personifierade musiken. Han är violoncellist
om morgonen, flöjtist om aftonen, kontra-
basist vid teatern och, när så behöfs, orke-
steranförare. I redigt tillstånd är han dess-
utom en sällsam blandning af talent och låg-
het; det är med ett ord en förfelad, om också
icke fallen natur.
Nå, hur går det Bruno? rop:de de andre
musikanterna, som hade brådtom att få sluta;
men Bruno hade icke lust att skänka efter ett
enda öre, utan väntade tåligt tills alla hans
gamla kunder gifvit honom sin vanliga skärf.
Denna morgoninsamling var förmodligen be-
stämd till hans frukost.
Då denne oförskämde kreditor ändtligen
lemnat mig, betraktade jag med villrådiga
blickar detta varma, saltaktiga vatten, som en-
ligt min läkares utsago skulle återskänka mig
mina skönaste dagars helsa och kraft. Lyck-
lige läkare, ni, hvilkas framgång hvilar på
en grund som seklerna ännu aldrig vidrört
och som kallas mensklig okunnighet och
lättro! Det är förmodligen en af er, en qvick
och liflig själ, som i en glad stund skrifvit
öfver porten till det hotell jag bebor, detta
oskyldiga skämt som utgör de lärde badgä-
sternas beundran:
Depellite curas!) Non enim curatur qui
curat.
Ty hvad heta väl dessa plågor, som lugnt
skratta vår vanmakt, om icke sorger och
bekymmer? Huru lätt krossa de icke vär svaga
yttre mennist rleken och dess våldsamma
passioner, ärelystnaden och dess strider, våra
dyrbaraste 1 sans segcr och
iknaden öfver en förlorad frihet — s
sjukdomar som döda oss! Tag ifrån oss des
gnagande bekymmer, ryck bort de gryn
) Jaga bort sorgerna; man botar ieke dem som 20r-
gerna oroa.