penningeväsendet, om ock dermed tyvärr annu skulle dröja. (Forts.) — Rörande den flera gånger omförmälda åtgärden af öfverdirektörsembetet vid landtmäterikontoret att indraga konstitutorialet för vice kommissionslandtmätaren Storckenfeldt, hafva vi från den sistnämde emottagit följande skrifvelse, för hvilken vi trott oss ej böra vägra utrymme, då vi förut intagit skrifter af hr öfverdirektören och hr landtmäterisekreteraren; tonen och skrifsättet står för insändarens egen räkning: Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan min ringa person, utan eget vållande eller ringaste inblandning, genom artiklar i Augusti häftet af Ställningar och förhällanden samt n:ris 226 och 228 af Aftonbladet, blifvit ämne för pobliciteten, så, för att ej inför den del af allmänheten, som är okunnig om de närmare förhållandena, blifva i omdömet nedsatt genom den af hr öfverdirektören och riddaren Falkman mot mig vidtagna åtgärd, anser jag nödigt att hos redaktionen ödmjukligen anhålla, det i bladet måtte införas, såväl denna min skrifvelse, som det inför öfverdirektörsembetet förda protokoll den 2 Juli d. ä., hvilket härjemte öfverlemDas. I fråga om konstitutorialets indragning har med mig ingen den ringaste kommunikation egt rum förr än efter afgörandet. Det är mig fullkomligt obekant om hr Falkman vidtagit ätgärden af egen drift eller på andras inrädan. Orsaken hvarföre jag ej öfverklagat beslutet är iogalunda erkännandet af dess befogenhet eller laglighet, utan helt enksalt att jag funnit godt hvilket sätt som helst, som befriade mig frän en ställning säsom subordinerande under hr Falkman. Jag har, hvarken sjelf eller genom andra, verkat dertill att ämnet blifvit behandladt i Ställningar och Förhällanden, hvilket tvärtom varit mig obebagligt. Jag bar icke heller nu någon annan kännedom derom än den jag inhemtat af hr Falkmans artikel i Aftonbladet n:o 226. I fråga om denna artikel kan jag ej undgå på peka, att just det skäl hr Falkman der anför för sin ätgärd, icke förefunnits; han säger nemligen: att dä yngre förtjente män sökte befordran, af vederbörande städse svarats, att landtmäteripersonalen i Skaraborgs län ej tålde någon tillökning. Desse vederbörande äro konungens bsfallningshafvande och förste landtmätaren i länet, dem det åligger att sig i slika ämnen yttra. Men nu vet, ätminstone hvarje landshöfdingeembete och hvarje landtmätare, att det ej finnes nägon bestämmeise eller ens något antaget bruk angäende visst antal vice kommissions-landtmätare, vare sig inom ett län särskildt eller i bela riket, utan tillsättas desse i förhällande till befintlige förändringar. Vederbörandes yttranden i dylika frägor afse derföre alltid mängden af förrättniogar i förhällande till den arbetande personalen ; då jag nu ej tillhörde den arbetande personalen, gjorde ju icke heller mitt namn i kalendern nägot hinder för andras cefordran? Äfsren hr Falkman barde ju förstått detta! Och hade han det icke förstätt, hvarföre då icke låta mig veta sin åsigt och önskan? Jag skulle med största beredvillighet uppfyllt den. Afseende dernäst hr Falkmans yttrande: att på samma sätt förfarits äfven af hans företrädare, så har han deri blifvit så fullkomligen vederlagd genom hr landtmäterisekreteråren Sandströms testimonium I fronbladets n:o 227, att jag derom ej behöfver orda. Alltså: Det af hr Falkman uppgifna skälet är 2 — osanning; den åberopade häfden — en osan ning; 26 4 4 mom. af kongl. landtmäteri-instruktionen är, genom hr Falkmans tydning, vorden en osanning (se derom mera i hr landtmåteri-sekreterarens reservation i protokollet, här nedan). Det i Ställningar och Förhällanden antagna skäl är, enligt hr Falkmans utsago, en osanning; till cch med pästäendet att hr Falkman är en ryss, är, säger han, en osanning. — Skulle hela denna förhastade åtgärd tillkommit för att tillfoga mig en skymf, sä blef ej heller deraf någon sanning, ty icke rår jag för att hr Falkman begär sottiser. Wartofta i Oktober 1855. Carl v. Storckenfeldt. Utdrag af Öfverdirektörs-embetets vid landtmäteriet protokoll för d. 2 Juli 1855. Närvarande: Herr öfverdirektören och riddaren L. B. Falkman samt undertecknad landtmäterisekreterare. 100. S. D. Herr landtmäterifiskalen hade afgifvit det honom, enligt 86 i detta protokoll, affordrade yttrande angående vice kommissionslandtmätarne C. J. Storckenfeldt och A. W. Ehinger, den förre i Skaraborgs och den sednare i Upsala län. Om Storckenfeldt hade landtmäterifiskalen upp lyst, att han frän och med är 1846 ej varit med några göromäl vid landtmäteriet sysselsatt, och att han för sina derförut erhållna förordnanden till landtmäteriförrättningar fullständigt redovisat, efter föredragoingen hvaraf undertecknad landimäterisekreterare förklarade, att som han icke kände för hvad ändamål äbsropade uppgift blifvit infordrad, han icke kunde, förrän detta ändamäl uppgafs, nägot yttrande afgifva; hvarefter herr öfverdirektören och riddaren tillkännagaf, det han, i anseende till Storckenfeldts overksamhet i tjensten under nära tio års tid, ansåg att det för Storckenfeldt den 17 Februari 1838 utfärdade konstitutorial att ti i i