Ryssland mot vestmakterna, hvilket dock var omöjligt att vänta eller förutsätta); men Sv. Tidningen tillade derjemte försigtigt, att den icke med någon visshet kände förhållandet, och alldeles icke i hvilka delar förklaringen kunde hafva mött motstånd. Alltsammans var således en supposition, så lös som möjligt, och likväl föranledde denna supposition en så bönfallande utgjutelse! Bör någon då undra på, om ett sådant förfarande, i förening med neutralitetsförklaringens egen beskaffenhet, föranledde till misstroende i afseende på den roll, som Svenska Tidningen här spelade, utan att någon derföre satt 1 fråga att svenska 4 borde föra ett högt och öfvermodigt språk? Emot den slutsatsen af samma art, som i förbigående blifvit dragen af den svensk-norska neutralitetsförklaringens sammanhang och likstämmighet med .den danska, och af omförmälandet af nu pågående åtal mot de förra danska ministrarne, har Sv. Tidningen anmärkt, att anklagelsen mot dem icke grundar sig på något annat, än att de använde omkring en million till rustningar, utan att be gära dessa medel af riksdagen, som då var tillsammans; således för en finansiel fråga, men alldeles icke för neutralitetsförklaringen. Detta är sannt om man betraktar den danska riksrättsaktionen och dess juridiska beskaffenhet i och för sig. Invändningen är derföre icke illa beräknad. i. Men vi böra icke låta afleda oss från det, som utgjort hufvudföremålet för den genom Sv. Tidungens första artikel väckta tvistefrågan.g Den var ju, om ett upprepande tillåtes, att få wredd egentliga orsaken till det af Sv. Tidningen sjelf supponerade misstroendet hos nationen, i afseende på den politik regeringen följer. I detta afseende kan icke något närmare besked vinnas af det som nu föregår mot de förra ministrarne i Danmark, så vidt man håller sig till den finansiella delen af deras handlingssätt eller genmäktigheten att använda statsmedel utan riksdagens hörande. Deremot har den pågående riksrättsaktionen lemnat en belysning öfver den politiskt moraliska karakteren af deras förfarande och öfver de: numera erkända motivet, som var sympati för Ryssland och fientlighet möt vestmakterna. Vi veta icke, att allmänna tänkesättet velat afgörande ställa Sverges och Danmarks rege: ring alldeles i samma kasus hvad afsigterna beträffar; men nör neutralitetsförklaringen härifrån blifvit uppgjord i öfverensstämmelse med dessa samme danske ministrar, hvilkas mening med densamma sedan blifvit afslöjad. är det icke då tydligt nog, att åtminstone en fruktan kunde väckas, att samma: slag; ryska sympatier vore rådande hos vår regering, och samma obenägenhet mot vestmakterna; helst när man dermed sammanlägger det tvetydiga språk, som framlyste i Svenska Tidningens bifogade bönfallan hos ryske kejsaren att ej blifva ond; uppenbarelsen af familjfördraget, hvars upphörande då ännu ingen kände, och hvilkets upphörande icke ännu annat än underhand blifvit kungjordt, ehuru mycket vissheten i detta fall skulle intressera nationen; och slutligen den hållning som hela den europeiska diplomatien iakttagit, en hållning, för hvilken just icke någon orsak funnes att anse den svenska regeringen ensam främmande, då dess egen tillkännagifna utgångspunkt, att kunna lägga sitt svärd i hvilkendera vågskålen som helst, således ett ordentligt tillkännagifvet bascule-system, fastmer innefattade ett lystringsord till nationen att vara på sin vakt. Hade vederbörande åtminstone, såsom Svenska Tidningen velat låta påskina, afgifvit några andra boffentliga förklaringar, som på något sätt skingrat oviss heten, så hade det väl varit hjelpt. Men till hvad slags sådan förklaring skulle nationen nu sätta sin tillit, när neutralitetsförklaringen, den enda till hvilken man hadevatt hålla sig, hade såsom nyss är nämndt genom omständigheternas tvång framstått i en så besynnerlig dager? Vi hoppas att Svenska Tidningen skall medgifva att uti förestående slutledningar ieke finnas några krokar, slingerbultar eller virriga slutsatser, utan en enkel och klar logik. Med tonen af en ädel harm tillbakavisar Svenska Tidningen den insinuation, såsom skulle dess önskningar och hopp att genom ett krig, om det inträffar, få ett slut på det vämjeliga tidningskäxet, och förskaffa regeringen en större makt öfver saker och ting, hvartill,, såsom det hette, vårt monarkiska regeringssätt inbjuder,, såsom skulle detta hopp innefatta någon önskan och förhoppning om tryckfrihetens inskränkning. Nå väl! vi acceptera denna protest tills vidare; men tillåte oss gifva vid handen, att Svenska Tidningen i sammanhang härmed har ett ypperligt tillfälle att öfvertyga allmänheten om sin uppriktighet. Detta sker nemligen bäst genom att förklara, hvad S. T. tänker om det af dess konservativa patroner utarbetade och nu verkligen på Ständernas bord hvilande proposition till tryckfrihetens inskränkning, bland annat genom det honetta förslaget att ur grundlagen borttaga rättigheten till publicerande af embetsverks handlingar och protokoller och bestämma om denna rätt genom en särskild lag. Då Svenska Tidningen icke bör hafva något emot, att all tvetydighet om dess åsigter upphör, och att enhvar må fatta fullt förtroende till dess fosterländska förklaringar och dess nit i frihetens intresse, så uppmana vi till ett sådant tillkännagifvande och afvakta benäget svar. Angående det öfriga. som S. T:s torsdags