förvirring. Efter en stunds tystnad fortfor
Duval:
Jag vet mycket väl meningen med denna
rådplägning och anser det som min skyl-
dighet att varna er för fullföljandet af de
planer ni uppgjort. Om ni rör ett enda häår-
strå på en hvit man i detta land, skall jag
låta hänga upp er och edra chefer i träden
omkring edra rådshus! Ni kan ej dåra er
med tron på att ni skulle kunna få makten
öfver de hvita. Ni ären i er store faders i
Washington händer, som kan krossa er som
ett äggskal! Ni kunnen döda mig, men jag
är blott en; besinna att de hvita männen äro
talrika som löfven på träden. Kommen ihåg de
af edra krigares öden, hvilkas ben ligga hvit-
nade på slagfälten. Kommen ihåg edra hustrur
och barn, som förgingos i kärren. Viljen j
nödvändigt uppväcka ännu mera fientligheter?
Ännu ett krig med de hvita, så skall det ej
återstå en enda seminol att berätta om sin
stams öden.
Seende hvilken verkan hans ord gjort, slöt
han med att utsätta en dag då indianerna
skulle möta honom vid S:t Marks för att redo-
göra för sitt uppförande. Sedan red han åter
bort, utan att gifva dem tid att hemta sig
från sin förvåning. Samma dag red han fyra-
tio mil åt motsatta sidan till Apalachicola-
strömmen, för att rådgöra med stammen af
samma namn, hvilken var i sirid med semi-
nolerna. De ställde genast två hundra femtio
krigare till hans tjenst, hvilka han stämde
emot sig till S:t Marks på den bestämda da-
gen. Han utsände äfven ilbud och uppbå-
dade; hundra man af landtvärnet, att tillika
med ett antal af den stående armen infinna
sig på samma plats. Alla hans anordningar
lyckades. följer. -