Rb NL RR st op TA SE TR AA RR AE RR
Royal Adelaide från flottan och medhade skeppa-
ren Strandqvist och dess besättning, hvilkas fartyg
(sJungfrun?) sjunkit i öppna sjön under Åland.
Samma dag inkom engelska transportångaren Mer-
cator (afgick s. d. till flottan).
Den 17 dennes afgingo franska kanonbåtarne Dra-
gon, Fulminante och LAigrette.
Intet nytt, utom ryktet att korvetten Najaden
skall hit återkomma.
— Times, innehåller bref från Östersjö-
flottan af den 10 till den 16 Oktober. - Man
har under denna tid qvarblifvit på de gamla
ankarplatserna, och ingenting märkligt har
förefallit. Linieskeppen skola emot månadens
slut efterhand afsegla hem. Amiral Seymour
går med sin eskader den 20 tillbaka från
Seskär till Nargön, och i denna delaf Finska
viken qvarblifva endast tvenne kryssare. Amiral
Dundas gick på Hertigen af Wellington den
12 till Ledsund och Elfsnabben. Den 13 in-
ställde sig redan en stark frost, och kring
Reval föll 6 tums djup snö.
LITTERATUR.
Kort Afhandling om Ångmaschiner och Ång-
fartyg m. m., af B. J. Jonzon. — 2:dra
omarbetade upplagan.
Bland popolära skrifter, som på sednare ti-
der utkommit, intager detta arbete ett utmärkt
rum och bör vara välkommet, ej allenast för
män af yrket utan äfven för hvar och en
som önskar vinna någon kännedom om ång-
maschineriet. — Ett redigt och enkelt fram-
ställningssätt jemte en mängd i texten tryckta
träsnitt göra denna bok särdeles lämplig för
sjelfstudium; och derigenom att afbildningarne
af olika slags ångmaschiner äro utförda i
samma skala, kan läsaren med lätthet se det
olika utrymme hvar och en af dem intager.
Boken åtföljes af ett register med fullständig
förklaring öfver alla tekniska termer. Då der-
till kommer att den i typografiskt hänseende
är jemförlig med de bästa engelska, anse vi
den vara förtjent af all uppmärksamhet.
—A!
I. Minnen från äldre och nyare tider. Bi
drag till Svensk Iistoria, samlade af C.
F. Ridderstad. I:sta och 2:dra häftet.
Linköping, Ridderstad, 1855.
IH. Gömdt är icke Glömdt, 12:te häftet, Lin-
köping 1853.
HI. Det Svenska Lejonets sista dagar. Histo-
risk romantiserad Skizz. Svenskt original.
Linköping 1854.
Den första af här anmälda skrifter innehål-
ler tvenne memoirer: Anteckningar af cn
gammal Gustavian och Drottning Lovisa Ul-
rikas och Sprengtportens intriger. Den gamle
gustavianen (framlidne öfverstekammarherren
friherre Hamilton, fader till familjens n. v.
hufvudman) gör verkligen skäl för namnet.
Hela memoiren andas den oinskränktaste hän-
gifvenhet för Gustaf III:s person och minne,
hvaremot vid bedömmandet af Carl XII en
viss afvoghet esomoftast framlyser. I egen-
skap af adjutant hos Gustaf III under kriget,
kammarherre hos drottningen samt omsider
intagande en hög plats i Carl XIII:s hof,
har författaren varit i tillfälle att på nära
håll betrakta händelserna, och bland de iakt-
tagelser, som här för läsaren framläggas, fö-
rekomma flere förut ej kända, rätt pikanta
anekdoter. Så förtäljer han t. ex. huru Gu-
staf Adolf förtrott honom, det amiral Cron-
stedt, såsom kommendant i Carlskrona 1801,
utan konungens vetskap varit kejsar Pauls
man, men bedragit båda, emedan han låtit
köpa sig af England. Den depesch, som be-
styrkte förhållandet, fick författaren dagen
derpå läsa hos baron Lagerbjelke. Den åt-
gärd konungen i anledning af denna upptäckt
gjorde var att omedelbart utnämna Cronstedt
till öfverkommendant på Sveaborg! (pag.
106.) Om hertig Carl förtäljes (pag. 132)
huruledes denne på sin broders dödsdag, vid
upptäckten af ett sednare testamente, hvari-
genom hans makt såsom förmyndare betyd-
ligt inskränktes, då grefve Klingspor, tillspord
om sin mening deröfver, endast yttratgue
Monseigneur est bien pråt du feu,, följt detta
råd så bostafligt, att testamentet fick sin plats
i eldbrasan. Anteckningarne utmärka sig för
öfrigt genom en enkel, okonstlad ton och
genom denna friskhet i framställningen som
är en följd af de omedelbara intryckens makt
och som gifva memoirer sitt förnämsta värde.
Den sednare memoiren är en partiskrift.
rå och pöbelaktig i uttryck och anda, utan
annat värde än att utgifvaren deraf tagit sig
anledning att i form af Bihang sammanföra
åtskilliga utdrag ur Barfod, Geijer, A. Hamil-
ton, Ehrensvärd, Wieselgren, Dahlberg, He-
din, Bergman Schinkel m. fl., hvaraf dels
Sprengtportarnes intriger bestyrkas, dels förf.
drager den slutföljd, att historien om Gustat
Adolfs oäkta börd, såsom egentligen ej stöd-
jande sig på annat än en uppgit af den ränk-
fulle och hämndlystne Dahlberg, efter all
sannolikhet ej förtjenar det ringaste afseende.
Man ,bör hålla utgifvaren räkning för detta
hans bemödande att söka utplåna en af de
mörkaste fläckar i Holsteinska husets historia
och sålunda borttaga åtminstone en del at
den skandal som befläckat berörde historia.
Tolfte häftet af Gömdt är icke Glömdt
innehåller cen relation af den ryktbare polis-
chefen Liljensparre, daterad den 12 Juni 1797,
hvaruti han för den då nyligen myndigblefne
konutgen afgifver en apologi öfver sin em-