(NR nd Ser attan BER ns NREE RRENO
hus, vore det att det är mycket för präktigt
för en stackars soldat som jag.
Huru så då! En officer af er grad och
er förtjenst har rättighet till allas aktning,
jag kan till och med: säga vördnad; och jag
skulle blifva illa anskrifven hos mr de Bar-
jolle, om han skulie få veta, att då han haft
den lyckan att ega er till gäst, ni icke
skulle bhfvit så väl emottagen som våra in-
skränkta tillgångar här i provinsen tillåta
0S8.7
Ni tror detta, hr grefvel
Jag är öfvertygad derom. Jag saknar icke
dessmindre mr Barjolle. Han är en glad och
artig sällskapsvän, med hvilken ni skulle till-
bringat angenäma timmar. Ni känner honom
icke?
Nej, hr grefve.n
Det är utan tvifvel en af de lyckligast
begåfvade naturer som finnas. Alla goda feer
tyckas hafva varit närvarande vid hans fö-
else. Han är rik, ung och vacker. Han
har en vacker hustru, som han älskar med
passion och hvilkens hela ömhet han eger.
Har mr de Barjolle bott länge här på: or-
ten? afbröt Kermer, som vid den gamle
adelsmannens förtroendep så när qväfdes af
harm. i :
Se der en af de föreningar som en muni-
cipal embetsman med förtjusning och stolthet
kan bevista; fortfor mr de Malestrac leende.
aJag skulle icke begära mera än ett enda så-
dant giftermål om året, för att trösta mig
öfver alla de löjliga äktenskap som afslutas
under min medverkan.,
Mr de Barjolle är då mycket lycklig?
frågade Kermer med stapplande röst,
- Hans lycka är så stor att den förskräcker
mig; i Maximes ställe skulle jag göra som
Polycrates, tyrannen på Samos; jag skulle ka-
sta min ring i hafvet. Och likväl skulle jag
darra för att man kunde återfinna den i ma-
gen på en karp.
Ni har rätty, sade Kermer, hvars hat öka-
des och uppflammade vid dessa ord, som de
brinnande kolen i en ugn glöda under sme-