något företräde framför sig i rang eller värdighet, utan ville umgås med honom på fullkomligt jemlik fot, såsom tvenne stora chefer med hvarandra. Ehuru han blifvit öfvertalad att underteckaa fördraget, uppreste sig dock hans hjerta deremot. Under ett af sina öppenhjertiga samtal med guvernören Duval yttrade han: Detta land tillhör de röda männen, och om jag hade under mitt befäl ett så stort antal krigare som denna nation en gång hade, skulle jag ej lemna en enda hvit nan qvar i mitt lakd. Jag skulle förgöra hvarenda en. Detta kan jag säga till er, ty ni kan förstå mig, ni är en man; men jag skulle ej vilja säga det åt ert folk. De skulle skrika ut mig såsom en vilde och vilja taga mitt lif. De kunna ej fatta en mans känslor som älskar sitt fosterland. Som Florida helt nyss blifvit upphöjdt till provins, var allting ännu i ett rått och simpolt skick. För att göra sig bekant med indianerna och vara nära tillhands för att hålla ögonen på dem, förlade guvernörer sitt residens nära Fowel-städerna, hvarest Mickasookierna bodde. Hans palats bestod ex lång tid blott af ett i hast upptimradt stockhus, och han lefde på simpel jägarkost. Nehamathlabyn låg omkring tre mil derifrån, och dit red guvernören allt emellanåt, för att besöka den gamle chefen. Vid ett af dessa besök fann han Nehamatbla sittande i sin wigwam, omgifven af alla sina krigare. Guveraörer hade medfört litet bränvin åt homcm; de starka ångorna uppstego snart i hans hbjerna och gjorde honom högljudd och trätgirig. Det ämne som alltid låg honom närmast om hjertat var traktaten med de hvita. Det är väl sannto, sade han, att de röda roaänpan gjort ett dylikt fördrag, men de hvita hade ej uppfyllt vilkoren. Rödmännen hade ej emottagit hvarken de penningar eller den boskap som blifvit utlofvade;