Fargubben kan allt ha rätt,, erkände gum-
man halfhögt och hjelpte derefter flickan att
göra sig redo till den, för ett så klent barn
som Anna var, icke obetydliga vandringen.
Snart voro dessa förberedelser gjorda, och
flickan, iklädd gamle Falknäbbs lappade tröja,
hvilken för henne utgjorde en vidlyftig kapp-
rock, begaf sig åstad, sedan den beskedliga
mor Elna till matsäck åt henne instuckit ett
stycke bröd i tröjfickan.
Ett Gudsfred ! och flickan var snart ute på
landsvägen som leder till residensstaden Ot4,
Såsom af det föregående redan är antydt,
var Anna icke barn af det gamla hjonelag
hos hvilket hon för närvarande bodde. Falk-
näbbs och hans gummas omsorg för flickan
var föranledd af ren menniskokärlek — en.
dygd, som torde påträffas oftare i den fattiges
än i den rikes hus.
Annas föräldrar, fattiga backstugusittare,
såsom kronan benämner dessa sina undersåter,
hade ej längesedan bebott en af kojorna på den
ofruktbara ås, der Falknäbbs stuga äfven låg.
En afton, omkring trenne månader före den
dag hvarom denna anspråkslösa berättelse
handlar, var Annas far, som, med hänsigt till
sitt näringsfång, vanligen kallades Träsko-
Mattis, sysselsatt med detta slags skomakare-
arbete. - Qvällen var mörk och stugan upp-
lystes sparsamt af några bränder på spisen,!
hvilkas sken likväl var tillräckligt för Mattis;
grofva arbete. Hustrun var sängliggande, nu
på bättringsvägen efter en långvarig tärande,
sjukdom, som förorsakat mannen mycken oro
och bekymmer. Bredvid hustruns hufvud-
gärd på ett träblock, som utöfvade sin repre-
ntationsrätt för en stol, satt de fattiga ma-
karnes enda barn, Anna, med hvilken läsaren
redan gjort någon bekantskap; men:då var
barnets ansigte mindre blekt och magert — :