ett vältaligt sätt. Säljes hos John Holden ä Nya bör
sen, London. New-Courtstryckeriet 1652.
Denna annons finnes i Mercurius politicus, och
boken är ett loftal öfver Cromwell, Maa fin-
ner således att det är bokhandlarne som först
gjort bruk af publiciteten i denna genre. Nå-
gra år gednere träffar man i en tidning af är
1659 en annong om en broschyr sf den store
Milton: Betraktelser öfver bästa sättet att rena
engelska kyrkan från tjensteköp .. . författade af
J.M. Ester denna tid började man betjens
sig af annonser för att återfnusa förlorade för
reraål, deribland barn, tjenstefolk, höstar, hun-
dar ä. En nog märklig omständighet här.
vid är att signslementerna ganska ofta upp-
taga ärr efter smittkoppor, hvilket bevizsr
ehuru denna sjukdom då härjade. År 1659
finner man för första gången förmedelst amnnon-
serna att små negrer användes såsom tjenare.
Det ver troligen sådana som kommit öfver
från Portugal, ty engelsmännem började sie
slafbandel först 1680. En annons underrättar
oas att puritanerna, hvilka som man vet kal-
lades srundhufvuden emedan de klippte sitt
hår mycket kort, gjorde detsamma med sina
negrer, ty hederlig vedergällnivg utlofvaz ät
dex som återskaffar en liten neger med kort-
klippt hår. Det synes att det i alla tider va-
rit lättare att raka hufvudet på en neger, än
att tvätta det hvitt.
Småningom ser man huru allmänsa åkdon
och postinrättningar kommo i ordnirg. Redan
drot:ning Elisabeth hade upprättat poststatio-
ner på de större vägarne för transportem af
hofvets bref; något sednare, år 1633, inrät-
tides allmänna posten, som gick både natt
och dag med en hastighet af 7 engelska mil
i timman om sommaren och 5 mil i timman
om vintere. Men det var ej förr är under
Cromwell som diligenser inrättades, och dessa
började genast upptagas i annonserna. Mercu-
rius politicus för d. I April 1658 inrehåller
en som börjar sålunds:
EibFrån och med den 26:te dagen i April 1658 kom-
ma diligenser att afgå från Georgs värdshus, Alder-
gate i London, till följande städer och på följande
tummar och vilkor, alla mändagar, onsdagar och fre-
dagar. Till Salisbury på tvä dagar, 20 shilling etc.
etc.
För ett jemföra hastigheten afregor då med
nu, må man taga en handbok öfver jernvä-
gar till ledaiag, och man skall finna att di
det 1658 erfordrades fyra dager för sit resa
från London till Exeter och like mycket till
York, så fordras det ej mera är 5 timmar
för samma resa år 1855. En hog eger sak
är att priserna äro nästan desamma mu som
då: 35 å 40 sbillinge.
Bland annonserna för den tiden finner mar
ännu ena anran ef Milton, som ända in i si-
.sta stunden protesterade mot monarkiens äter-
ställande:
Om bästa sättet att upprätta en fri republik och
dess fördelar jemförda med farorna af monarkiens
återupprättande. Förfatiad af J. M.— Errata hafva
icke kunnat, till följd af trycknipgens skyndsambet,
blifva införda, hvarföre läsaren anmodas rätta föl-
jande fel. ..n
Härpå följa några errata utmärkta med den
största omsorg af den ryktbare mannen i sam-
ma ögonblick monarkien Jagade sig i ordning
att hålls sitt intög. Två mänader efteråt var
han proskriberad och hans skrifter uppbrända
af bödeln. Åtskilligt har icke destomindre
deraf blifvit qvar för efterverlden.
Efter restaurationen upphörde Mercurius po-
Uticus och i stället utkom Mercurius publicus.
En ansors från år 1660 visar med hvilken
packning en af dessa fattiga men tappra ka-
valjerer, med hvilka Walter Scott gjort oss
bekanta, då för tiden var utrustad. En af dem an-
nonserar efter hela sin garderob på följande sätt:
Förloradt vid bans majestäts äterkomst: En kapp-
säck af läder, en klädning af holländskt kamelott, 8
par handskar, 20 alnar himmelsblå band; en kappa
af svart kläde, ett par skor, ett par tofflor, ete. till-
hörande en adelsman som är anställd i hans maj:ts
tjenst, och som varit alltför Jänge arresterad samt be-
röfvad sin förmögenhet genom seqvester, för att blifva
bestulen just i det ögonblick då alla menniskor hop-
pas få inträda i sin rätt ... .
Hvilken rörande klsgan såväl iderna pack-
ning gom i denna annons! .
Eungligheten sjel! gifver kort derefter sitt
exempel åt amnonserna, och se här huru Carl II
lät amnomsera efter en förlorad hund, utan
tvifvel en äkta King Charles:
En svart hund, mindre än en vindthund, med
hvit fläck under bringan, tillbörande Hans Maj:t, har
blifvit den 18 Jani borttagen i Whitehall eller dess
omgifningar. Nöjaktig vedergällning erhåller den
som derom lemnar upplysningar . . .
Den lilla hunden blef icke genast återfun-
nen; han gaf derföre anledning till en ny ef-
terlysning, som författaren i Quarterly Re-
view, Er frestad att tillskrifva Carl II sjelf,
och som verkligen är rätt karakteristisk för
denna qvicka och glada konung:
Vi föranlåtas att ånyo efterlysa en svart hund, till
storleken mellan vindthund och spansk race, utan
något hvitt sä när som på en fläck under bröstet, och
med något afstubbad svans. Det är Hans Maj:ts egen
hund, och utan tvifvel är han stulen, ty han är hvar-
ken född eller uppfostrad i England och skulle aldrig
ha öfvergifvit sin herre. Den som anträffar honom
behöfver blott vända sig till hvilken som helst i slot-
tet, ty hunden var mera känd vid hofret än de som
stulit honom. Skall man då aldrig siota att bestjäla
konungen? Skall det vara honom förmenadt att ha
en hund? För öfrigt är hundens plats (ehuru icke
sä dälig som några kanske tro) den enda plats som
icke ha nägra som söka den.
Detta kungliga infall var bättre än en an-
nons, det var en garska pikant satir.
Konungen hade gjort de små hundarne mo-
derna, och publiciteten delades derefter mel-
Jan dessa kreatur och falkar. Den utsträckte
sig snart till elixirer, tandpulver, pastiller
och andra skönhetsmedel, som i alla tider
DTE RR ONES EIS AL RER NERE EKS ADA SAN