NIVURHULN, den 24 Okt.
Romerska inflytelser i Spanien.
Under denna titel förekommer i det sist
hitkomma numret af NewYork Tribune, föl-
jande nätta och sakrika uppsats, som vi trott
icke skola sakna iatresse för våra läsare:
Huru tjock än den töckenslöja må vara,
hvarmed tillbedjarne af förgångna tiders
mörker äflas att utestänga himlens fria ljus —
huru trögt än verldem bär sig ät att ur detta
töcken framdraga sina förlorade rättigheter, —
så fortgår dock oafbrutet upplysningens och
befrielsens stora och herrhga veck. Andlig
och medborgerlig frigörelse kan stängas på en
väg, men den tränger sig dock fram på nä-
gon annan. Brytningen mellan Spanien och
Rom, — en brytning som icke blifvit föran-
ledd af några få individer, hvilka af sina
fiender kallas med öknamnet filosofser, utan
en brytning, hvari cortes och regeringen um-
derstödjas af den ofantliga majoriteten af
Madrids invånare och en betydlig del af be-
folkningea i provinserna — bevisar klarligen
att den tid: hvari vi lefva genljuder a! döds-
ringningen öfver alla slags despotismer.
Vid sjelfva början af hvad som historiskt
kallas dea moderna tiden,, begynnaade med
slutet af femtonde århundradet och den för-
sta gryningen af reformationen, bidrog Spa-
nien mer än något annat land att stärka och
befästa den påfliga makten, medan kriget i
Italien uppehöll den långt kraftigare än italie-
narne sjelfva. Det var Spanien som sorgfäl-
ligt bevarade de blodiga gaistorna af auto-
daferaa, tilldess de åter kunde tändas i Ita-
lien och Rom af den afskyvärde Caraffa, och
som ensamt matade elden flera sekler efteråt.
I Spanien hade jesuiterna och jesuitismen sitt
upphof; och då i sextonde seklet striden
begyate mellan Luther och hans lärjungar å
ena sidan samt Rom och dess tomsurprydda
legiozer å dem andra, — kastade Spanien sia
makt, som nu uader generationer hade öfver-
skyggat Europa, i förföljelsernas vågskål och
ruinerade sig sjelf gexom ansträagningen att
i vaggan qväfva den myfödda amdam. Men
nu har slutligen Spanien, med sina aldra ka-
tolskaste majestäter, rest sig emot detta Rom,
som det så länge lydt och tillbedt, och ska-
kar med modiga ansträngningar från sitt bröst
den blytyngd som så länge tryckt det.
Denna strid, som nu utvecklar sig mellan
Spaniens bättre medborgare och dess prester-
skap, den ena sidan kämpande för det oeivi-
liserande ljusets insläppande i samhället, den
andra för dess utestängamde och för qvarhål-
lande af det gamlå förslafvamde mörkret, är
icke ny till sitt ursprung. Den går ända så
långt tillbaka som till Ferdinsud VII:s dagar.
Med tillfälliga afbrott fortlefde dem under
Isabella II:s regering; dem visade sig tydligt
under hennes mirderårighet och nalkas au sitt
afgörande slut. Icke så, att drottnirgen eller
hennes närmaste och förtrogne äro frivilliga
befordrare af rörelsen, men hom är tvungea
att följa den impuls som cortes och folkvil-
jan gifvit åt hennes regering. Under henues
minderårighet och vid början af förmyndare-
regeringen nödgades henaes moder Maria Chri-
stina att söka uzderstöd hos de liberale, som
med införande af det konstitutionella systemet
afsågo att krisgsköra påfvens och munkarnes
inflytande. Vid sidan af em utarmad nation
med ex tom skattkammare stod der ett prester-
skap, pösande i sitt öfverflöd, besittande rika
skatter och omätliga domäner, döda och förlo-
rade för alla medborgerliga ändamål. Denna
egendom beslöt man att återskänka åt nationen,
hvilken den ursprungligen tillhörde, på det den
måtte blifva en källa tili allmäs nytta och bidraga
till statsskuldens förminskamnde. Ett dekret
utfärdades, innehållande att dessa egendomur
skulle försäljas och presternas aflöming bs-
stridas ur dem allmänna skattkammarer. Na-
turligtvis upphofvo de intresserade parteraa
deremot ett väldigt rop. Rom protesterade,
men under påtryckningen af nyare och bättre
ideer blef lagen delvis satt i verkställighet.
Men under loppet af händelsarna kände sig
Maria Christiea, understödd af Moderados,
tark nog att afkasta hycklerists mask, och
inder det Narvaez stod i spstsen för rege-
ingen gjorde dem bot och bättring för det
ramfarna, gemxom att förödmjuka sig i stoftet
ör den påfliga regeringer. Det vidare för-
äljandet af kyrkogodsen blef på en gång in-
täldt och ett konkordat afslutadt. Under det
riheten i de sju kullarnes stad mördades af
le franska trupperna, sände Spanien sina
rasbeklädda krigare under genmeral Cordova
ör att gifva henme nådestöten.
Den sista revolutionen riktade ännu en gång
1iatioaens uppmärksamhet på de bestående
nissbruken, hvilket med andra ord vill säga
le presterliga privilegierna och dem afbrutna
eduktionen af kyrkans egendomar. Grundlig
och genomgående reform var och är em brin-
1ande nödvändighet, och framför allt en så-
lan reform, som afskaffade dessa af allmänna
omdömet och sunda förnuftet utdömda privi-
egier, dessa de tyngsta bördor som hvi-
ade på nationens kropp och själ. I den
ayajbudgeten lade cortes vissa procents skatt
å ; alla löner som utdelades af regeringen,
ch bland alla sadra äfven på presterska-
vets, hvilka, såsom varande de största, lättast
unde bära den. Presterskapet, som häröf-
rer råkade i det yttersta raseri, frambar
a fa la annnn28l ll Dara AnARh Affe