STOCEHOLM, den 24 Dec
I följd af nyligen träffadt aftal komma d
förbindelser, hvi åtfölja förlaget af tidnir
gen Aftonbladet, att från och med den 1 Je
nuari 1856 öfvertagas af hr rektor P. E. Sve
bom, hvilken äfven, sedan han i nästkommand
Mars månad afträdt de offentliga tjenstebe
fattningar, från hvilka han i dessa dagar bc
gärt att vid nämnde tid blifva entledigac
kommer att från och med det andra qvarte
let instundande år öfvertaga ledningen af oc
ansvaret för tidningens redaktion.
—
— För någon tid sedan framträdde adju
tanten hos H. M. Konungen, kammarherre
och ryttmästaren hr Oscar Magnus Björnstjernc
hvilken såsom bekant var anställd hos gene
ral Canrobert under generalens vistelse i Stock
holm, med ett till Svenska Tidningen insänd
s. k. Beriktigande, föranledt af hvad som i e
härstädes utkommande veckotidning blifvit om
förmäldt angående några yttranden, som ge
neralen skulle hafva fällt om åtskilliga dela
af vårt militärväsende, och slutande med denn
förklaring: Blott en sak har jag hört generale
öppet klandra i Sverge, nemligen pressens miss
buk.
Detta yttrande af en person, som ständig
omgaf generalen under hans vistelse härstä
des, framstäldt med den tvärsäkerhet som mai
är van att finna i hr Björnstjernas uppträdande
har icke kunnat undgå att väcka stort upp
seende. För egen del äro vi temligen vän
att från junkerväsendet, och till och med frår
dess egen press, höra hån och bitterheter mo
pressen i allmänhet. Men här läggas order
i munnen på ett främmande hofs sändebud.
med den rang att han företrädde sin monark:
pen och med den stora politiska betyden
et, att han sannolikt noga bevakade sina ut
tyck. En sådan man kommer till Sverge fö
att uppgöra stora politiska angelägenheter:
han är tyst och reserverad i allt, men han
anförtror kammarherren Björnstjerna att har
är missbelåten med svenskå pressen. Redan
valet af förtrogen för en sådan iakttagelse
måste väcka uppmärksamhet, men ännu mer
det sätt hvarpå. hr kammarherren och adju-
tanten trott sig böra låta det komma till all.
mänhetens kunskap. Och denna uppmärk
samhet blir ännu ytterligare stegrad, när mar
betänker hvad språk pressen förde under ge
neral Canroberts härvaro. Den liberala var
full utaf uttryck af vördnad för honom sjell
samt af välönskningar för hans land och det
mål han här ansågs åsyfta; och om andra
tänkesätt i tryck yttrades, om generalen fram-
ställdes såsom en dålig diplomat, om Ryss-
lands beskydd förordades framför vestmak-
ternas, eller om försök gjordes, det ena efte
det andra, att väcka misstroende mot dessa
regeringars kraft och allvar — man jemföre
Svenska Tidningens aftonnummer för samme
dag då generalen anlände hit —; om, säga vi.
sådana yttranden lästes i de maktegandes blad.
så förde oppositionspressen ett språk som va!
a!ldeles motsatsen. Var det öfver detta sed-
nare han beklagade sig, eller var det öfver
Svenska Tidningens neutralitetsifver och dess
insändares öppet ryssvänliga utgjutelser? Eller
kanske han med hr kammarherrens benägna
tillbjelp tog del af den devouerade vecko-
pressenis regelmässiga förtjusning öfver den
höga vishet som bestämt vår politiska ställ-
ning? Eller var det måhända endast efter
de beskrifningar hr Björnstjerna gjorde honom
af den för junkerdömet så afskyvärda offent-
lighetsmakten, som H. M. franska kejsarens
ambassadeur extraordinaire med ens bröt staf-
ven öfver Svenska pressen? Eller var det
af skyldig artighet mot den hvilande kongl.
tryckfrihetspropositionen, — rättare sagdt den
kongl. tryckfrihetsförintelse-propositionen, —
som den höga gästen uttalade sin förkastelse-
dom öfver den närvarande inrättningen? Allt
detta intresserar Sverges folk öfver höfvan att
erfara, och då nu hr kammarherren och adju-
tanten så bestämdt förklarat sig hafva reda
på allt hvad general Canrobert här yttrat om
armån — hvilket naturligtvis var idel loford —
så torde äfven hr Björnstjerna finna sig för-
anlåten att närmare specificera det frejdade
sändebudets förkastelse öfver en af de dyr-
baraste institutioner vi nu ega, och hvilken
man så gerna ville taga ifrån oss, om man
kan. Hr Björnstjerna torde finna en öppen
och otvetydig förklaring i detta afseende så
mycket mer af behofvet påkallad, som hans
ställning vid hofvet, hans bekanta anteceden-
tier vid förliden riksdag, ochiallmänhet hans
kända politiska sympatier eljest lätt kunde
leda allmänheten på den tron, att hans egna
känslor i afseende på tyckfriheten måhända
omedvetet gifvit sin prägel åt det sätt, hvarpå
han citerat en främlings yttranden öfver samma
för oss så vigtiga ämne.