Rb NL RR st op TA SE TR AA RR AE RR Royal Adelaide från flottan och medhade skepparen Strandqvist och dess besättning, hvilkas fartyg (sJungfrun?) sjunkit i öppna sjön under Åland. Samma dag inkom engelska transportångaren Mercator (afgick s. d. till flottan). Den 17 dennes afgingo franska kanonbåtarne Dragon, Fulminante och LAigrette. Intet nytt, utom ryktet att korvetten Najaden skall hit återkomma. — Times, innehåller bref från Östersjöflottan af den 10 till den 16 Oktober. Man har under denna tid qvarblifvit på de gamla ankarplatserna, och ingenting märkligt har förefallit. Linieskeppen skola emot månadens slut efterhand afsegla hem. Amiral Seymour går med sin eskader den 20 tillbaka från Seskär till Nargön, och i denna delaf Finska viken qvarblifva endast tvenne kryssare. Amiral Dundas gick på Hertigen af Wellington den 12 till Ledsund och Elfsnabben. Den 13 inställde sig redan en stark frost, och kring Reval föll 6 tums djup snö. LITTERATUR. Kort Afhandling om Ångmaschiner och Ångfartyg m. m., af B. J. Jonzon. — 2:dra omarbetade upplagan. Bland popolära skrifter, som på sednare tider utkommit, intager detta arbete ett utmärkt rum och bör vara välkommet, ej allenast för män af yrket utan äfven för hvar och en som önskar vinna någon kännedom om ångmaschineriet. — Ett redigt och enkelt framställningssätt jemte en mängd i texten tryckta träsnitt göra denna bok särdeles lämplig för sjelfstudium; och derigenom att afbildningarne af olika slags ångmaschiner äro utförda i samma skala, kan läsaren med lätthet se det olika utrymme hvar och en af dem intager. Boken åtföljes af ett register med fullständig förklaring öfver alla tekniska termer. Då dertill kommer att den i typografiskt hänseende är jemförlig med de bästa engelska, anse vi den vara förtjent af all uppmärksamhet. —A! I. Minnen från äldre och nyare tider. Bi drag till Svensk Iistoria, samlade af C. F. Ridderstad. I:sta och 2:dra häftet. Linköping, Ridderstad, 1855. IH. Gömdt är icke Glömdt, 12:te häftet, Linköping 1853. HI. Det Svenska Lejonets sista dagar. Historisk romantiserad Skizz. Svenskt original. Linköping 1854. Den första af här anmälda skrifter innehåller tvenne memoirer: Anteckningar af cn gammal Gustavian och Drottning Lovisa Ulrikas och Sprengtportens intriger. Den gamle gustavianen (framlidne öfverstekammarherren friherre Hamilton, fader till familjens n. v. hufvudman) gör verkligen skäl för namnet. Hela memoiren andas den oinskränktaste hängifvenhet för Gustaf III:s person och minne, hvaremot vid bedömmandet af Carl XII en viss afvoghet esomoftast framlyser. I egenskap af adjutant hos Gustaf III under kriget, kammarherre hos drottningen samt omsider intagande en hög plats i Carl XIII:s hof, har författaren varit i tillfälle att på nära håll betrakta händelserna, och bland de iakttagelser, som här för läsaren framläggas, förekomma flere förut ej kända, rätt pikanta anekdoter. Så förtäljer han t. ex. huru Gustaf Adolf förtrott honom, det amiral Cronstedt, såsom kommendant i Carlskrona 1801, utan konungens vetskap varit kejsar Pauls man, men bedragit båda, emedan han låtit köpa sig af England. Den depesch, som bestyrkte förhållandet, fick författaren dagen derpå läsa hos baron Lagerbjelke. Den åtgärd konungen i anledning af denna upptäckt gjorde var att omedelbart utnämna Cronstedt till öfverkommendant på Sveaborg! (pag. 106.) Om hertig Carl förtäljes (pag. 132) huruledes denne på sin broders dödsdag, vid upptäckten af ett sednare testamente, hvarigenom hans makt såsom förmyndare betydligt inskränktes, då grefve Klingspor, tillspord om sin mening deröfver, endast yttratgue Monseigneur est bien pråt du feu,, följt detta råd så bostafligt, att testamentet fick sin plats i eldbrasan. Anteckningarne utmärka sig för öfrigt genom en enkel, okonstlad ton och genom denna friskhet i framställningen som är en följd af de omedelbara intryckens makt och som gifva memoirer sitt förnämsta värde. Den sednare memoiren är en partiskrift. rå och pöbelaktig i uttryck och anda, utan annat värde än att utgifvaren deraf tagit sig anledning att i form af Bihang sammanföra åtskilliga utdrag ur Barfod, Geijer, A. Hamilton, Ehrensvärd, Wieselgren, Dahlberg, Hedin, Bergman Schinkel m. fl., hvaraf dels Sprengtportarnes intriger bestyrkas, dels förf. drager den slutföljd, att historien om Gustat Adolfs oäkta börd, såsom egentligen ej stödjande sig på annat än en uppgit af den ränkfulle och hämndlystne Dahlberg, efter all sannolikhet ej förtjenar det ringaste afseende. Man ,bör hålla utgifvaren räkning för detta hans bemödande att söka utplåna en af de mörkaste fläckar i Holsteinska husets historia och sålunda borttaga åtminstone en del at den skandal som befläckat berörde historia. Tolfte häftet af Gömdt är icke Glömdt innehåller cen relation af den ryktbare polischefen Liljensparre, daterad den 12 Juni 1797, hvaruti han för den då nyligen myndigblefne konutgen afgifver en apologi öfver sin em