NIVURHULN, den 24 Okt. Romerska inflytelser i Spanien. Under denna titel förekommer i det sist hitkomma numret af NewYork Tribune, följande nätta och sakrika uppsats, som vi trott icke skola sakna iatresse för våra läsare: Huru tjock än den töckenslöja må vara, hvarmed tillbedjarne af förgångna tiders mörker äflas att utestänga himlens fria ljus — huru trögt än verldem bär sig ät att ur detta töcken framdraga sina förlorade rättigheter, — så fortgår dock oafbrutet upplysningens och befrielsens stora och herrhga veck. Andlig och medborgerlig frigörelse kan stängas på en väg, men den tränger sig dock fram på nägon annan. Brytningen mellan Spanien och Rom, — en brytning som icke blifvit föranledd af några få individer, hvilka af sina fiender kallas med öknamnet filosofser, utan en brytning, hvari cortes och regeringen umderstödjas af den ofantliga majoriteten af Madrids invånare och en betydlig del af befolkningea i provinserna — bevisar klarligen att den tid: hvari vi lefva genljuder a! dödsringningen öfver alla slags despotismer. Vid sjelfva början af hvad som historiskt kallas dea moderna tiden,, begynnaade med slutet af femtonde århundradet och den första gryningen af reformationen, bidrog Spanien mer än något annat land att stärka och befästa den påfliga makten, medan kriget i Italien uppehöll den långt kraftigare än italienarne sjelfva. Det var Spanien som sorgfälligt bevarade de blodiga gaistorna af autodaferaa, tilldess de åter kunde tändas i Italien och Rom af den afskyvärde Caraffa, och som ensamt matade elden flera sekler efteråt. I Spanien hade jesuiterna och jesuitismen sitt upphof; och då i sextonde seklet striden begyate mellan Luther och hans lärjungar å ena sidan samt Rom och dess tomsurprydda legiozer å dem andra, — kastade Spanien sia makt, som nu uader generationer hade öfverskyggat Europa, i förföljelsernas vågskål och ruinerade sig sjelf gexom ansträagningen att i vaggan qväfva den myfödda amdam. Men nu har slutligen Spanien, med sina aldra katolskaste majestäter, rest sig emot detta Rom, som det så länge lydt och tillbedt, och skakar med modiga ansträngningar från sitt bröst den blytyngd som så länge tryckt det. Denna strid, som nu utvecklar sig mellan Spaniens bättre medborgare och dess presterskap, den ena sidan kämpande för det oeiviliserande ljusets insläppande i samhället, den andra för dess utestängamde och för qvarhållande af det gamlå förslafvamde mörkret, är icke ny till sitt ursprung. Den går ända så långt tillbaka som till Ferdinsud VII:s dagar. Med tillfälliga afbrott fortlefde dem under Isabella II:s regering; dem visade sig tydligt under hennes mirderårighet och nalkas au sitt afgörande slut. Icke så, att drottnirgen eller hennes närmaste och förtrogne äro frivilliga befordrare af rörelsen, men hom är tvungea att följa den impuls som cortes och folkviljan gifvit åt hennes regering. Under henues minderårighet och vid början af förmyndareregeringen nödgades henaes moder Maria Christina att söka uzderstöd hos de liberale, som med införande af det konstitutionella systemet afsågo att krisgsköra påfvens och munkarnes inflytande. Vid sidan af em utarmad nation med ex tom skattkammare stod der ett presterskap, pösande i sitt öfverflöd, besittande rika skatter och omätliga domäner, döda och förlorade för alla medborgerliga ändamål. Denna egendom beslöt man att återskänka åt nationen, hvilken den ursprungligen tillhörde, på det den måtte blifva en källa tili allmäs nytta och bidraga till statsskuldens förminskamnde. Ett dekret utfärdades, innehållande att dessa egendomur skulle försäljas och presternas aflöming bsstridas ur dem allmänna skattkammarer. Naturligtvis upphofvo de intresserade parteraa deremot ett väldigt rop. Rom protesterade, men under påtryckningen af nyare och bättre ideer blef lagen delvis satt i verkställighet. Men under loppet af händelsarna kände sig Maria Christiea, understödd af Moderados, tark nog att afkasta hycklerists mask, och inder det Narvaez stod i spstsen för regeingen gjorde dem bot och bättring för det ramfarna, gemxom att förödmjuka sig i stoftet ör den påfliga regeringer. Det vidare föräljandet af kyrkogodsen blef på en gång intäldt och ett konkordat afslutadt. Under det riheten i de sju kullarnes stad mördades af le franska trupperna, sände Spanien sina rasbeklädda krigare under genmeral Cordova ör att gifva henme nådestöten. Den sista revolutionen riktade ännu en gång 1iatioaens uppmärksamhet på de bestående nissbruken, hvilket med andra ord vill säga le presterliga privilegierna och dem afbrutna eduktionen af kyrkans egendomar. Grundlig och genomgående reform var och är em brin1ande nödvändighet, och framför allt en sålan reform, som afskaffade dessa af allmänna omdömet och sunda förnuftet utdömda priviegier, dessa de tyngsta bördor som hviade på nationens kropp och själ. I den ayajbudgeten lade cortes vissa procents skatt å ; alla löner som utdelades af regeringen, ch bland alla sadra äfven på presterskavets, hvilka, såsom varande de största, lättast unde bära den. Presterskapet, som häröfrer råkade i det yttersta raseri, frambar a fa la annnn28l ll Dara AnARh Affe