STOCKHOLM, den 30 Okt. tt den nu beslutade svensk-norska köomiten för handelsoch sjöfartsförhållandena icke. måtte blifva ett bedröfligt sidostycke till en år 1846 för samma angelägenheter nedsatta, hvilken endast gaf en allt fastare organisation åt den allt sedan fortfarande oenigheten, söndringen och trasslet, är af så oberäknelig vigt för de förenade rikena, ej blott i kommersiel och ekonomisk hänsigt, utan än mer 1. moraliskt och politiskt hänseende för båda folken, för sämjans och endrägtens skull dem emellan, att vi äfven i dag måste återkomma till unionsregeringens beslut uti frågan. Trots den: vunna erfarenheten måste man befara ett alldeles lika resultat, så framt saken -får bero vid den allt och intet sägande anvisning komiten för sina göromål erhållit genom de sväfvande ordalagen i sjelfva regeringsbeslutet, och så framt komiterade:icke erhålla en med största omtänksamhet utstakad speciel instruktion, anlagd just på att förebygga förnyelsen af ett dylikt resultat. Dessa reflexioner, redan rättfärdigade genom utförligt: anförda grunder uti vår uppsats förliden torsdag, kunna ej heller anses jäfvade, sedan vi i lördagens officiella blad sett regeringens val utaf ledamöter på: svenska sidan. Utan att: på minsta vis träda för nära det anseende för sakkunskap, omfattande vyer och en på det hela liberal uppfattning af tullfrågor, hvaraf dessce män äro i åtnjutande, har man likväl i deras antecedentier, hvad de svensk-norska tullfrågorna beträffar, trott sig finna något skäl till tvifvelsmål, huruvida en instruktion i den syftning som synes oss önskvärd skulle af dem kunna med beredvillig: het mottagas. Ingen skulle högre än vi önska att dessa tvifvelsmål måtte vara ogrun? dade, och att modifikationer må hafva inträdt i öfvertygelserna, hvilka kunna leda saken till en lycklig utgång. Emellertid, och på det man icke må kunna säga att regeringen från pressens och opinionens sida saknat uppmaning att taga sig till vara för förnyandet af det. fel som begicks 1846, då den komiten lemnades utan instruktion, skola vi i dag tilllägga några ord till: vår uppsats i sednaste torsdagsbladet, uti: hvilken, derföre att; alla sidorna af ämnet der måste upptagas, åtskilligt blott alltför kort och summariskt kunde vidröras. d Hvilken måste utgångspunkten vara för komiterades arbeten, om dessa skola kunna leda till ett praktiskt och snart verkställbart, för begge rikena lika nyttigt och önskligt resultat Månne frågan om tullföreningen? -— Derpå måste vi för vår del svara ett bestämdt nej. Att i :närvarände: tidptmkt göra denna till hufvudfrågan skulle icke? leda: till något odt. d I. Sverge äro intressen och opinioner sammanstämmande och lifligt intresserade för tullföreningen. I Norge kan icke detsamma säas. Väl är en tullförening icke mindre påkallad af Norges intressen än af Sverges, utan snarare ännu mer; men politiska och nationella fördomar hafva hittills hindrat en riktig och sann uppskattning af dessa intressen; 1846 års komitebetänkande och allt hvad norska pressen sedermera i ämnet yttrat utgöra talande bevis derpå. Dessutom vore äfven förblindelsen i den vägen mindre än den är; insåges och erkändes det verkligen att Norges ekonomiska intressen bjuda en tullförening, så skulle en ännu : mäktig opinion, som uti en sådan förening ser: närmandet till cn amalgamation, af fruktan för detta hjernspöke och för politiska. intressens skull, ifrigt sätta sig deremot.Och dertill kommer vidare; och oberoende af politiska förhållanden, ett positift hinder, för närvarande oöfverstigligt, nemligen det hinder som ligger i Norgesabsurda beskattningssystem. Statsinkomsten är nemligen der, utom bränvinsskatten, helt och hållet grundad på tullintraderna, och uti dessa ingå ej oväsentligt införselstullar på spanmål och viktualier samt utförselstullar på Norges förnämsta. exportartiklar. Inkomsten af dessa principvidriga införselsoch utförselstullar kan norska statsverket, åtminstone för ögonblicket, svårligen uppoffra. Men en fullständig tullförening förutsätter gemensamma införselsoch utförselstariffer ifrån A till och med Ö, och Sverge skulle således för tullföreningens skull adoptera och binda sig vid samma orimliga tullsystem, vid ett system, som den upplysta opinionen här i landet enhälligt och lifligt fördömer. Detta kan ej fordras. Allt hvad som för närvarande för tullföreningen kan göras och som af de svenska komiterade icke heller bör underlåtas, är följaktligen först och främst att i detalj visa, huruledes Norges ekonomiska intressen ej mindre än Sverges göra en sådan förening önsklig, samt att den icke kan medföra några vådor för Norges politiska frihet; och derefter att åskådliggöra, huru skadligt och grundsatsvidrigt Norges beskattningsoch tullsystem i ofvannämda delar verkligen är, samt uppmana brödrafolkets lagstiftare att lyssna till landets sanna intressen, att reformera detta system så fort möjligt och på sådant sätt äfven göra en tullförening möjlig. Till utgångspunkt för komitens arbeten kan icke heller gerna tagas den andra frågan, om full tullfrihet för svenska naturoch industriprodukter, införda i Norge sjöeller landväen, och vice versa för norska, i Sverge; ty els befara vi att opinionen i Norge kanske ar osssärnnsttlnsndssseeRROROO— af. den nationalskuld som tillkommit genom DO Ne te ; rör I SÅ RR FAR EA