haft framgång och varit i bruk. Uppställningen ef dessa annonser liknar särdeles derag som vi ännu hvar dag se i våra tidningar; det fanns utan tvifvel lika många charlatarer och lättrogna på den tiden -som nu. Men den besynnerligaste af alla dezsa annonser är den, genom hvilken konungen sjelf underrättar att han den eller den dagen skall vara i staden och vidröra sins undersåter för att bota dem för skrofler. Den lyder sålunda: Whitehall den 14 Maj 1664. Hans heliga Maj:t, hkafvande förklarat sin kungliga vilja att fortsätta läka sitt folk från sjukdom under Maj månad, och att sedan uppskjuta till Miehseli, har befallt att låta offentligen tillkännagifra detta, på det att ingen må under tiden begifra sig till staden oeh sålunda förgäfves spilla sin tid ech möda.s Utöfvandet af denna läkande förmåga, som ej finnes hos andra än legitima regenter, fortfor i Esgland ända till drotining Auna, som ännu var af rätta stammen; men konungarna af huset Braunschweig gjorde aldrig anspråk på denna förmåga; de voro konungar på grund af parlamentsbeslut, men ej genom gudomlig rätt. Den svåra pesten 1665 föranledde en betydlig mängd botemedel, alldeles zom koleran i våra dagar; den föranledde äfven hofvet att emigrera till Oxford, och vid denna tid började den tidning, som sedan kallades Ozfords Gazette, och som fortlefvat ända till vår tid under namn af Londons Gazette. Den är, gom mean vet, ett officielt blad som endast meddelar utnämningar och officiella dokumenter. Det väcker naturligtvis uppmärksamhet då man träffar celebra namn bland de vanliga annonsörerna. Liksom Milton, så finner man der äfven Dryden. Man ser af en annons i Londons Gazette för d. 22 Dec. 1769 att en belöning af 50 var utlofvad åt den som upptäckte de missgerningemän som om natten på gatan anfallit och sårat John Dryden. Anfall med väpnad hand på öppen väg eller gata voro ganska vanliga den tidem och prsktiserades till och med af gentlemen, Ett tillkännagifvande af polisen utlofvar belöning åt den som griper en viss mr Herbert Jones, advokat och embetsman, som flere gånger tillåtit sig att uppehålla och pluadra paketposten. Man annonserade äfven i Gazette offentliga auktioner. Dessa auktioner skedde efter talgljus,, och den engelska författaren förklarar att han länge varit i stort bryderi att förklara meningen med detta uttryck. Han måste gåledes ej varit i Frankrike, der ännu i dag samma bruk bibehålles, och tilldömmandet icke sker förr än tre små vaxljus utslocknat. Den sista annonsen under Stuartarnes tid innefattar ett symptom af dem annalkande revolutionen. Den utgöres af ett tillkännagifvande om en prediknring om pligtem att lyda den katolska konungamakten, hållen inför deras majestäter af den högvördige fader Soaresbrooke, tillhörande jesuiternaz orden. Denna annons finnes för Mars månad 1688, det år då andra revolutionen inträffade. Anda dittills räckte pressens barndom; med fribetens och industriens utveckling utbildade och ökade sig äfven pressen. Fyra är efter revolutionen hade man redan 26 nya tidningar, och vid denna tid gjordes ett försök, som sedermera flera gånger blifvit förnyadt, att gratis utdela ett blad zom endast innehöll annonser. 1709 utkom Tatler, smart derefter Spectator och Guardian. Annonsafdelningen började blifva mera originel; sålunda finner man i Tatler för d. 24 Aug. 1710 en underrättelse, gom har en viss likhet med en i vår tid mycket känd farce: Portier, je veux de tes cheveuz. Den handlar om en astrolag, som journalisten nödvändigt vill öfvertyga om hans egen död, och gom alltjemt var ifrig att reklamera och protestera och påstå att han ännu var vid lif. Detta tillkämnagifvande lydde sålunda: . DP... Med anledving deraf attjag Anna Field, åsnedrifverska från Stoke-Newington, väl känd för mitt sätt att försvara mig med knytnäfvarse, har blifvit förorättad af madam Stokes, sem kallar sig den en ropeiska stridsqvinnan, inbjuder jag henne att visa alla sina medel i boxning med mig för 10 liv. st. (120 rår bko) i fritt spel; ech jag betviflar ej att jag skall gifva henne sä många pref på min förmåga, att hon skall förmås att erkänna mig för teaterns stridsqvinna. Jag Elisabeth Stokes, från Londons City, har icke slagits på detta sätt sedan min affär med den ryktbara boxerskan bland mängelskorna, öfver hvilken jag efter 29 minuter vann en fullkomlig seger; men som den ryktbara äsnedrifverskan från Steke-Newington till mig ställer en utmaning för 10 liv. st., så förbinder jag mig att möta henne, och jag tviflar ej att de hogg jag skall gifva henne skola vara mera svära att fördraga än någet af dem hon nänsin gifvit sina äsnor. En anmnar annons, som gifver en nog egen id om tidens galanteri och sättet hvarpå man betedde sig för att hos de sköna göra sin kur, har följande lydelse: Om det unga fruntimmer, som i tisdags var på teatern i Covent-Garden och som fick en vedsticka i barmen, är ogift ech vill möta mig om söndag klockan 2 i Sanet-James park, eller med ett ord låta mig veta hvarest jag skulle kunna träffa henne för att meddela något för henne särdeles fördelaktigt, så skulle hon förorsaka ett kärt nöje för hennes ödmjuke tjensre. Dessa forskaingar i amnonsens första år leda ogs ända till tidem för andra engelska revolutionen. Den kommersiella afdelningen i tidningarne började från den tiden antaga samma skaplynne sem den ännu i dag har, och som en amnan gårg torde blifva föremål för vår uppmärksamhet.