att såväl liköppningsföreteelserna, som sjukdemssymptomernas beskaffenhet, ej blott vid Samuelssons emottagning den 10 April å k. lasarettet, utan ock redan vid hennes ankomst till sitt hem kl. 9— 10 f. m. den 8 April, samfäldt och jemförda med barnmorskan Söderbergs vittnesintyg om hvad å Samuelsson kl. 8 å f. m. sistnämda dag iakttagits, under det Samuelbison ännu qvarvar å Pro Patria, obestridligen ådagalägga att Samuelsson af ofrannämda form af barnsängsfeber varit angripen, förr än hon från barnbördshuset Pro Patria hemfördes; men 3) att på vetenskapliga grunder icke kan bestridas, det denna Samuelssons sjukdom möjligen kan under hennes vistande å Pro Patria hafva framträdt först efter den tid vid hvilken det inför rådhusrätten i afskrift företedde utdraget af den vid barnbördshuset Pro Patria förda journal upphör att om sjukdomssymptomerna lemna, på läkarens iakttagelse grundad beskrifning, eller efter middagstiden den 8 April, helst vittnesintyg äfven antyda en efter denna tidpunkt inträdd förändring och försämring af Samuelssons sjukdom; 4) att då någon otillförlitlighet af nämde utdrag ur barnbördshusets journal ej blifvit styrkt och detsamma alltså, oaktadt dess afvikelser i åtskilliga hänseenden från vittnesintygen, icke lärer kunna frånkännas gällande vitsord af de deruti befintlige uppgifter om Samuelssons sjukdom, intill och med middagstiden den 6 April, ieke kan hemtas någon anledning till bestridande af den vetenskapliga giltigheten af det omdöme, som svaranden professor Retsius bildat sig om Samuelssons sjukdom, såsom varande en blott neuralgi och icke barnsängsfeber; 5) att deremot, då de sjukdomssymptomer som genast efter Samuelssons hemkomst den 8 April kl. 9 —L10 f. m., satt vittnet doktor Böttiger i tillfälle att bestämma närvaron af en barnsängsfeber, otvifvelaktigt af väsentligt enahanda beskaffenhet måste hafva hos Samuelsson förefunnits, redan innan hon från barnbördshuset Pro Patria affördes, endast uteblifven noggrann undersökning genom sakkunnig person kan antagas hafva vållat, att den förändring i Sammuelssens sjukdomstillstånd, som måste förutsättas hafva egt rum efter det i journalen den 6 middagstiden uppgifna förhållandet, undgått vederbörlig uppmärksamhet å barnb rdshuset Pro Patria; 6) att, ehuru orsaken till Samuelssons iråkade barnsängsfeber ej med visshet kan bestämmas, det bekräftade förhållandet, att barnsängsfeber under Mars månad 1854 varit gängse både å allmänna barnbördshuset och å barnbördshuset Pro Patria, gifver större sannolikhet åt antagandet, att Samuelsson genom smitta fått barn-sängsfeber än åt hennes egen förmodar att hon ådragit sig densamma genom fökylning i det oeldade afträdesrummet; 7) att den medieinska behandling, som enligt ofvannämnde utdrag af journalen blifvit på barnbördshuset Prö Patria för Samuelsson föreskrifven, varit ändamålsenlig med det sjukdomstillstånd som journalen beskrifver, oeh för hvilket jemväl ett repeteradt användande af spansk fluga kan vara lämpligt, hvarförutan, äfven med det antagande att Samuelssons barnsängsfeber börjat tidigare och under det hon af svaranden prof. Retzius ansågs lidande af neuralgi, de medel, som mot denna sistnämda sjukdom blifvit henne gifna, doek ieke kunna antagas hafva i någon mån till hennes död bidragit; 8) att, ehuru den brukliga förflyttningen af sjuke till eller ifrån allmänna inrättningar visserligen ieke kan i alle frånkännas möjligt menligt inflytande på deras sjukdomstillstånd, likväl, oeh då någon förändring i Samuelssons sjukdomstillstånd mellan tidunkten för hennes afförande från Pro Patria och ennes ankomst till hemmet, lika litet som någon sednare, af flyttningen uppkommen skada blifvit styrkt, oeh då skälig anledning är att Samuelsson under forslandet från barnbördshuset Pro Patria varit föremål för all erforderlig tillsyn oeh omvårdnad, skäl sakmas för antagandet attSamuelssons afförande från barnbördshuset Pro Patria den 8 April medfört för hennes lif menliga följder eller i öfrigt försämrat hennes tillstånd; 9) att hustru Samuelssons utskrifning från barnbördshuset Pro Patria, om än berättigad, vare sig i kraft af den af hennes man undertecknade förbindelsen eller i följd af hennes iråkade sjukdom, likväl och enär densamma, enligt oftanämda utdrag af den vid barnbördshuset Pro Patria förde journalen icke egt rum under-åberopande af någondera af dessa anledningar, utan synbarligen endast såsom en följd af svaranden prof. Retzii missnöje öfver hennes vägran att underkasta sig ett smärtsamt medels ytterligare användande, otvifvelaktigt härrört af en öfverilning, hvilken läkaren i utöfningen af sitt kall aldrig bör låta komma sig till last; 10) att, ehuru, beträffande den af hustru Söderberg öfverklagade vanvård å barnbördshuset Pro Patria under Mars månad 1854, svaranden professor Retaius styrkt sig hafva under nämde månad varit af sjukdom hindrad att lemna sina rum, och den till biträdande vid inrättningen antagne doktor Lindhagen derifrån uteblifvit, endast af det skäl att han icke, såsom brukligt varit, erhållit någon kallelse att sig der till tjenstgöring inställa, och att de uteblifna besöken af dessa båda läkare under ifrågavarande tid alltså synas hafva haft giltga skäl, det likväl utgör en anmärkningsvärd brist uti anordningarne vid barnbördshuset Pro Patria, att derstädes till vård intagna barnsängsqvinnor ej egt daglig tillsyn af läkare eller ens på begäran sådan erhållit, samt 11) att hvärken t. f. förestånderskan Engholm, med hänsigt till hustru Samuelsson, eller förestånderskan Döhlen, med hänsigt till hustru Söderberg, kunna antagas hafva noggrannt fullgjort de åligganden som, enär läkare ej är å barnbördshuset Pro Patria boende, för dem bort vara dubbelt angelägna, att nemligen genom den noggrannaste undersökning alltid skaffa sig upplysning om der intagna b sängsqvinnors tillstånd och vård, för att på gr deraf kunna meddela alla nödiga un vederbörande läkare, samt i öfrigt att sorgfälligt öfyervaka dem underlydande sköterskors pålitlighet i fullgörandet af sina ålig lie