verkligen öfver vanligt sundt förstånd, att el
sådan opposition skulle kunna vara nyttig el
ler sangenäm, för Ryssland.
För vår del hafva vi visserligen i en och
annancaf de tidningar hvilka anses stå unde
det konservativa eller hofkotteriets infiytelse
förnummit åtskilliga tecken till missnöje öf.
ver farhågorna för blotta möjligheten af vå
regerings riktning mot Ryssland och. lutning
ät en frisinnad europeisk politik; men det äl
icke denna opposition som utskrikes såson
ryskt sinnad; tvärtom rosar den sig sjelf oct
tyckes äfven af regeringens förtrogne anses
såsom den enda fosterländska och avenska, je
det har numera gått så långt, att organern:
för detta slags opposition våga framträda med
beskyllningen mot dem, hvilka yttra sig och
verka i en motsatt riktning såsom de der icke
blott omedvetet, utan snart sagdt med afsigt spe7
Jas et nefasn arbeta de ryska intressena i hän-
derna,. I sanning, man kan verkligen, i lo-
gisk mening, kalla detta den upp- och ned-
vända verlden!
Väl hafva vi förnummit, att då Aftonbladet
något närmare gått den tidning på lifvet, som
mot en aktad medborgare, hvilken icke anser
sig skyldig att 2 en exklusiv beundrare ai
vär förträffliga r
sen om ryska slä
klarats endast hafva varit skämtvis och utgöra
ett slags repressalier för de anspelningar på
familjtördrag och ryska sympatier som från
något hall blitvit framkastade mot regeringen.
Men vi betvifla, att denna förklaring kan ta-
gas för god då man städse ser samma thema
med särskilda variationer af de rättrogna upp-
sveladt mot en hvar, som vågar göra opposi
tion och då man derjemte erinrar sig huru
vid sednaste riksdag de representanter på vis-
sa devouerade håll betecknades, hvilka vå-
ade bestrida regeringens anslagsfordringar
ör upprätthållandet af den s.k. väpnade neu-
traliteten, och ännu mer di fråga uppstod om
det tillökta kreditivet för ett ändamål, hvars
beskaffenhet regeringen icke för något pris
ville uppgifva.
Också lära för öfrigt regeringens organer
aldrahelst önska inprägla den föreställnin-
gen, att all slags opposition är ofosterländsk;
och då man för närvarande icke kan undgå
inse, att den mest framstående faktorn ör
ofosterländskhet är bemödandet att befordra
Rysslands intressen och sympatisera för dess
framgång, så ligger det naturligtvis närmast
till hands att söka inbilla allmänheten att en
hvar som gör opposition är, om icke besol-
dad af Ryssland eller beslägtad med ryska
familjer, åtminstone af fåkunnighet arbetar
denna makt i händerna.
ä Och detta skulle vara sagdt på skämt?
Det är likväl från regeringspartiets sida icke
en ny utan en ganska gammal taktik, som
understundom varit använd äfven midt under
den djupaste fred, så snart någon öppnat en all-
varligare opposition.
Fa V1 föreställa oss likväl, att detta begrepp
om opposition, såsom endast härledd från per-
sonliga fiendskaper, eller frändskaper är lika
falskt som förderfligt inom ett samhälle der
en af lag skyddad yttranderätt finnes.
En opposition inom ett sådant land är lika
oundviklig och nödvändig som den är nyttig.
Ja, vi skulle nästan vilja påstå att en upplyst
regering i ett konstitutionelt land behöfver en
opposition för att kunna utveckla hela sin
kraft och segrande gå fram till sitt mål.
Det är nemligen genom oppositionen som
jemväl en i allmänhet god och aktad styrelse
förnimmer äfven de tänkesätt och åsigter
hvilka icke öfverensstämma med hennes egna,
men som derföre icke äro mindre angelägna
för henne att känna och möjligen, ofta tro-
ligen, kunna föranleda rättelser i hennes
handlingssätt och planer.
Annu mer maktpåliggande är en opposition,
derest regeringen skulle vara ensidig och in-
skränkt samt fullkomligt obekant med landets
intressen och opinioner. Det är då så myc-
ket nödvändigare att oppositionen framträder
med hela sin styrka, för att söka öppna ögo-
nen på regeringen och vidga hennes synkrets,
så att hon må sc hvad hennes och nationens
frid tillhörer och handla i den riktningen.
Oppositionen utgör då en fosterländsk pligt,
i samma mån mer oeftergiflig som händel-
serna mera ovilkorligt kräfva en styrelse med
rättskänsla, förstånd och förmåga.
Frågan gäller då icke mer eller mindre än
att genom oppositionen försöka antingen att bi-
bringa styrelsen samma föreställningssätt och
kraft som nationen, eller att tillvägabringa
en förändring i styrelsens sammansättning.
RAtt störa förtroendet till en regering, som
(förutsatt att den någonsin egt något sådant)
icke är mäktig omständigheterna och icke
förmår fatta nationens behof och önskningar,
synes följaktligen vara långt ifrån ettfel som
förtjenar fördömmas, tvärtom en förtjenst som
bör belönas med tacksamhet, icke minst af
regeringen sjelf, som derigenom möjligen kan
sfvertyga sig om nödvändigheten att undan-
draga sig en börda, den hon icke har styrka
tt bära, och följaktligen befrias från smär-
an, för att ej säga skammen, att digna un-
der dess tyngd.
Också hafva vi förnummit att uti England,
nidt under det nuvarande kriget, oppositionen
not ministeren varit vida mer skonslös än
inder vanliga förhållanden och derigenom
ramkallat icke blott en nästan total utan flera
artiella förändringar inom den Britiska sty-
elsen: att en sådan opposition, med verldens
näktigaste tidning i spetsen; afslöjat de gröf-
ta missbruk, angripit sjelfva oskickligheten
108 de chefer som anfört engelska hären och
le misstag som legat desse till last, ja tvun-