se ar 1812 års politik. Till Redaktionen af Aftonbladet. Zend den 3 Okt. Sedan jag afsände mitt andra bref har man visat mig en i officiella bladet för den 25 Septembsr införd insänd uppsats, riktad emot mitt första angående de Bergman-Schinkelska pMinnena,. Denna artikel torde, enligt hvad tit. sjelf lärer finna, kräfva en liten interlokution, hvertill således detta är äl 4 Insändaren tyckes hafva hemtat sitt egentliga hufvudargument från den omständigheten, att jag är en garmmeal students, någonting som han synes azuse med särdeles förakt, ja han vill deraf draga den omilda elutsats, att mina pintellektuella förmögenheter, iro. bristfälliga, att jag icke duger till något annat, att jag m,varit klen i mina styckenn, blifvit kuggad vid tentamina, differerad ibistorien m. m. d;, hvilket bevibar, ova ingenting annat, åtminstone att jag måtte hafva mot min vilja råket att på något mycket ömt ställe träffa min stolte motståndare. Denna metod att polemisera tyckes eljest numera vara något urmodig, helst då snnorstides i bildade. samhällen. döt ännu torde vera en hederstitel till och med för statsråder och anira högheter att räknas till gamla studenter, jd. v. 8. att de aldrig anse sig vara för gamla att fortsätta sina studier, framför allt i historien och politiken. Hvad denne insändare beträffar, . så tyckes ban verkligen i sådan