spicier, och att han lemnat en resebeskrif-
ning, nog märklig att man ännu 1849 deraf
gifver nya upplagor, samt att en rysk soldat
rden med sig såsom sitt vade mecum un-
der fälttåget. på Krim?
Man fattar den förvåning som föranleder
dessa frågor, och denna förvåning blir ännu
större då man erfar att denne triphon Koro-
beinkoff, aftryckt i oändlighet förut, nu åter
utgifves af Stepanoff i Moskwa, samma per-
son som förser alla de moskovitiska kolpor-
törerna, en mycket bekant förläzgare för allt
som är omtyckt af de ryska bönderna.
Huru är då ännu en gång förhållande: med
denne lycklige resebeskrifvare?
Då man talar om ryska ärelysinaden är det
brukligt att anse den hafva Konstantinopel till
ögonmärke, men man bör äfven fästa afse-
ende vid dess tankar på Jerusalem. j
Man ser dess verkliga karakter i denna
sednare riktning lika väl som i den förra,
Att rycka den heliga grafven ur de ctrog-
nas händer, det är den mission, som ryssen
sedan lång tid tillbaka tror sig kallad att
uppfylla förmedelst turkens utrotande.
Det var om denna kallelse, som en patriark
erinrade Ivan IV vid den tid då ryssarne hade
brutit mahomedanernas ok.
Det är du, czar, sade han, som det till-
hör att utrota och fördrifva de orena horder-
na och återgifva den heliga grafven i de
kristnas händer.
Vår ställning i spetsen för de trogna na-
tionerna vid sidan af Orienten ålägger oss
detta företag såsom en pligt.
Denna tanke återgaf alltför väl den ryska
andan på den tiden för atticke Ivan IV skulle
ha godkänt den. .: Han hade nyss förlorat en
son. Detta föranledde tanken att låta i den
heliga grafvens kyrka fira en högtidlig messa
för hans själ, och han utvalde, för att representera
czaren vid detta tillfälle, icke bojarer eller bisko-
par, utan borgare. Korobeinkoff afresteispetsen
för dem under klockringning och prestcrska-
pets välsignelser, och det var beskrifningen
öfver denna resa till Jerusalem af den fruk-
tansvärde Ivan IV:s borgerliga sändebud, som
nu figurerar på Boulevard des Italiens, tack
vare den popularitet som den ända till denna
dag icke förlorat bland den moskovitiska be-
folkningen.
Vi behöfva föröfrigt icke denna händelse
för att vara öfvertygade att den heliga upp-
maningen, som ställdes till Ivan IV och dess-
atom ofta blifvit förnyad, icke upphört att
inna sitt genljud i de goda ryssarnes orto-
loxa hjertan.
På det de icke måtte frestas att glömma
let heliga Rysslands kallelse i afseende på
den heliga grafven, har man, som bekant är,
35 eller 40 kilometres från Moskwa, under
namn af Nya Jerusalem, med stora kostnader
uppfört en kopia af det verkliga Jerusalem
och dess omgifningar.
Detta är ett af de många medel som Ryss-
land användt för att omsorgsfullt nära bland
massan hatet mot turkiska kejsardömet och
den fanatiska törsten efter dess inkräktande.
Som PUnivers anmärker, så verkade kej-
sar Nikolai regering för detta mål, och då
han till engelska ambassadören yttrade: om
kriget förklaras mellan Turkiet och Ryss-
land, så skall det blifva ett vutrotningskrign,
så gjorde han ej annat än uttryckte en för-
hoppning om framgång på de bemödanden
som han sjelf aldrig upphört att göra, för att
fortsätta och utveckla sina företrädares tradi-
tionella politik. 4. H.