kostnad, hissa segel och bege sig ut att söka
denna beliga ö. Det kunde ej bli någon sär-
deles lång färd, ty, enligt den väderdrifne
skepparens uträkning, skulle den ligga unge-
för vid samma latitud som Canarieöarne, hvil-
ka vid denna tid, då Nya verlden ännu ej
var upptäckt, utgjorde gränsen för alla före-
tag till sjös. Don Fernando begärde af sta-
ten beskydd och uppmuntran. Som han var
stor favorit vid hofvet, uppfylldes utan svå-
righet hans begäran; det vill säga, han fick
en fullmakt af konungen, Dom Joam II, till att
vara adalantado eller ett slags krigisk ståt-
hållare öfver hvad land han kunde komma
att upptäcka, med det enda lilla vilkoret blot:
att han skulle bära alla utgifterna för fö-
retaget samt lemna en tiondedel af vinsten
till kronan.
Don Fernando grep nu verket an i en
sannskyldig förslagsmakares anda. Han sålde
tunnland efter tunnland af sin ärfda jord och
använde de sålunda erhållna summorna till
inköpande af skepp, kanoner, ammunitiom
och förråder. Till och med det gamla famil-
jepalatset i Lissabon intecknades och belåna-
des utan skrupler, ty han väntade sig såsom
ersättning ett palats i en af de sju städerna,
öfver hvilka han skulle blifva adalantado.
Detta var en tidpunkt då alla beräknande
svärmares tankar och håg vändes mot ocea-
nen. Don Fernandos företag drog sålunda
till sig äfventyrare af alla slag. Köpmannen
lofvade sig nya marknader för afsättandet och
inköpandet af en mängd varor; soldaten hop-
pades få plundra och härja någon af de der
sju städerna — till och med den välfödde
munken afskakade klostrets sömnaktighet och
lättja, för att sluta sig till ett korståg som
lofvade så många ökade förmåner för kyrkan.
lEn enda person blott betraktade. med till-
tagande förakt och knotande fientlighet hela
planen. Detta var Don Ramiro de Alvarez,
far till den sköna Serafina, med hvilken Don
Fernando var trolofvad. Han var en af degsa
s drägliga praktiska gamle män, som gerna
.-tta sig emot allt som stöter på svärmeri