ech sångaren, har en debutant, ht Ar
noldson , uppträdt på Mindre teatern. Hi
Arnoldsons röst är ej särdeles stark, men i
allmänhet tillräcklig att göra sig gällande uti
Mindre teaterns salong; och då den i de fle-
sta tonlägen är välljudande och klangrik, bör
hr A. blifva en god förstärkning vid ett fram-
tida fullföljande af de förlidet år med så
mycken framgång krönta försäkran att göra
operetten hemmastadd på Mindre teaterns scen.
Vi fälla detta omdöme likväl under förutsätt-
ning att öfning, teatervana och en god led-
ning skola föra hr Arnoldson framåt såsom
skådespelare. Hans spel i Farinelli lemna
nemligen ännu mycket öfrigt att önska; man
saknar hos honom nästan helt och hållet det
glada behag, den naturliga ädelhet, den poe-
tiska och svärmiska hänförelse, som äro de
drag och de egenskaper hvilka författarne och
kompositören skänkt åt styckets älsklige hjelte.
Rolbesättningen i Farinelli är i öfrigt den-
samma som förlidet år, och spelet är i all-
mänhet vårdadt. Från detta allmänna omdöme
måste vi undantaga hr Pousettes spel, ithy att
det är verkligen utmärkt. Det bär i vissa
momenter en äkta tragisk prägel, som på sam-
ma gång öfverraskar, emedan den är säll-
spord, och hänför, emedan den är skön.
S——— 0050