(NR nd Ser attan BER ns NREE RRENO hus, vore det att det är mycket för präktigt för en stackars soldat som jag. Huru så då! En officer af er grad och er förtjenst har rättighet till allas aktning, jag kan till och med: säga vördnad; och jag skulle blifva illa anskrifven hos mr de Barjolle, om han skulie få veta, att då han haft den lyckan att ega er till gäst, ni icke skulle bhfvit så väl emottagen som våra inskränkta tillgångar här i provinsen tillåta 0S8.7 Ni tror detta, hr grefvel Jag är öfvertygad derom. Jag saknar icke dessmindre mr Barjolle. Han är en glad och artig sällskapsvän, med hvilken ni skulle tillbringat angenäma timmar. Ni känner honom icke? Nej, hr grefve.n Det är utan tvifvel en af de lyckligast begåfvade naturer som finnas. Alla goda feer tyckas hafva varit närvarande vid hans föelse. Han är rik, ung och vacker. Han har en vacker hustru, som han älskar med passion och hvilkens hela ömhet han eger. Har mr de Barjolle bott länge här på: orten? afbröt Kermer, som vid den gamle adelsmannens förtroendep så när qväfdes af harm. i : Se der en af de föreningar som en municipal embetsman med förtjusning och stolthet kan bevista; fortfor mr de Malestrac leende. aJag skulle icke begära mera än ett enda sådant giftermål om året, för att trösta mig öfver alla de löjliga äktenskap som afslutas under min medverkan., Mr de Barjolle är då mycket lycklig? frågade Kermer med stapplande röst, Hans lycka är så stor att den förskräcker mig; i Maximes ställe skulle jag göra som Polycrates, tyrannen på Samos; jag skulle kasta min ring i hafvet. Och likväl skulle jag darra för att man kunde återfinna den i magen på en karp. Ni har rätty, sade Kermer, hvars hat ökades och uppflammade vid dessa ord, som de brinnande kolen i en ugn glöda under sme