nem tidigare än han var väntad. Han klap
fe förgäfves på dörren. Han trängde ändt
igen in i rummet och fann betjenten inne
stängd der. Han hade icke haft tid att un-
danrödja spåren af sin kopieringsverksamhet
Hr v. Gerlach gjorde allarm, betjenten arre-
sterades; han angaf sin medbrottsling, hr v
Niebuhrs betjent, och en undersökning företogs.
Många arresteringar och husvisitationer egde
nu rum, hvilka väckte stort uppseende, då de
äfven träffade flera ansedda embetsmän.
Jag kommer nu till den förutnämnda ep
soden, som icke har mindre intresse än sjelt-
va saken. Till härvarande franska ministern
kom en dag en person af misstänkt utseende
som föregaf att han ville lemna honom med-
delanden om ryska ministern hr v. Budbergs
görande och låtande. Hr de Moustier märkte
snart att man ville utspionera honom. Han
antog derföre detta anbud, och det lyckades
honom att under sken af förtroende och aban-
don erfara hvarjehanda, som man eljest gerna
hållit hemligt för honom. Sednare ville den
ifrågavarande personen begifva sig till Paris.
Hr de Moustier gaf honom nödiga pass
men underrättade sin regering på samma gån
om den förmodade verkliga afsigten hos denna
enligt egen uppgift franska spion, som i sjeli-
va verket var en rysk, och som med hemliga
uppdrag från hr v. Budberg reste till Pari
Der bevakades han skarpt och häktades när
man påträffade honom å bar gerning såsom
konspirerande med andra ryska agenter.
Hr de Moustier har vid detta tillfälle icke
handlat alldeles ärligt, enligt den betydelse
detta ord har i det icke-diplomatiska lifvet
men han ville blott löna med samma mynt
dem som hade velat bedraga honom. Det är
denna affär som den officiösa pressen med
flit sammanblandat med den förra, för ati
kunna beskylla franska ambassaden för del-
aktighet i depeschstölden.
Jag behöfver icke tillägga att alla dess:
data kunna anses alldeles tillförlitliga. On
ken kommer inför allmänheten är ännu full-
komligt ovisst, då, som man lätt kan tänka.
många personer äro intresserade af att håll
den bemlig. Redan nu vilja officiösa kor
respondenser låta förstå, att det alls icke
fråga om depescher, utan om privatbref fr
Petersburg, hvilkas förrådande visserligen ä
straffbart, men icke hörer till domstolarne oc.
s. v. Man tviflar emellertid icke, att hr v
Gerlach skall begagna tillfället, för att sök
kompromettera och om möjligt störta den om
nämnde höge embetsmannen (som spioneradt
på ryska kamarillan, icke i vestmakternas.
atan i sitt eget personliga intresse). Måhända
kan han dock påhitta något medel att uta
rättegång på något sätt tillfredsställa hrr vy.
Gerlach och Niebuhr; och den tyska allmän-
heten kommer då att af hela saken endas:
erfara dunkla rykten. —RL
x—— .. LL VW