Evangeliska alliansen och svenska
slalskyrkan.
Hr kyrkoherden Lundbergson bar hos re-
daktionen begärt rum för nedanstående skrift,
i anledning af vår pariserkorresponmdents re-
dogörelse för den del af mötet som angick
de kyrkliga förhållandena i Sverge:
Återkommen till mitt fädernesland efter nägra må-
vaders frånvaro, har jag för sanningens utredande
och af mängfaldiga uppmaningar föranledd, funnit
behöfligt att meddela allmänheten några enkla un-
derrättelser i fråga om svenskarnes sammanträde vic
evangeliska alliansens möte i Paris, äfvensom berik-
tiga ätskilliga utspridda rykten, beträffande ändamå-
let af min resa. Också torde nägot hvar med skäl
kunna fordra en åtminstone förklarlig anledning, hvar.
före vid ett allmänt sammanträde den ena embets-
brodern finner sig befogad att uppträda med protest
emot den andres uppgifter, och detta, oaktadt i an-
seende till spräket stora svårigheter ställa sig i vägen.
. Efter att hos Kongl. Maj:t hafva sökt och erbållit
understöd för en utrikes resa, i ändamål att inhemta
kännedom om sådana kyrkliga förhållanden, försträdes-
vis inom protestantiska församlingen i Schweiz, och
för den del möjligt blefve, äfven i Frankrike, hvilka
kunna ega jemförlighet med eller tillämplighet pi
svenska evangeliskt-lutberska kyrkans författning, af-
gick jag, på vänvers inrådan, direkte till Schweitz,
för att på ginaste väg vinna det med resan hufvnod-
sakligast åsyftade ändamålet... Straxt vid min afresa
blef det rykte utspridt, att jag i följd af offentligt
uppdrag afgått sisom deputerad till evangeliska al-
liansens möte i Paris, och att för betäckande af res
kostnaderna, enär statsanslaget ansägs otillräckligt,
insamlingar skett bland härvarande prasterskap, så
att samman inalles skulle uppgä till 1000 rdr bko.
Då jag hittills förgäfves enskilt protesterat emot dy-
lika rykten, får jag härmed offentligen förklara ati
de sakna all grund. Hvarken har jag undfätt eller
emottagit ett så beskaffadt uppdrag, ej heller hafva
dylika insamlingar egt rum.
Jag har ansett mig berättigad att under min vi-
stelse utomlands öfvervara evangeliska alliansens sam-
manträden, ehura varande hvarken deputerad eller
medlem af alliansen. Iobjudnisgen var allmännelig;
och att jag säsom prest måste kärna en synnerlig
lust att taga närmare kännedom af förhandlingsrne
vid ett evangeliskt möte, som lofvade att blifva ett
verldsmöte, torde för en hvar ligga klart. Ingalunda
har j2g i denna del dolt min önskan; och äfven för
hr statsrådet Anjou bar jag öppet uttalat den. Men
att söka statsanslag för ett sådant ändamål, kunde
aldrig falla mig in. Fastmer var jag inom mig öf-
vertygad, att derest ansökningen i ringaste min hän-
tydt på nägot sådant, den ovilkorligen mäst afslås.
Ati för öfrigt nägot ombud ä svenska kyrkans väg-
nar omöjligen kunde skickas till ett enskilt möte,
ligger så helt och hållet i sakens naiur, utt derom
icke mycket lärer behöfva ordas. Också fanns mig
veterligen intet enda ombud från andra lärders na-
tionalkyrkor; utan bestod mötet af frivilliga medlem-
mar, samlade från olika häll, till gerasns:m rådplåg-
ning ech bön. Men ännu mer i ögon fsliande blif-
ver orimligheten, när man förutsätter att jag, som
aldrig förr haft tillfälle att vistas utomlands, och i
följd af mina studiers rigtning aldrig gjort franska
språkets kännedom till nägon hufrudsak, rkulle öf-
vertaga ett uppdrag af denna art. Vill man åndiuli-
gen förlöjliga, vare sig dem som kuvnst välja så iila
eller den som låtit sig väljas, så medgifses ati den
metoden icke är oäfven, att först upphöja till heder
och värdighet af kyrkans ombud, för att sedan i
samma män förnedra. Men jag för min ds! miste,
för att freda mig för ett påbördadt stort ansvar, tili-
bakavisa det stora förtoende hrarmed ett falskt rykte
behagat hedra mig.
Den 28 Augusti var, enligt programmet, utsedd till
öfverlåggningsdag - för svenska, norska cch danska
kyrkans angelågenheter. På aftonen straxt före kl.
7 öppnades sammanträdet, som hölls i ett litet ka-
pell, kalladt Chapelle Taitbout. Vid tillfället närva-
rande svenskar, sem för deltagande i mötets förband-
lingar låtit anteckna sig, voro, för så vidt de af mig
bsamärktes och igenkändes, kyrkoherden Bergman cch
kapten Berger (hvilka af alliansen blifvit utsedda till
rapportörer för Sverge, Nerge, Danmark och Fin-
land), presten Nejdel frår Söderköping, rekter Sved-
bom från Stockhelm och undertecknad. Såsom till-
fällig åhörare var riksarkivarien professor Nordström
närvarande. Från Danmark doktor Kalkar. Från
Norge lärer ingen varit tillstädes.
Såsom förberedelse till det blifvande sammanträdet
bade under de föregående dagarne tvenne samman-
komster blifvit hållne. Endast daeskar ech svenskar
vore der närvarande. Man anmodade mig att föra