Wollferts-Boests Krönikor ). WASHINGTON IRVING. Öfversättning. 7 Under all denna förvirring närmade han sig instinktlikt Alvareziska palatset, men det var stängdt för honom. För att bryta den förtrollning hvarunder den arme yngiingen skenbarligen befann sig, och för att öfvertyga honom att. den Serafina, för hvilken han brann, verkligen var död, förde man honom till hennes . graf. Der -låg hon, en ståtlig matrona, uthuggen i marmor, der bredvid låg hennes man, en välfödd kavaljer i full rustning, och på ömse sidor. knäböjde in effigie en talrik afkomma, bevisande att hon varit ett fruktbärande vinträd. Sjelfva monumentet bar vittae om tidens grymma framfart; hesnes mans händer, sammanknäppta som till bön, hade mistat flere fingrar, och den älskliga Serafinas en gång så sköna ansigte var utan näsa. Don Fernando genomilades af tusen vreda känslor vid detta monumentala bevis på sin Serafinas ot-ohet; men hvem kan väl vänta sig, att en älskarinna under ett helt århundrades skilsmessa skulle kunna förblifva.trogen? Och hvad rätt hade han att tala om otrohet, efter hvad som passerat mellan honx0m sjelf och alkaldens dotter? Den olycklige Fernando utöfvade en from gerning af den ömmaste tillgifvenhet. Han lät af en skicklig bildhuggare återställa Serafinas alabasternäsa så mycket som möjligt i dess primitiva skick, och slet sig redan med våld från grafven. Han kunde nu ej längre betvifla den sanningen, att han, på ett eller annat sätt, boppat om ett helt ärhundrade, under dem natten han tillbragt på de Sju Städernas ö, och han vanu sä fullkomligt främmande i sin egen faderaestad, som om hbancaldrig varit der. Tusen gånger önskade han sig vara till) 8e-4. B. a: 211, 212, 214—216, 218, 220, 221. 222, 224, 225, 228, 230, 231, 233, 237, 238, 240—246 och 248—260.