SPLugna er, madame, och gör mig mera rätt-
visa. Jag är icke nog inbilsk att tro, att ja
skulle ingifva er en så hastig och för mig så
smickrande passion. Det vigtigaste för mig
:är icke verkligheten; det är skenet, Det är
tillräckligt för min hämd och tillfredsställer
mitt hat.
En omöjlig hämd!
Den har redan börjat, madame.
Man skall icke tro det ?
Han skall tro det, han!
Min. Gud, min Gud! Denne man säger
blott allt för sannt. Hvad skall jag göra?
Hvad skall det blifva utaf mig? Huru skall
jag undvika en så stor fara? utropade Flo-
rentine, nästan ifrån sina sinnen.
Hon steg upp och ville fly, oförmögen att
fördraga åsynen af den man som så oför-
skämdt hotade att störa hela hennes lifslugn,
men hennes ögon slöto sig, hennes fötter veko
undan; Kermer uppehöll henne och nedsatte
henne vördnadsfullt i den länstol hon nyss
Jemnat.
Han öppnade dörren och ropade Thöreson.
Mamsell,, sade han, madame de Barjolle
behöfver hjelp. Låt taga bort de blommor
som finnas öfverallt i rummet; deras starka
lukt bar förorsakat er fru en svimning.
Och han aflägsnade sig varsamt, i samma
stund Florentine återfick sansningen.
FJERDE KAPITLET.
Få män äro så starka som deras hat. Då
Kermer inkommit i sitt eget rum, dolde han
icke för sig sjelf hela det förhatliga i sitt
uppförande. Utur djupet af hans samvete upp-
steg en röst som lät höra anklagande ord.
Allt hvad som fanns af ära och ädelhet i hans
hämdgiriga natur uppreste sig slutligen, och
osynliga stämmor hviskade fill honom, att det
var endast en feg man som kunde envisas att
så plåga en försvarslös qvinna.
nder detta samtal, som han förvandlat till
en beständig tortur, hade Florentines skönhet
uppenbarat sig för honom i hela sin glans och
krönt henne med den tredubbla kronan af