Wollferts-Boests Krönikor ).
WASHINGTON IRVING.
Öfversättning.
7 Under all denna förvirring närmade han sig
instinktlikt Alvareziska palatset, men det var
stängdt för honom. För att bryta den förtroll-
ning hvarunder den arme yngiingen skenbar-
ligen befann sig, och för att öfvertyga ho-
nom att. den Serafina, för hvilken han brann,
verkligen var död, förde man honom till
hennes . graf. - Der -låg hon, en ståtlig ma-
trona, uthuggen i marmor, der bredvid låg
hennes man, en välfödd kavaljer i full rust-
ning, och på ömse sidor. knäböjde in effigie
en talrik afkomma, bevisande att hon varit ett
fruktbärande vinträd. Sjelfva monumentet bar
vittae om tidens grymma framfart; hesnes
mans händer, sammanknäppta som till bön,
hade mistat flere fingrar, och den älskliga
Serafinas en gång så sköna ansigte var utan
näsa.
Don Fernando genomilades af tusen vreda
känslor vid detta monumentala bevis på sin
Serafinas ot-ohet; men hvem kan väl vänta
sig, att en älskarinna under ett helt århun-
drades skilsmessa skulle kunna förblifva.tro-
gen? Och hvad rätt hade han att tala om
otrohet, efter hvad som passerat mellan ho-
nx0m sjelf och alkaldens dotter? Den olyck-
lige Fernando utöfvade en from gerning af den
ömmaste tillgifvenhet. Han lät af en skick-
lig bildhuggare återställa Serafinas alabaster-
näsa så mycket som möjligt i dess primitiva
skick, och slet sig redan med våld från graf-
ven.
Han kunde nu ej längre betvifla den san-
ningen, att han, på ett eller annat sätt, bop-
pat om ett helt ärhundrade, under dem nat-
ten han tillbragt på de Sju Städernas ö, och
han va- nu sä fullkomligt främmande i sin
egen faderaestad, som om hbancaldrig varit
der. Tusen gånger önskade han sig vara till-
) 8e-4. B. a: 211, 212, 214—216, 218, 220, 221.
222, 224, 225, 228, 230, 231, 233, 237, 238,
240—246 och 248—260.