nem tidigare än han var väntad. Han klap fe förgäfves på dörren. Han trängde ändt igen in i rummet och fann betjenten inne stängd der. Han hade icke haft tid att undanrödja spåren af sin kopieringsverksamhet Hr v. Gerlach gjorde allarm, betjenten arresterades; han angaf sin medbrottsling, hr v Niebuhrs betjent, och en undersökning företogs. Många arresteringar och husvisitationer egde nu rum, hvilka väckte stort uppseende, då de äfven träffade flera ansedda embetsmän. Jag kommer nu till den förutnämnda ep soden, som icke har mindre intresse än sjeltva saken. Till härvarande franska ministern kom en dag en person af misstänkt utseende som föregaf att han ville lemna honom meddelanden om ryska ministern hr v. Budbergs görande och låtande. Hr de Moustier märkte snart att man ville utspionera honom. Han antog derföre detta anbud, och det lyckades honom att under sken af förtroende och abandon erfara hvarjehanda, som man eljest gerna hållit hemligt för honom. Sednare ville den ifrågavarande personen begifva sig till Paris. Hr de Moustier gaf honom nödiga pass men underrättade sin regering på samma gån om den förmodade verkliga afsigten hos denna enligt egen uppgift franska spion, som i sjeliva verket var en rysk, och som med hemliga uppdrag från hr v. Budberg reste till Pari Der bevakades han skarpt och häktades när man påträffade honom å bar gerning såsom konspirerande med andra ryska agenter. Hr de Moustier har vid detta tillfälle icke handlat alldeles ärligt, enligt den betydelse detta ord har i det icke-diplomatiska lifvet men han ville blott löna med samma mynt dem som hade velat bedraga honom. Det är denna affär som den officiösa pressen med flit sammanblandat med den förra, för ati kunna beskylla franska ambassaden för delaktighet i depeschstölden. Jag behöfver icke tillägga att alla dess: data kunna anses alldeles tillförlitliga. On ken kommer inför allmänheten är ännu fullkomligt ovisst, då, som man lätt kan tänka. många personer äro intresserade af att håll den bemlig. Redan nu vilja officiösa kor respondenser låta förstå, att det alls icke fråga om depescher, utan om privatbref fr Petersburg, hvilkas förrådande visserligen ä straffbart, men icke hörer till domstolarne oc. s. v. Man tviflar emellertid icke, att hr v Gerlach skall begagna tillfället, för att sök kompromettera och om möjligt störta den om nämnde höge embetsmannen (som spioneradt på ryska kamarillan, icke i vestmakternas. atan i sitt eget personliga intresse). Måhända kan han dock påhitta något medel att uta rättegång på något sätt tillfredsställa hrr vy. Gerlach och Niebuhr; och den tyska allmänheten kommer då att af hela saken endas: erfara dunkla rykten. —RL x—— .. LL VW