bekämpade detsamma. :
Mellan partierna sväfvade den usle Monk,
i förening med många lika usla själsfränder,
beredd att tjena och tillbedja den maktegande,
hvemhelst denne än måtte vara eller blifva.
Af sdessa -materialier har Scribe samman-
sätt sin komedi Cromwels sön, med till-
sats naturligtvis af några romantiska episo
der, inväfda bladd det historiska: stofet med
den franske rdästarens vanliga öfverlägena
förmåga.
I företa akten göra vi bekantskap med tvenne
damer, båda: tillhörande rojalistiska familjer
Vifinna snart att Lady Regina Terringham
är en bland dem som i England hålla trå-
darne till de-stämplingsr som till Carls för-
mån bedrefvozs mot Oliver Cromwell. He-
lena Newport, den andra damen, har sett det
borgerliga kriget hopa tilrika elyckor öfver
hennes slägt, och vänder sig till följd deraf
med bäfvän bort från de politiska intrigerna.
Hon finner sympati för dessa sins känslor hos
en Ung mas, hr Clark, som nyligen blifvit de
båda damernas granne, utgjorde defas dag
liga sällskap och omfattades med Jika väl-
vilja åf dem båda, ehuru lady Regina likviö!
för honom ömsorgsfullt dölde de intriger ut:
hvilka hon utgjorde själsh. Den idyllisk:
frid i hvilken man zågra månader lefvat skulle
dock smart blifva störd. Man bringar til!
Terringhäm Hours det skickelsedigra budska-
pet om Oliver Cromvells död. Och detts
udskep framföres till den unge hr Clark af
iagen ringare Person äll en detrepublikansks
partiets förnämste härförarne, general Lam-
bert, som helsar Clark med namnet Richard
Cromwill och uppfördrar honor ätt taga i
besittning det lysande ar? som Oliver Crom-
well åt honom efterlämnat. — Richard, ty det
är hän, låter likväl först då förrdå sig att fatta
regeringstömmarne, när Helena Newport, son
han älskar och vid hvars sida han hoppat:
få njuta privatmasnens lugn och det husliga
lifvets lycka, kagt sig vara fästad vid ex an-
nan. Lambert hade fordrat denna osanning
af Helena såsom lönen för en förbön han
en gång hos Cromwell fällt för hennes mor,
och Helena hade samtyckt, för att icke rycka
Richard från sin lysande bana.
Lady Rögifia, som förblifvit ökunnig om
sin unge grannes höga samhällsställning, mot-
tager emellertid äfven underrättelse att pre-
tendenten landstigit i Englafid. Tiden att
handla är nu inne för henne. Tfrigare än förr
arbetar hon för rojalismens sak, ty hon vill
vinna makt och infilytånde för att bereda ära
och utmärkelss åt sin unge granne, hvilken
äfven hon älskar. Af kärlek till Clark vill
hon störta Richard Cromwell. Iatriger och
stämplingar korsa hvarandra nu. Härunder
sammanföras efter hand Monk, Carl II, Ri-
chard, under scener af mycken dramatisk
effekt. Richard blir i hvarje ögonblick vittne
till nya förräderier, och han vämjes vid all
den låghet som omgifver de maktegande:
Han umgås redan med tanken på en afsä
gelse, och det fordras blott ett afgörande slag
för att ändtligen förmå honom att frivilligt
nedstiga från maktens höjd till privatman-
nens obemärkthet. Förf, låter kärleken blifva
den makt som till sist gör slut på hans
tvekan.
Ricbard Cromwell spelas af hr Sundberg,
som synes ha satt sig väl in irolenm och gjort
sig fulit reda för författarens mening med den-
sämbaä. Hr Swartz är väl på sin plats vi
varl Stuarts rol. Hr Almlöf är merändels
lycklig i uppfattningen af Scribeska karakte-
rer. Han gifver äfven här en god bild af
Moncek, hvats dubbelhet och förslagenhet han
med mycken förtjenst framställer. Emot hans
deklamation tillåta vi oss anmärka, att han
stukdöm betonar vissa biord på ett sätt som
om på dem vore lagd någon särskild vigt,
kvilköt ej synes vara författarens mening. Hr
A. Köger t. ex.: vi lefva i en tids, ehuru det
i defina fras väl är ordet stid, som skulle
kuäna erhålla er stsrkare betoning, men in-
galunda ordet em. Hr Dahlqvist hade den
ingalunda lätta uppgiften att i sin framställ-
ning af generäl Lamberts person förena den
gamlö krigsbusseas rättframma ärlighet med
on vist Portion egennytta, som förf. tillagt
hoxöm. Med den lyckliga instinkt, som man
beundrar hos hr D. i återgifvandet af histo-
riska käråkterer, löser han äfven nu sin upp-
gift på ett förträffligt sätt. Vi tillåta oss sär-
skildt komplimentera hr D. för ett par före-
trädesvis vackra momenter: tacksägelsen till
Richard för de mottagna befallningarne, och
bugningen efter åhörandet af konungens beslut
i afseende å Lamberts embeten och värdigheter.
Fru Hedin såsom den konspirerande lady Re-
gina är ånyo i sitt element. Rolen synes lik-
väl ej fullt så tacksara för fru H:s talent som
andra likartade roler hvari hon tillförene upp-
trädt, men hennes spelär derföre icke mindre
förtjenstfullt. MI Jacobsson har såsom He-
lena Newport ett temligen färglöst parti. Mar
skulle likväl hös mll J. önska något mera
nyansering i spelet, t. ex. vid Helenas redo-
görelse för sina barndomsminnen, der dekla-
mationen ljuder något entonig. — Hr Norr-
by har att framställa parlamentsledamoten
Ephraim Kilseen, en fal lycksökare af lump-
naste slag, en iförlöjligad skepnad framställd.
I återspegling af Moncks karakter. I denna rol
i förefinnes stoff till en komisk typ, som i hön--
derna på en verklig komiker skulle gifva
mycken relief åt stycket. Denna högre upp-
gift har br N. icke uppnått, kazske icke åf-
ESTATE TITAN 1 EBES SE re en
mana honom, att utöfva det stora inflytande
han så välförtjent egde öfver dem, för att
lägga band på deras utsväfrningare Don Luisa
för ett återvändande .konungadömes em