Sedan Mattis lyftat den afsvimmade hustrun
upp i sängen och lyckats återbringa henne
till sans, skyndar han, lyst af en påtänd sticka,
ut till det ställe der han väntar sig träffa den
sårade våldsverkaren — men finner ett blo-
digt lik.
Äfven för Mattis — denne af mångfaldiga
olyckor härdade man, som hela sin lifstid haft
att kämpa mot ett oblidt öde, men alltid haft
styrka så väl att motstå frestelserna som att
bära de tunga bekymmer hvilka hopat sig
öfver honom — äfven för honom var denna
olyckshändelse ett allt för hårdt slag. Med-
vetandet att hafva vållat en medmenniskas
bråddöd träffar honom som en blixtstråle
och framkallar samvetsqvalens våldsamma fu-
rier. Nästan vansinnig, uppger han förtviflans
rop, som ljuda vida omkring, samt skyndar
från olycksstället utåt den mörka, ödsliga
åsen — — —
Några timmar derefter återfinner gamle Falk-
näbb honom liggande sanslös på den våta
marken samt förer honom hem till sin stuga.
Uti den olycklige mannens eget hem hade
döden tagit sin bostad: ArSpatana hustru hade
redan följt den dräpte in på evighetens om-
råde, likasom hade hon måst skynda efter
honom, ätt inför den högste domaren bära
vittne om mannens oskuld. :
Falknäbbs hustru och den moderlösa flic-
kan vakade gemensamt vid de begge dödas
läger. ock Folknäbb sjelf arbetade hela natten
med sin olycklige gäst, hvilkens sanslöshet
öfvergått til en vild feberyrsel.
Följande dasien återvände medvetandet. Kom
så lagens arm och förde den skeppsbrutne,
såsom brottsling, inom sitt lås och galler samt
derifrån inför domstolen, på hvilkens fråga:
mSkedde det i rätter lifsnöd,? icke ens den
anklagade sjelf gittade lemna jakande svar,
ty tviflen härutinnan voro just hans värsta