ralioner fingo gälla, så må man ej heller undra på, att, när ej heller sedermera någonting gjorts för att införa en bättre sakernas ordaing, hela den inre förvaltningen nu framvisar en så ytterst bedröflig tafla som dem i sjelfva verket för den tänkande betraktaren företer. Envahanda manår att rycka till sig sjelf utnämningen till tjenster dem koilegierna, hvilka förmanskapet, öfverinseendet och ansvarigheten ålågo, förut hade tillsatt, iakttog Carl Johan äfven iandra administrationsgrenar, såsom t. ex. vid tullverket. Att kunna utsträcka sin myndighet till Rikets Ständers bank utgjorde också en lång tid föremål för : iftiga trängtan. Och ibland de vilkor, dem han hade betingat för sitt samtycke till myntbestämningen och hvilka Nordin och Schwerin m. fl. också utlofvat, var äfven det ett, att han skulle insläppas i bankostyrelsen och fördenskull ändring göras i 72 regeringsformen. I öfverengstämmelse med sagda vilkor och löften framställde ock konstitutionsutskottet vid 1829 års riksdag förslag om en så beskaffad grundlagsförändring, hvilket vid den riksdagen jemväl antogs i alla riksstånden att hvila till nästa riksdag. Lyckligtvis afslogs det vid 1834 års riksdag af borgareoch bondestånden, hvarigenom åtminstone utsigten är öppen att någon gång komma till en sakriktig organisation af bankoch penningeväsendet, om ock dermed tyvärr ännu skulle dröja. (Forts.) pe Va