ett vältaligt sätt. Säljes hos John Holden ä Nya bör sen, London. New-Courtstryckeriet 1652. Denna annons finnes i Mercurius politicus, och boken är ett loftal öfver Cromwell, Maa finner således att det är bokhandlarne som först gjort bruk af publiciteten i denna genre. Några år gednere träffar man i en tidning af är 1659 en annong om en broschyr sf den store Milton: Betraktelser öfver bästa sättet att rena engelska kyrkan från tjensteköp .. . författade af J.M. Ester denna tid började man betjens sig af annonser för att återfnusa förlorade för reraål, deribland barn, tjenstefolk, höstar, hundar ä. En nog märklig omständighet här. vid är att signslementerna ganska ofta upptaga ärr efter smittkoppor, hvilket bevizsr ehuru denna sjukdom då härjade. År 1659 finner man för första gången förmedelst amnnonserna att små negrer användes såsom tjenare. Det ver troligen sådana som kommit öfver från Portugal, ty engelsmännem började sie slafbandel först 1680. En annons underrättar oas att puritanerna, hvilka som man vet kallades srundhufvuden emedan de klippte sitt hår mycket kort, gjorde detsamma med sina negrer, ty hederlig vedergällnivg utlofvaz ät dex som återskaffar en liten neger med kortklippt hår. Det synes att det i alla tider varit lättare att raka hufvudet på en neger, än att tvätta det hvitt. Småningom ser man huru allmänsa åkdon och postinrättningar kommo i ordnirg. Redan drot:ning Elisabeth hade upprättat poststationer på de större vägarne för transportem af hofvets bref; något sednare, år 1633, inrättides allmänna posten, som gick både natt och dag med en hastighet af 7 engelska mil i timman om sommaren och 5 mil i timman om vintere. Men det var ej förr är under Cromwell som diligenser inrättades, och dessa började genast upptagas i annonserna. Mercurius politicus för d. I April 1658 inrehåller en som börjar sålunds: EibFrån och med den 26:te dagen i April 1658 komma diligenser att afgå från Georgs värdshus, Aldergate i London, till följande städer och på följande tummar och vilkor, alla mändagar, onsdagar och fredagar. Till Salisbury på tvä dagar, 20 shilling etc. etc. För ett jemföra hastigheten afregor då med nu, må man taga en handbok öfver jernvägar till ledaiag, och man skall finna att di det 1658 erfordrades fyra dager för sit resa från London till Exeter och like mycket till York, så fordras det ej mera är 5 timmar för samma resa år 1855. En hog eger sak är att priserna äro nästan desamma mu som då: 35 å 40 sbillinge. Bland annonserna för den tiden finner mar ännu ena anran ef Milton, som ända in i si.sta stunden protesterade mot monarkiens äterställande: Om bästa sättet att upprätta en fri republik och dess fördelar jemförda med farorna af monarkiens återupprättande. Förfatiad af J. M.— Errata hafva icke kunnat, till följd af trycknipgens skyndsambet, blifva införda, hvarföre läsaren anmodas rätta följande fel. ..n Härpå följa några errata utmärkta med den största omsorg af den ryktbare mannen i samma ögonblick monarkien Jagade sig i ordning att hålls sitt intög. Två mänader efteråt var han proskriberad och hans skrifter uppbrända af bödeln. Åtskilligt har icke destomindre deraf blifvit qvar för efterverlden. Efter restaurationen upphörde Mercurius poUticus och i stället utkom Mercurius publicus. En ansors från år 1660 visar med hvilken packning en af dessa fattiga men tappra kavaljerer, med hvilka Walter Scott gjort oss bekanta, då för tiden var utrustad. En af dem annonserar efter hela sin garderob på följande sätt: Förloradt vid bans majestäts äterkomst: En kappsäck af läder, en klädning af holländskt kamelott, 8 par handskar, 20 alnar himmelsblå band; en kappa af svart kläde, ett par skor, ett par tofflor, ete. tillhörande en adelsman som är anställd i hans maj:ts tjenst, och som varit alltför Jänge arresterad samt beröfvad sin förmögenhet genom seqvester, för att blifva bestulen just i det ögonblick då alla menniskor hoppas få inträda i sin rätt ... . Hvilken rörande klsgan såväl iderna packning gom i denna annons! . Eungligheten sjel! gifver kort derefter sitt exempel åt amnonserna, och se här huru Carl II lät amnomsera efter en förlorad hund, utan tvifvel en äkta King Charles: En svart hund, mindre än en vindthund, med hvit fläck under bringan, tillbörande Hans Maj:t, har blifvit den 18 Jani borttagen i Whitehall eller dess omgifningar. Nöjaktig vedergällning erhåller den som derom lemnar upplysningar . . . Den lilla hunden blef icke genast återfunnen; han gaf derföre anledning till en ny efterlysning, som författaren i Quarterly Review, Er frestad att tillskrifva Carl II sjelf, och som verkligen är rätt karakteristisk för denna qvicka och glada konung: Vi föranlåtas att ånyo efterlysa en svart hund, till storleken mellan vindthund och spansk race, utan något hvitt sä när som på en fläck under bröstet, och med något afstubbad svans. Det är Hans Maj:ts egen hund, och utan tvifvel är han stulen, ty han är hvarken född eller uppfostrad i England och skulle aldrig ha öfvergifvit sin herre. Den som anträffar honom behöfver blott vända sig till hvilken som helst i slottet, ty hunden var mera känd vid hofret än de som stulit honom. Skall man då aldrig siota att bestjäla konungen? Skall det vara honom förmenadt att ha en hund? För öfrigt är hundens plats (ehuru icke sä dälig som några kanske tro) den enda plats som icke ha nägra som söka den. Detta kungliga infall var bättre än en annons, det var en garska pikant satir. Konungen hade gjort de små hundarne moderna, och publiciteten delades derefter melJan dessa kreatur och falkar. Den utsträckte sig snart till elixirer, tandpulver, pastiller och andra skönhetsmedel, som i alla tider DTE RR ONES EIS AL RER NERE EKS ADA SAN