STOCKHOLM, den 2: Okt,
Hvarföre skulle ett förbu d med
Norge och Sverge vara a: vigt?
Under denna titel lär s i The 7-nes en in-
sänd artikel, undertecknad Norr san, som
väl icke innehåller så särdeles mj cket för oss
svensker obekant, mena som vi ärdå trott oas.
böra här i öfversättoing meddela, då den fått
en framstående plats i det eng !ska bladet,
utlofvar- fortsättning och troligen kommer att
gifva anledning ti:l flera artikla i den engel-
ska pressen.
Till utgifoaren af The Times.
Sir, — jag bar blifvit föran! dd att väcka.
denna fråga, e.nedaa jag tror et i allmänhet
vara erkändt att tiden ännu i:ke kommit el-
ler ens är nära för handen, då en varaktig
fred är möjlig; och följaktligen kunna Eng-
land och Frankrike ännu stärka sin position
h beforira krigets ändamäl genom nya al-
lianser. Dö jag här väcker fråga om en al-
lians m d Norge och Sverve, tror jag mig
berätti; ad att för dessa båla riken ford:a ett
undantagande från den förebråelse för en
pvanhbedrande neutralitet, som eder premier-
minister nyligen riktade rot de större euro-
peiska makterna, hvilka trott det förenligt
med sin ställning att hålis sig på afstånd från
striden; ty de förenämda staterna riskera ge-
nom sin medverkan sjeifva sin tillvaro, hvil-
ket jag förmodar hvarken Österrike eller
Preussen skulle vilja erkänna såsom förklaä-
ringsgrund för sin overksambet.
Häilder premierminister har, i det tal hvarpå
jag nyss hänsyftat (vid Romsey) väl icke ut-
tryckligen nämnt No-ge och Sverge, men om
jag ej alltför mycket misstager mig, torde
detta öfverseende få tillskrifvas den ännu min-
dre smickrande surppositionen att deras an-
slutning eller icke anslutning till vestmakter-
nas politik är je sförelsevis af ringa värde.
Och här har ni saledes andra skälet till dessa
raders tillkomst, att ehuru det existerar nå-
gra sväfvande i er om att Norge och Sverge,
genom sin bel genhst i sjeifva lejongapet,
skulle kunna Cuoga till något bättre än blott
neutralitet, så äro de föreställningar engelska
folket i allmöshet hyser om de tjenster dessa
länder kunde göra, ännu temligen orediga.
ciDen enda fördel engelska politici ännu tyc-
kas hafva Jofvat sig af en norsk-svensk al-
lians, är art en armå från Sverge skuile kunna
kastas öfver i Finland, och att en sådan di-
version gsulle på ett direkt sätt bistå de blo-
kerande flottorna i Östersjön och indirekt uo-
derstöd a de allierades operationer på Svarta
hafskusterna, genom att hindra ozaren från
att sända blomman af sin norra armå till
Krim. Det kan icke betviflas, att en skan-
dinavisk armå i Finland skulle hafva utöfvat
ett Vigtigt inflytasde på händelsernas ging,
och det torde ej vara alltför förmätet om man
antager att genom dess förnuftiga användande
Sveaborg lika väl som Sebastopol nu kunde
hafva varit ryckt ur ryssarnes händer, medan
de svenska vapnen skulle hafva funnit ett
tillfälle att aftvå skymfen af denna fästnings
nesliga kapitulation 1808.
Jag är dock öfvertygad att det vore i Norges
och Sverges makt att spela em ännu långt
vigtigare rol i krigsdramat än man vanligen
tilldelat dem. Det skall troligen vid första
ögonkastet synas de flesta ett umderligt och
till och med orimligt påstående, ehuru jag
icke desto mindre hoppas bevisa det vara sannt,
att dessa båda rikens verksammaste koopera-
tionsmedel icke ligger i deras förmåga att
uppställa en armå af 40 till 50,000 man, utan
i deras kapaciteter såsom sjömakter, och jag
tvekar så mycket mindre att uttala denna
mening som jag, genom enskilda meddelan-
den, finner att denna omständighet ej helt
och hållet undfallit personers uppmärksamhet
i detta land.
När vi fråga hvadan det kommer sig, att
Ryssland, med undantag af Bomarsunds för-
störirg och magasinernas i Sveaborg uppbrän-
narde, ännu i Östersjön är lika mäktigt i mi-
litäriskt afseende (ty jag talar ej om bloka-
dens verkan på dess handel) — ait alla fruk-
tansvärda fästen på detta håll ännu äro icsa-
rens händer — att Cronstadt ej så mycket
som träffats af en enda bomb — att alla de
allierades ärorika men ofullständiga operatio-
ner vid Sveaborg icke kunde fullföljas? —
och slutligen, när vi fråga hvaraf det kommer
Big att de allierade flottorna, rättvisligen före-
mål för så mycken stolthet och förtröstan, ut-
rättat så litet i de nordiska farvattnen? —
så blir det ständigt upprepade svaret, att de
allisrade äro i saknad af små och passande
fartyg, en flotta af kanonmbåtar, lämpade för
hastig manövrering bland Östersjöns krångliga
klippor, skär, holmar och trånga sund, och
utt England och Frankrike ej haft sådana
skepp, ej heller kunnat bygga dem och bringa
lem till stället tidigt nog för verksamma ope-
ationers.
Men just en sådan flotta kunde Norge och
Sverge hafva uppställt, och i ett antal troli-
sen större än hvad som erfordrades. De två
conungarikena hafva tillsammans omkring 400
tanonbåtar och mörsarefartyg af olika stor-
ekar), och om dstta antal något inskränkes,
) 79 Norska kanonbåtar äre försedda med 2 60-
puodiga mörsare hvardera; 53 dels med en 24-
pundig dels med 2 24 pundiga hvardera.
tt OM (6 P- JA JR - rg
DO FH DS me