RE NA BURE BPTAKEEJES RMP-ARAAALSER TERASS. FANA
i denna fråga, då en makt, som vi icke kunna tvin-
ga, har vägrat att längre erlägga afgiften på gamla
sättet, och det måste vara klokare att genast få sa-
ken afgjord, om också med icke ringa uppoffring,
äfven om det vore möjligt att få Amerika att åter-
taga sin uppsägelse, än att uppskjuta den till: fram-
tiden. Ett stort äfventyr ligger ju i kriget emellan
östern: och vestern; det är knappast tänkbart att
denna sak, hvari Ryssland är så starkt intresseradt,
I kan slutligen ordnas innan freden slutas, men just
Å derför bör den vara förberedd till afgörande på för-
hand. : Måhända skall den sista omständigheten äf-
ven beveka Nordamerika att gå in på en tillsvidare-
uppgörelse, som så vidt vi veta, är tillbjuden detsam-
ma från vår regerings sida för den händelse att af-
görandet ej kan ske före traktatens slut April 1856.
Att geheimerådet Bluhme är vald till underhand-
lare från dansk sida är visserligen så tillvida i sin
ordning, som han är direktör för Öresunds: tullkam-
mare och som sådan måste anses företrädesvis sak-
kunnig, liksom han visserligen äfven besitter flera af
de egenskaper; som en god underhandlare i en så
kinkig sak bör ega; men det förekommer oss dock
besynnerligt, då man i fordna dagar hyste tvifvel
om en man som var under tilltal för en politisk för-
seelse kunde vara ständerdeputerad, att man nu tror
sig kunna använda män som äro under tilltal för
högförräderi både i höga embeten och. sådana för-
troendeuppdrag som underhandlingar med främman-
de makter. Blott total brist på andra förmågor sy-
nes i sådant hänseende kunna rättfärdiga geheime-
rådet Bluhmes val.
Med anledning af ett yttrande i en af ba-
ron Dirckink Holmfeldt utgifven broschyr och
en antydning i Berlinske Tidende, att prins
Ferdinands vägran att underskrifva författnin-
gen endast förskrifver sig från motvilja mot
dess 5, yttrar Fedrelandet:
Vi hafva nu lika litet som då någon omedelbar
kunskap om de skäl H. K. H. uppgifvit för sin vä-
gran och kunna ännu mindre meddela hans uttryck
med eitationsteeken, men vi tro oss kunna försäkra
att meningen af H. K. H:s ord är denna: att han
icke ville underskrifva författningslagen emedan den,
enligt hans mening, gaf för mycket efter för tidens
konstitutionella anspråk och i verkligheter blott var en
omskrifning af Danmarks rikes grundlag. -H. K. H.
har vidare, så vidt vi veta, tillagt, att det ingalunda
var hans mening att härmed förklara, att han med
tiden, öm försynen kallade honom till tronen, skulle
omstörta författningen, men han ville förbehålla sig
att då få decidera sig om han skulle erkänna der eller
ej. Såvida detta nu är sakens verkliga förlopp, så
har H. K. H. visserligen ieke -uppträdt såsom en
fullkomlig upprorsman — det är Flyvepostens
godtyekliga förvridning af våra ord, som gör honom
dertill — men han har doek förbehållit sig möjlig-
heten af ett uppror; han har tillsvidare bestridt för-
fattningen, och det har således säkert icke varit för
hårdt eller olämpligt, när vi sade att H. K. H. hade
gjort öfverste Tsehernings fantastiska förskräckelse
för upproriska tronföljare till en half verklighet.
Förhåller det sig så, så måste det fullkomligt gil-
las, att H. M. Konungen, som säkert icke sparat
hvarken vänliga uppmaningar eller allvarliga före-
ställningar till en honom så kär oeh nära slägtinge,
och allerhögstdensammes regering, som, då den med
alla lagliga organers samtycke inför en ny grundlag,
väl ieke skulle lugnt se på att bakom tronföljarens
rygg bildade sig ett revolutionsparti, som, sedan
det förmått: skjuta arfprinsen fram i detta ögon-
bliek, då han ej har någon makt, nog också skulle
sörja för att beherrska hans vilja i det ögonblick, då
makten öfvergick i hans händer — så måste det
fullkomligt gillas, säga vi, att man har tagit det mi-
litära öfverbefäl, som i ett sådant ögonblick skulle
vara afgörande, från arfprinsen och hans få anhän-
gare samt. anförtrott detsamma. åt loyala, trofasta och
redliga män. Förhåller det sig så, så har vidare
R. i Berlingske Tidende rätt uti, att man icke kan
stanna härvid, utan att det måste blifva riksdagens
sak, för hvad konungarikets särskilda grundlag angår
och riksrådets, för hvad beträffar helstatsförfattningen,
att yrka på vidare åtgärder, som kunna aflägsna ett
sådant osäkerhetens tillstånd, som begagnadt af se-
paratistiska partier, så särdeles lätt leder till sta-
tens upplösning., Oeh visar det sig verkligen under
de förestående förhandlingarne härom, att om H. K. H.
arfprinsens vägran verkligen är af den beskaffenhet,
som här är antaget, så har H. K. H. gjort den kon-
stitutionella saken här i landet en stor tjenst, då
masken derigenom fallit af dess fiender, så att vi
nu veta, hvar vi skola söka dessa och huru vi skola
bekämpa och öfvervinna dem. Men är det, som ryk-
tet med någon sannolikHet här förmält, utom hessi-
ske ministern utan portfölj, general Hansen och grefve
Sponneck, som i denna sak varit arfprinsens olyck-
lige rådgifvare, så hafva desse gode herrar gjort
ett dumt streck, som hvarken skall -förmildra riks-
rättens eller allmänhetens dom öfver dem, och sna-
rare för alltid utesluta dem från makten än någon-
sin återföra den i deras händer.
I Köpenhamn uppehålla sig för närvarande
icke mindre än 3 svenska sångerskor, som
alla der skola gifva konserter: fröken Sandels
och mamsellerna Valerius och Levin.
FINLAND.
Rörande återöppnandet af universitetet i
Helsingfors skrifves i Morgonbladet för den
11 dennes:
Inskription för nyss ingångna hösttermin förrät-
tades i går, den 10 dennes, uti universitetets solen-
nitetssal och öfvervarades af tjenstförrättande vice
kansler, universitetets professorer och lärare samt :en
ganska talrik samling studerande. Rektor, professor
Rein, uppläste ett tal, hvari han åter helsade de
unga välkomna efter den evanligt långa skilsmessan
af fem månader, samt i korthet vidrörde de vigtiga
förändringar som timat sedan sednaste inskription:
kejsar Nikolaus hade gått till hvila oeh hans son,
som i nära trettio år varit universitetets högste sty-
resman, hade sålunda kallats till vigtigare värf och
nu lemnat styrelsen öfver universitetet åt sin först-
födde. För öfrigt erinrade talaren de unga om nöd-
vändigheten af sparsamhet, isynnerhet nu då pri-
serna stigit till en bekymrande höjd, och varnade
dem för de loekande tillfällen till onödiga depenser,
som hoteller och värdshus erbjuda. Efter talets slut
aflemnade fakulteternas kuratorer sina förteekningar,
hvarefter församlingen begaf sig till: Nikolai-kyrkan,
der professor Lille predikade öfver de frestelser som
omgifva ungdomen och söka draga den från det rät-
tas väg.
I en korrespondens från Christinestad till
Helsingfors. Tidn. heter det:
Det egna för vår ort är dock det, att hvarje
pojke från 12 åa 13 års ålder har sin treqvarters fla-
ska med färgadt bränvin. Öfverallt ser man en krets
af sådana pojkar med deras grannflickor; der går
flaskan från mun till mun och efterföljes af en rund-
gnagad sockerbit. -Detta är ej. undantag, det är re-
gel bland vår sockens allmoge. Till julen får hvarje
tio eller tolf års pilt en sådan flaska af sina föräl-
drar. Kan man då undra-att dryckenskapen är hos
oss en så rådande last? Och så skall det blifva, till
dess att bränvinets giftiga flod hämmas uti dess ur-
sprung. .Vi emottogo med fröjd vår regerings skärpta
inskränkning af bränvinstillverkningen och försäljnin-
gen, och hoppas att de än vidare inskränkas, om ej
alldeles förbjudas. - Väl harmas bränvinspatronerna,
men de rättsinnige glädjas. Den nya förordningen
är bland dem ett kärt samtalsämne. ty bränvinets
elände ser man här öfverallt.
re —
Den Kierkegaardskta striden.
meet NPV PV VR AEA PU MT NGE SN