diga sköld. Den fara, hrepander denna offentliga
mening framträdt, har till det yttre burit sken af ett
försök att försvaga tillgifvenheten för sjelfva det ko-
nungahus, hyars politik underkastades en skenbar hi-
storisk kritik. Men man skulle helt-ocH Hållet miss-
känna både !den tidpunkt då denna; grabskning före-
togs,och de passioner som dervid gåfvo sig luft, -om
man deri såge någonting ånnat än ett yrkande från
den allmänna opinionens sidå- att uppträda på ett
sätt som skullevlönas med så mycket större betm-
dran och hängifvenhet. k
Den Svenska oppositionens skenbara. bittra anfall
vittna, när de betraktäs- till sitt väsende och till sin
syftning, snarare om den meöst lefvande. omsorg om
det regerande komungahusets. framtida ära och en
öfvertygelse derom, att den eger förmåga och kraft
att förvärfya sig en stor Plats i häfderna, om det
följer nationens:röst, Den förste konungen af Ber,
nadöttes ätt stärkte Sverges vestra gräns genom unio-
nen med Norge. Om nu den åndre i ordningen der-
med återförenar Finland, så skäll det svenska folket
erkänna; att dessa begge regenter hafva gjort mer för
Svealandets trygghet-än någon af dess ;förran hjelte-
konungar förmått.
Denna sakens ställhing i Sverge innehåller den
säkraste vägledning om afsigten med dess uppträ-
dande, huru det: än kommer att gestaltå: sig. Så
snart det derföre verksamt framträder i den europei-
skå istriden; veten hvar; hvad än de tryckta hand-
lingarne innehålla, hvad som är ändamålet med dess
deltagande.. Deisvenska färgerna äro för vän och
Jiende ett program, som ickeskan misstydas.
I ett, annat. n:r. för den 29 yttrar Christi-
åniapoösten: . :
Om Skandingviens neutralitet upphör, hvilket de mest
änseddå- utländska blad nu antyda och som redan
börjar: bli en allmän tro hos oss, kommer det att
påläggas oss alla nya och stora pligter. En förvand-
ling-af de fiesta förhållanden förestår, och att der-
under innefattas stora offer. skulle vara en dårskap
att förneka: :: Men deSsa, det oundgängligas kraf, bli
icke mindre derigenom att man tillsluter ögonen för
sannolikheten eler skaffar sig en ny slummer ge-
aom uppställningen af osannolika möjligheter.
sDet gågndt icke längre att tåla för att delta-
gandet i striden bör upfPskjutas ett år. Ty jordbäf-
ningar och solförmörkelser uppskjutas icke till be-
haglig tid.
Det hjelper icke heller att skrifva om att Norge
och Sverge måste ha garantier,, innan de. deltaga.
Ty hvilka dessa, vilkor äro, kan aldrig, förrän freden
åter slutes, bli kungjordt för allmänheten. Men vi
kunna förutsätta med visshet, att-om det blir något
af, så har vår regering försäkrat sig-om sådana ga-
rantier, hvarigenom den anser sig betryggad: Hade
den velat föra krig utan sådana vilkor, så Hade den
ju Kunnat begynna straxt eller förät, medan det var
fråga om de tråkigå fyra Pubkternäs. Att den
au först, då Europa vet att krigets ändamål
ir mera vidsträckt, och då syenska nationen så högt
har uttalat sin önskan och inlåter sig i underhånd-
lingar med vestmakterna, visar tydligen för hyår och
en åtminstone en af de omständigheter, hvarpå det
nu skall gå ut, nemligen Finlands lösryckande från
Ryssland och återförening med Sverge.
Christianiaposten anmärker det besynner-
liga i Morgenbladets),; yttrande: Kaån kriget
icke undvikas: för. Sverge, så tro vi att Norge
går med; liksom skulle icke Norge ha nå-
got eget intresse i säken, utan endast gå med
såsom ett bihang. I slutet af artikeln yttras:
Den förut, meddelade afhandlingen i Timesiharj
redan angifvit denna framtidens innehållsdigra: text
med de orden: Sverge bringås i en närmare förbin-!
delse med vestern, dess geografiska isolering uppYVä-
ges af dess politiska vigt. Ty förbundet ingås ju:
mot österns despotism och andliga mörker och med:
esterns frihet och civilisation. Det bebådat icke
faror för den inre borgerliga utvecklingen (huru stora;
borgerliga offer det än kan kräfva), men det betryg-
gar den emot det hotande svärd, som, sedan 1615
sväfvat öfver Europa:n i
Morgenbladet yttrar: å sin sida uti-en po-
lemisk artikel mot Christianiaposten :
Christianiaposten söker att röra upp himmel ochj
jord för Morgenbladets: förskräckliga, yttrande, att
Norge säkerligen skall. deltaga i ett krig, som endast,
eller i det väsentligaste endast föres.för Sverges.skull.:
Detta lärer emellertid;tjena: till vingenting: införsen:
läsare som kan-:skilja sanning; från! sken::; Norge:
bildar ett stätsförbund med Sverge och är en alltför!
god fosterbroder för att det skulle vägrd att deltägai
i ett krig eller en olycka som är oundviklig för Syetge.
Går Sverge i kriget, så må också Norge gå. men
Det är naturligtvis en följd af. Norges sjelfständig-
het, att.det sjelft beslutar och .sjelft öfverväger, in-.
nan det beslutar en :så vigtig. sak; men;i fall SVerge,
om ock blott för:sin, egen, skull; beslutar sig för krig,
så äro vi af denitanken,; att: Norge ieke begagnar
sin dbestridliga grundlagsedliga rätt att! säga Wej
och att säga att den sakemvinlåta vioss, icke ut
tvärtom tro vi-att: Norge i dettå fall skall säga, Att
unionen medför fördss nödvändigketen att gå med.
Visserligen kan, efter Yår mening, Norge icke önska!
att Sverge eröfrar Finländ, antat an ufder garan-)
tier och förhållanden; hvarpå. vi ännu icke sett nå-
gon häntydning;, men: vi;.skulle förneka. vår tröx på!
den norska folkkarakteren och det.norskasinnelaget,
om vi betvifkide: att; vioskulle: komma att taga bro-
derlig debkiskriget när: det ej mera kwide undvikas:
för Sverge. Någoas annän mening has vi ej! heller!
någonsin haft, oäktadt våra kolleger på många Sätt
och genom många vändningar både förr och Tu på-;
börda oss allehanda meningar och yttringär, den eha
ofta orimligare än den andra, ; NR
- Oo - ARN ME Å tg UV SO tior