penningeväsendet, om ock dermed tyvärr annu
skulle dröja. (Forts.)
— Rörande den flera gånger omförmälda åt-
gärden af öfverdirektörsembetet vid landtmä-
terikontoret att indraga konstitutorialet för vice
kommissionslandtmätaren Storckenfeldt, hafva
vi från den sistnämde emottagit följande skrif-
velse, för hvilken vi trott oss ej böra vägra
utrymme, då vi förut intagit skrifter af hr
öfverdirektören och hr landtmäterisekretera-
ren; tonen och skrifsättet står för insändarens
egen räkning:
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Sedan min ringa person, utan eget vållande eller
ringaste inblandning, genom artiklar i Augusti häftet
af Ställningar och förhällanden samt n:ris 226
och 228 af Aftonbladet, blifvit ämne för pobliciteten,
så, för att ej inför den del af allmänheten, som är
okunnig om de närmare förhållandena, blifva i om-
dömet nedsatt genom den af hr öfverdirektören och
riddaren Falkman mot mig vidtagna åtgärd, anser
jag nödigt att hos redaktionen ödmjukligen anhålla,
det i bladet måtte införas, såväl denna min skrif-
velse, som det inför öfverdirektörsembetet förda pro-
tokoll den 2 Juli d. ä., hvilket härjemte öfverlem-
Das.
I fråga om konstitutorialets indragning har med
mig ingen den ringaste kommunikation egt rum förr
än efter afgörandet.
Det är mig fullkomligt obekant om hr Falkman vid-
tagit ätgärden af egen drift eller på andras inrädan.
Orsaken hvarföre jag ej öfverklagat beslutet är
iogalunda erkännandet af dess befogenhet eller lag-
lighet, utan helt enksalt att jag funnit godt hvilket
sätt som helst, som befriade mig frän en ställning
säsom subordinerande under hr Falkman. Jag har, hvar-
ken sjelf eller genom andra, verkat dertill att äm-
net blifvit behandladt i Ställningar och Förhällan-
den, hvilket tvärtom varit mig obebagligt. Jag bar
icke heller nu någon annan kännedom derom än den
jag inhemtat af hr Falkmans artikel i Aftonbladet
n:o 226.
I fråga om denna artikel kan jag ej undgå på
peka, att just det skäl hr Falkman der anför för sin
ätgärd, icke förefunnits; han säger nemligen: att dä
yngre förtjente män sökte befordran, af vederbörande
städse svarats, att landtmäteripersonalen i Skaraborgs
län ej tålde någon tillökning.
Desse vederbörande äro konungens bsfallningshaf-
vande och förste landtmätaren i länet, dem det ålig-
ger att sig i slika ämnen yttra. Men nu vet, ätmin-
stone hvarje landshöfdingeembete och hvarje landt-
mätare, att det ej finnes nägon bestämmeise eller
ens något antaget bruk angäende visst antal vice
kommissions-landtmätare, vare sig inom ett län sär-
skildt eller i bela riket, utan tillsättas desse i för-
hällande till befintlige förändringar. Vederböran-
des yttranden i dylika frägor afse derföre alltid
mängden af förrättniogar i förhällande till den ar-
betande personalen ; då jag nu ej tillhörde den arbe-
tande personalen, gjorde ju icke heller mitt namn i
kalendern nägot hinder för andras cefordran? Äfsren
hr Falkman barde ju förstått detta! Och hade han
det icke förstätt, hvarföre då icke låta mig veta sin
åsigt och önskan? Jag skulle med största beredvillig-
het uppfyllt den.
Afseende dernäst hr Falkmans yttrande: att på
samma sätt förfarits äfven af hans företrädare, så
har han deri blifvit så fullkomligen vederlagd genom
hr landtmäterisekreteråren Sandströms testimonium
I fronbladets n:o 227, att jag derom ej behöfver
orda.
Alltså: Det af hr Falkman uppgifna skälet är
2 — osanning; den åberopade häfden — en osan
ning; 26 4 4 mom. af kongl. landtmäteri-instruktionen
är, genom hr Falkmans tydning, vorden en osanning
(se derom mera i hr landtmåteri-sekreterarens reserva-
tion i protokollet, här nedan). Det i Ställningar och
Förhällanden antagna skäl är, enligt hr Falkmans
utsago, en osanning; till cch med pästäendet att hr
Falkman är en ryss, är, säger han, en osanning. —
Skulle hela denna förhastade åtgärd tillkommit för
att tillfoga mig en skymf, sä blef ej heller deraf någon
sanning, ty icke rår jag för att hr Falkman begär
sottiser. Wartofta i Oktober 1855.
Carl v. Storckenfeldt.
Utdrag af Öfverdirektörs-embetets vid landt-
mäteriet protokoll för d. 2 Juli 1855.
Närvarande: Herr öfverdirektören och riddaren L.
B. Falkman samt undertecknad landtmäterisekre-
terare.
100.
S. D. Herr landtmäterifiskalen hade afgifvit det
honom, enligt 86 i detta protokoll, affordrade yttrande
angående vice kommissionslandtmätarne C. J. Storc-
kenfeldt och A. W. Ehinger, den förre i Skaraborgs
och den sednare i Upsala län.
Om Storckenfeldt hade landtmäterifiskalen upp
lyst, att han frän och med är 1846 ej varit med
några göromäl vid landtmäteriet sysselsatt, och att
han för sina derförut erhållna förordnanden till landt-
mäteriförrättningar fullständigt redovisat, efter före-
dragoingen hvaraf undertecknad landimäterisekrete-
rare förklarade, att som han icke kände för hvad
ändamål äbsropade uppgift blifvit infordrad, han icke
kunde, förrän detta ändamäl uppgafs, nägot yttrande
afgifva; hvarefter herr öfverdirektören och riddaren
tillkännagaf, det han, i anseende till Storckenfeldts
overksamhet i tjensten under nära tio års tid, ansåg
att det för Storckenfeldt den 17 Februari 1838 ut-
färdade konstitutorial att ti i i