mycken reda på förhållandet. Men nog finnas de, som tro sig veta, att någon förbindelse dem emellan äfven på sednare tider fortfarit, ehuru de numera endast sällan råkats. Det säkra är emellertid att om vår vän haft några förhoppningar åt det hållet, de numera på ett grymt sätt äro tillintetgjorda, sedan den unga fröken förliden sommar gjort bekantskap med herr N. Redan i våras hörde man här rykten om deras förlofning, och vid samma tid var det som Robert begynte mer och mer draga sig undan sällskapslifvet. Emellertid visste man ingenting med säkerhet förr än i förgår bref kom med underrättelse om att bröllopet redan var firadt. Men tyst... der ha vi säkert Robert. Jag känner igen hans gäng ibland tusendes. I detsamma inträdde en högväxt man med ett fördelaktigt utseende och ett leende på läpparne, som man dock vid närmare skärskädande kunde misstänka vara konstladt Han och G. hetsade hvarandra med mycken hjertlighet. Jag visste att de ända från barndomen varit de förtroligaste vänner. Han hade, den nykomne, ett gladt och skämtsamt ord nästan till alla, och samtalet, som en stund förut varit hållet i en allvarsammare ton, erhöll nu åter en anstrykning af liflighet och munter-. het, som ryckte alla med sig. Hvar och en bidrog efter sin förmåga med någon lustig historia eller nägot godt skämt, och glädjen tycktes vinna allt mera insteg hos alla, utom hos den hvilken först framkallat den och hvars panna mörknade allt mera ju längre det led fram på aftonen. Robert hördes numera endast söka yttra någonting, och då det skedde var det vanligtvis någon spetsig anmärkning, någon satirisk allusion, som undföll honom, yttranden, som buro omisskänlig prägel af qvickhet och som kunnat vara roande, om de ej andats så