RE NA BURE BPTAKEEJES RMP-ARAAALSER TERASS. FANA i denna fråga, då en makt, som vi icke kunna tvinga, har vägrat att längre erlägga afgiften på gamla sättet, och det måste vara klokare att genast få saken afgjord, om också med icke ringa uppoffring, äfven om det vore möjligt att få Amerika att återtaga sin uppsägelse, än att uppskjuta den till: framtiden. Ett stort äfventyr ligger ju i kriget emellan östern: och vestern; det är knappast tänkbart att denna sak, hvari Ryssland är så starkt intresseradt, I kan slutligen ordnas innan freden slutas, men just Å derför bör den vara förberedd till afgörande på förhand. : Måhända skall den sista omständigheten äfven beveka Nordamerika att gå in på en tillsvidareuppgörelse, som så vidt vi veta, är tillbjuden detsamma från vår regerings sida för den händelse att afgörandet ej kan ske före traktatens slut April 1856. Att geheimerådet Bluhme är vald till underhandlare från dansk sida är visserligen så tillvida i sin ordning, som han är direktör för Öresunds: tullkammare och som sådan måste anses företrädesvis sakkunnig, liksom han visserligen äfven besitter flera af de egenskaper; som en god underhandlare i en så kinkig sak bör ega; men det förekommer oss dock besynnerligt, då man i fordna dagar hyste tvifvel om en man som var under tilltal för en politisk förseelse kunde vara ständerdeputerad, att man nu tror sig kunna använda män som äro under tilltal för högförräderi både i höga embeten och. sådana förtroendeuppdrag som underhandlingar med främmande makter. Blott total brist på andra förmågor synes i sådant hänseende kunna rättfärdiga geheimerådet Bluhmes val. Med anledning af ett yttrande i en af baron Dirckink Holmfeldt utgifven broschyr och en antydning i Berlinske Tidende, att prins Ferdinands vägran att underskrifva författningen endast förskrifver sig från motvilja mot dess 5, yttrar Fedrelandet: Vi hafva nu lika litet som då någon omedelbar kunskap om de skäl H. K. H. uppgifvit för sin vägran och kunna ännu mindre meddela hans uttryck med eitationsteeken, men vi tro oss kunna försäkra att meningen af H. K. H:s ord är denna: att han icke ville underskrifva författningslagen emedan den, enligt hans mening, gaf för mycket efter för tidens konstitutionella anspråk och i verkligheter blott var en omskrifning af Danmarks rikes grundlag. -H. K. H. har vidare, så vidt vi veta, tillagt, att det ingalunda var hans mening att härmed förklara, att han med tiden, öm försynen kallade honom till tronen, skulle omstörta författningen, men han ville förbehålla sig att då få decidera sig om han skulle erkänna der eller ej. Såvida detta nu är sakens verkliga förlopp, så har H. K. H. visserligen ieke -uppträdt såsom en fullkomlig upprorsman — det är Flyvepostens godtyekliga förvridning af våra ord, som gör honom dertill — men han har doek förbehållit sig möjligheten af ett uppror; han har tillsvidare bestridt författningen, och det har således säkert icke varit för hårdt eller olämpligt, när vi sade att H. K. H. hade gjort öfverste Tsehernings fantastiska förskräckelse för upproriska tronföljare till en half verklighet. Förhåller det sig så, så måste det fullkomligt gillas, att H. M. Konungen, som säkert icke sparat hvarken vänliga uppmaningar eller allvarliga föreställningar till en honom så kär oeh nära slägtinge, och allerhögstdensammes regering, som, då den med alla lagliga organers samtycke inför en ny grundlag, väl ieke skulle lugnt se på att bakom tronföljarens rygg bildade sig ett revolutionsparti, som, sedan det förmått: skjuta arfprinsen fram i detta ögonbliek, då han ej har någon makt, nog också skulle sörja för att beherrska hans vilja i det ögonblick, då makten öfvergick i hans händer — så måste det fullkomligt gillas, säga vi, att man har tagit det militära öfverbefäl, som i ett sådant ögonblick skulle vara afgörande, från arfprinsen och hans få anhängare samt. anförtrott detsamma. åt loyala, trofasta och redliga män. Förhåller det sig så, så har vidare R. i Berlingske Tidende rätt uti, att man icke kan stanna härvid, utan att det måste blifva riksdagens sak, för hvad konungarikets särskilda grundlag angår och riksrådets, för hvad beträffar helstatsförfattningen, att yrka på vidare åtgärder, som kunna aflägsna ett sådant osäkerhetens tillstånd, som begagnadt af separatistiska partier, så särdeles lätt leder till statens upplösning., Oeh visar det sig verkligen under de förestående förhandlingarne härom, att om H. K. H. arfprinsens vägran verkligen är af den beskaffenhet, som här är antaget, så har H. K. H. gjort den konstitutionella saken här i landet en stor tjenst, då masken derigenom fallit af dess fiender, så att vi nu veta, hvar vi skola söka dessa och huru vi skola bekämpa och öfvervinna dem. Men är det, som ryktet med någon sannolikHet här förmält, utom hessiske ministern utan portfölj, general Hansen och grefve Sponneck, som i denna sak varit arfprinsens olycklige rådgifvare, så hafva desse gode herrar gjort ett dumt streck, som hvarken skall -förmildra riksrättens eller allmänhetens dom öfver dem, och snarare för alltid utesluta dem från makten än någonsin återföra den i deras händer. I Köpenhamn uppehålla sig för närvarande icke mindre än 3 svenska sångerskor, som alla der skola gifva konserter: fröken Sandels och mamsellerna Valerius och Levin. FINLAND. Rörande återöppnandet af universitetet i Helsingfors skrifves i Morgonbladet för den 11 dennes: Inskription för nyss ingångna hösttermin förrättades i går, den 10 dennes, uti universitetets solennitetssal och öfvervarades af tjenstförrättande vice kansler, universitetets professorer och lärare samt :en ganska talrik samling studerande. Rektor, professor Rein, uppläste ett tal, hvari han åter helsade de unga välkomna efter den evanligt långa skilsmessan af fem månader, samt i korthet vidrörde de vigtiga förändringar som timat sedan sednaste inskription: kejsar Nikolaus hade gått till hvila oeh hans son, som i nära trettio år varit universitetets högste styresman, hade sålunda kallats till vigtigare värf och nu lemnat styrelsen öfver universitetet åt sin förstfödde. För öfrigt erinrade talaren de unga om nödvändigheten af sparsamhet, isynnerhet nu då priserna stigit till en bekymrande höjd, och varnade dem för de loekande tillfällen till onödiga depenser, som hoteller och värdshus erbjuda. Efter talets slut aflemnade fakulteternas kuratorer sina förteekningar, hvarefter församlingen begaf sig till: Nikolai-kyrkan, der professor Lille predikade öfver de frestelser som omgifva ungdomen och söka draga den från det rättas väg. I en korrespondens från Christinestad till Helsingfors. Tidn. heter det: Det egna för vår ort är dock det, att hvarje pojke från 12 åa 13 års ålder har sin treqvarters flaska med färgadt bränvin. Öfverallt ser man en krets af sådana pojkar med deras grannflickor; der går flaskan från mun till mun och efterföljes af en rundgnagad sockerbit. -Detta är ej. undantag, det är regel bland vår sockens allmoge. Till julen får hvarje tio eller tolf års pilt en sådan flaska af sina föräldrar. Kan man då undra-att dryckenskapen är hos oss en så rådande last? Och så skall det blifva, till dess att bränvinets giftiga flod hämmas uti dess ursprung. .Vi emottogo med fröjd vår regerings skärpta inskränkning af bränvinstillverkningen och försäljningen, och hoppas att de än vidare inskränkas, om ej alldeles förbjudas. Väl harmas bränvinspatronerna, men de rättsinnige glädjas. Den nya förordningen är bland dem ett kärt samtalsämne. ty bränvinets elände ser man här öfverallt. re — Den Kierkegaardskta striden. meet NPV PV VR AEA PU MT NGE SN