dens pust. Förr eller sednare skall mr de
Barjolle betala ödet sin skuld.
Jag hoppas till Gud att detta icke måtte
hända! utropade mr de -Malestrac. Och
dessutom, hvilken olycka skulle väl kunna
hända honom? Han är alltför rik för att nå-
gonsin kunna nås af fattigdomen. Hvad hans
husliga lycka angår, anser jag den ändå sä-
krare än hans rikedom. Isynnerhet på denna
sida är Maxime alldeles oåtkomlig. Det är
en Achilles som man icke kan såra, icke en
gång i hälen.
Kermer reste sig med häftighet.
Man qväfs i detta rumn, sade han, öpp-
nande fönstret med sådan våldsamhet att en
af rutorna sprang i stycken.
Ni frågade mig, fortfor grefve de Ma-
lestrac, om det var längesedan rr och madame
Barjolle flyttade hit. Det är ungefär två år
sedan, och under hela denna tid tror jag
icke att det har funnits ett enda moln på de-
ras klara himmel.n
Man försäkrar likväl, att mr de Barjolle
är mycket svartsjuk, invände kaptenen, som
lyckats besegra sin rörelse.
Maxime svartsjuk ! utropade grefven;
jag tror ingenting deraf, Misstro en så ädel
Yyinnal det skulle vara värre än galenskap,
et skulle vara ett brott! och jag för min
del, ehuru gammal jag än är, skulle likväl
komma ihåg att jag kan sköta en värja, om
jag finge höra ett enda olämpligt ord om den
aktningsvärdaste qvinna, den värdigaste maka
jag känner.
Man har då bedragit mig? sade Kermer.
Groft bedragit; kapten, tag den saken för
afgjord. Ar ni gift?
Nej, min herre.n ;
Nå väl! jag önskar er en så fullkomlig
följeslagerska genom: lifvet som madame de
Barjolle; att önska mera synes mig en oupp-.
hinnelig dröm, Ni skall blifva Tycklig då,
lycklig såsom mr de Barjolle; det tyckes
mig vara superlativen i den vägen.
Ni glömmer, herr grefve, att jag har hvar-.
ken penningar eller anor,