ralioner fingo gälla, så må man ej heller undra
på, att, när ej heller sedermera någonting
gjorts för att införa en bättre sakernas ord-
aing, hela den inre förvaltningen nu framvi-
sar en så ytterst bedröflig tafla som dem i
sjelfva verket för den tänkande betraktaren
företer. Envahanda manår att rycka till sig
sjelf utnämningen till tjenster dem koilegi-
erna, hvilka förmanskapet, öfverinseendet och
ansvarigheten ålågo, förut hade tillsatt, iakt-
tog Carl Johan äfven iandra administrations-
grenar, såsom t. ex. vid tullverket. Att kunna
utsträcka sin myndighet till Rikets Ständers
bank utgjorde också en lång tid föremål för
: iftiga trängtan. Och ibland de vilkor,
dem han hade betingat för sitt samtycke till
myntbestämningen och hvilka Nordin och
Schwerin m. fl. också utlofvat, var äfven det
ett, att han skulle insläppas i bankostyrelsen
och fördenskull ändring göras i 72 rege-
ringsformen. I öfverengstämmelse med sagda
vilkor och löften framställde ock konstitutions-
utskottet vid 1829 års riksdag förslag om en
så beskaffad grundlagsförändring, hvilket vid
den riksdagen jemväl antogs i alla riksstån-
den att hvila till nästa riksdag. Lyckligtvis
afslogs det vid 1834 års riksdag af bor-
gare- och bondestånden, hvarigenom åtmin-
stone utsigten är öppen att någon gång komma
till en sakriktig organisation af bank- och
penningeväsendet, om ock dermed tyvärr ännu
skulle dröja. (Forts.)
pe Va