haft framgång och varit i bruk. Uppställ-
ningen ef dessa annonser liknar särdeles de-
rag som vi ännu hvar dag se i våra tidnin-
gar; det fanns utan tvifvel lika många char-
latarer och lättrogna på den tiden -som nu.
Men den besynnerligaste af alla dezsa an-
nonser är den, genom hvilken konungen sjelf
underrättar att han den eller den dagen skall
vara i staden och vidröra sins undersåter för
att bota dem för skrofler. Den lyder sålunda:
Whitehall den 14 Maj 1664. Hans heliga Maj:t,
hkafvande förklarat sin kungliga vilja att fortsätta läka
sitt folk från sjukdom under Maj månad, och att se-
dan uppskjuta till Miehseli, har befallt att låta of-
fentligen tillkännagifra detta, på det att ingen må
under tiden begifra sig till staden oeh sålunda för-
gäfves spilla sin tid ech möda.s
Utöfvandet af denna läkande förmåga, som
ej finnes hos andra än legitima regenter, fort-
for i Esgland ända till drotining Auna, som
ännu var af rätta stammen; men konungarna
af huset Braunschweig gjorde aldrig anspråk
på denna förmåga; de voro konungar på grund
af parlamentsbeslut, men ej genom gudomlig
rätt.
Den svåra pesten 1665 föranledde en be-
tydlig mängd botemedel, alldeles zom kole-
ran i våra dagar; den föranledde äfven hof-
vet att emigrera till Oxford, och vid denna
tid började den tidning, som sedan kallades
Ozfords Gazette, och som fortlefvat ända till
vår tid under namn af Londons Gazette. Den
är, gom mean vet, ett officielt blad som en-
dast meddelar utnämningar och officiella do-
kumenter.
Det väcker naturligtvis uppmärksamhet då
man träffar celebra namn bland de vanliga
annonsörerna. Liksom Milton, så finner man
der äfven Dryden. Man ser af en annons i
Londons Gazette för d. 22 Dec. 1769 att en
belöning af 50 var utlofvad åt den som
upptäckte de missgerningemän som om nat-
ten på gatan anfallit och sårat John Dryden.
Anfall med väpnad hand på öppen väg eller
gata voro ganska vanliga den tidem och prsk-
tiserades till och med af gentlemen, Ett till-
kännagifvande af polisen utlofvar belöning åt
den som griper en viss mr Herbert Jones,
advokat och embetsman, som flere gånger
tillåtit sig att uppehålla och pluadra paket-
posten.
Man annonserade äfven i Gazette offentliga
auktioner. Dessa auktioner skedde efter talg-
ljus,, och den engelska författaren förklarar
att han länge varit i stort bryderi att förklara
meningen med detta uttryck. Han måste gå-
ledes ej varit i Frankrike, der ännu i dag
samma bruk bibehålles, och tilldömmandet
icke sker förr än tre små vaxljus utslocknat.
Den sista annonsen under Stuartarnes tid
innefattar ett symptom af dem annalkande re-
volutionen. Den utgöres af ett tillkännagif-
vande om en prediknring om pligtem att lyda
den katolska konungamakten, hållen inför de-
ras majestäter af den högvördige fader Soa-
resbrooke, tillhörande jesuiternaz orden. Denna
annons finnes för Mars månad 1688, det år då
andra revolutionen inträffade.
Anda dittills räckte pressens barndom; med
fribetens och industriens utveckling utbildade
och ökade sig äfven pressen. Fyra är efter
revolutionen hade man redan 26 nya tidnin-
gar, och vid denna tid gjordes ett försök,
som sedermera flera gånger blifvit förnyadt,
att gratis utdela ett blad zom endast innehöll
annonser. 1709 utkom Tatler, smart derefter
Spectator och Guardian. Annonsafdelningen
började blifva mera originel; sålunda finner
man i Tatler för d. 24 Aug. 1710 en under-
rättelse, gom har en viss likhet med en i vår
tid mycket känd farce: Portier, je veux de
tes cheveuz. Den handlar om en astrolag,
som journalisten nödvändigt vill öfvertyga om
hans egen död, och gom alltjemt var ifrig
att reklamera och protestera och påstå att
han ännu var vid lif. Detta tillkämnagifvande
lydde sålunda: .
DP... Med anledving deraf attjag Anna Field, åsne-
drifverska från Stoke-Newington, väl känd för mitt
sätt att försvara mig med knytnäfvarse, har blifvit
förorättad af madam Stokes, sem kallar sig den en
ropeiska stridsqvinnan, inbjuder jag henne att visa
alla sina medel i boxning med mig för 10 liv. st.
(120 rår bko) i fritt spel; ech jag betviflar ej att
jag skall gifva henne sä många pref på min för-
måga, att hon skall förmås att erkänna mig för tea-
terns stridsqvinna.
Jag Elisabeth Stokes, från Londons City, har icke
slagits på detta sätt sedan min affär med den rykt-
bara boxerskan bland mängelskorna, öfver hvilken jag
efter 29 minuter vann en fullkomlig seger; men som
den ryktbara äsnedrifverskan från Steke-Newington
till mig ställer en utmaning för 10 liv. st., så för-
binder jag mig att möta henne, och jag tviflar ej att
de hogg jag skall gifva henne skola vara mera svära
att fördraga än någet af dem hon nänsin gifvit sina
äsnor.
En anmnar annons, som gifver en nog egen
id om tidens galanteri och sättet hvarpå man
betedde sig för att hos de sköna göra sin kur,
har följande lydelse:
Om det unga fruntimmer, som i tisdags var på
teatern i Covent-Garden och som fick en vedsticka i
barmen, är ogift ech vill möta mig om söndag kloc-
kan 2 i Sanet-James park, eller med ett ord låta mig
veta hvarest jag skulle kunna träffa henne för att
meddela något för henne särdeles fördelaktigt, så
skulle hon förorsaka ett kärt nöje för hennes ödmjuke
tjensre.
Dessa forskaingar i amnonsens första år leda
ogs ända till tidem för andra engelska revo-
lutionen. Den kommersiella afdelningen i tid-
ningarne började från den tiden antaga samma
skaplynne sem den ännu i dag har, och som
en amnan gårg torde blifva föremål för vår
uppmärksamhet.