något företräde framför sig i rang eller vär-
dighet, utan ville umgås med honom på full-
komligt jemlik fot, såsom tvenne stora che-
fer med hvarandra. Ehuru han blifvit öfver-
talad att underteckaa fördraget, uppreste sig
dock hans hjerta deremot. Under ett af sina
öppenhjertiga samtal med guvernören Duval
yttrade han: Detta land tillhör de röda män-
nen, och om jag hade under mitt befäl ett så
stort antal krigare som denna nation en gång
hade, skulle jag ej lemna en enda hvit nan
qvar i mitt lakd. Jag skulle förgöra hvar-
enda en. Detta kan jag säga till er, ty ni
kan förstå mig, ni är en man; men jag skulle
ej vilja säga det åt ert folk. De skulle skrika
ut mig såsom en vilde och vilja taga mitt
lif. De kunna ej fatta en mans känslor som
älskar sitt fosterland.
Som Florida helt nyss blifvit upphöjdt till
provins, var allting ännu i ett rått och sim-
polt skick. För att göra sig bekant med in-
dianerna och vara nära tillhands för att hålla
ögonen på dem, förlade guvernörer sitt re-
sidens nära Fowel-städerna, hvarest Micka-
sookierna bodde. Hans palats bestod ex lång
tid blott af ett i hast upptimradt stockhus,
och han lefde på simpel jägarkost. Nehamathla-
byn låg omkring tre mil derifrån, och dit red
guvernören allt emellanåt, för att besöka den
gamle chefen. Vid ett af dessa besök fann
han Nehamatbla sittande i sin wigwam, om-
gifven af alla sina krigare. Guveraörer hade
medfört litet bränvin åt homcm; de starka ån-
gorna uppstego snart i hans hbjerna och gjorde
honom högljudd och trätgirig. Det ämne som
alltid låg honom närmast om hjertat var trak-
taten med de hvita. Det är väl sannto, sade
han, att de röda roaänpan gjort ett dylikt för-
drag, men de hvita hade ej uppfyllt vilkoren.
Rödmännen hade ej emottagit hvarken de pen-
ningar eller den boskap som blifvit utlofvade;