några andra rubriker af målen vid underrätterna än enkla skuldfordringsmål (der skulden genast erkännes), konkurs-, boskillnadsoch urarfvamål, skiftesmål samt öfriga tvistemål. Beträffande hofrätterna, så upptagas för tvistemål sju särskilda rubriker samt slutligen andra af hofrätterna handlagda civila ärenden. Dessa sandra utgöra omkring hälften af antalet och uppgå för 1853 till 4660, hvarföre man icke må alltför mycket hissna för den summa af 9791 inkomna mål hvarmed hofrätterna Pad i denna redogörelse. Vi vilja deröre icke påstå att ju icke hofrätterna i allt fall haft ganska ansträngande göroroål, då de utom 3413 brottmål under 1853 afdömt 137 konkurs-, boskillnadsoch urarfvamål, 2501 vädjade och 17 instämda tvistemål, 116 fiskaliska aktioner, 895 lottade skriftvexlingar och 1324 öfriga besvärsmål samt handlagt 235 kongl. remisser. Vida mera detaljerad är berättelsen i afgeende på lagsökningsmål, hvilka icke blott specificeras till antal, utan jemväl till den skuldsumma hvarför betalning blifvit ådömd och slutligen de personers stånd af adel, ofrälse ståndspersoner eller allmoge som blifvit lagsökta, äfvensom utsökningsbeloppst. Man skulle verkligen föreställa sig att detta varit ett ämne som företrädesvis ansetts intressant, ehuru vi ioke rätt förstå hvaruti det betydelsefulla i den äfven här bibehållna ståndsskillnaden bastår. Emellertid får man den upplysningen, att under 1853 af ridd. och adeln icke mindre än 602 personer blifvit lagsökta för ett sammanräknadt belopp af 239,184 rdr; att 14,891 ofrälse ståndspersoner utmätningsvis ålagts betalning för 1,995,533 rdr; att 43,648 hemmansegare och brukare af allmogen varit lagsökta för 2,785,387 rdr samt 16,249 azdra personer för 445,138 rdr, eller tillsammans 253290 personer under lagsökning för 5,465,243 rdr. Men om man har föga eller ingen upplysning att inhemta af afdelningen för civila mål, så öfversvämmas man deremot af rubriker och qvalifikationer i afseende på brottmålen, utan att man derföre blir egentligen klokare än författaren af berättelsen sjelf synes hafva varit, — åtminstone om man skall bedömma hans vett efter metoden att reflektera öfver de begångna brotten. Se här ett par exempel: Örebro: Under året hafva tvenne personer blifvit dömda till ansvar, den ena för l:sta, 2:dra och 3:dje resan stöld samt den pandra att agas med ris för olofligt tillgrepp soch derefter för 1:sta och 2:dra resan dylikt brotts; Söderhamn: pDen för 3:dje resan stöld dömde har varit en genom fylleri afsigkommen sjöman, ehuru det brott, hvarför han varit dömd, ej begåtts i rusigt tillstånds, 0. 8. Vv. Ej sällan röjer författaren en mer än vanlig obekantskap med sättet att uttrycka sig tydligt. Således berättar han oas t. ex. att psjelfmord hafva verkställts medelst hängning af 79 personer, dränkning af 54! o. 8. v. — en gramatikalbock som svårligen skulle aflöpa utan en stor kråka i en skolgosses temabok. 2 Eljest utgör statistiken öfver sjelfmorden en bland de mest upplysande. Man inhemtar deraf, att beklagligen under de sista 24 åren dessa förbrytelsers antal betydligt tilltagit, så att då de åren 1830—1834 utgjorde endast 166, de år 1852 uppgingo till 327, men minskades 1853 till 249. Under sistnämde år hafva dessa brott blifvit begångna af 14 ståndspersoner, 17 soldater, 24 personer af handtverksklassen, 47 tillhörande bondeståndet, 6 af torparefolk, 82 af tjenstehjon och arbetare på landet, 14 af arbetsklassen i städerna, 5 fångar samt 30 med icke uppgifvet yrke. Af dessa hafva nära sex gsjundedelar eller 212 varit män och endast en sjundedel eller 37 qvinnor. Såsom kända eller förmodade anledningar till sjelfmord uppgifvas dryckenskap och dess följder i 69 fall; sinnesrubbning i 40; fattigdom, nöd och ekonomiska motgångar i ål; brottslighet och utsväfningar i 20; mjeltsjuka eller annan kroppslig sjuklighet i 10; husliga lidanden i 10; svärmeri och religionsgrubbel i 3; olycklig kärlek i 1 fall. De på ofvannämde sätt omkomnes ålder har, så vidt kändt är, varit: under 15 år: 2; emellan 15 och 20 år: 5; emellan 20 och 25 år: 4; emeilan 25 och 30 år: 15; emellan 3U och 35 år: 28; emellan 35 och 40 år: 23; emellan 40 och 45 år: 25; emellan 45 och! 50 år: 243; emellan 50 och 55 år: 15; emel-l lan 55 och 60 år: 11; emellan 60 och 65 år: 11; emellan 65 och 70 år: 7; emellan 75 och 80 år: 1; emellan 80 och 85 år: äfvenledes 1. Vi anteckna i öfrigt ur den ifrågavarande berättelsen: att år 1853 antalet af de under rubriken gröfsta hänförda brott emot person utgjort 231 eller smädelse emot Gud 2; mord och delaktighet deruti 7; förgöring genom förgift och försök dertill 12; viljadråp å föräldrar, maka eller barn 9; å stjuffader 13; å husbonde 1 och å andre personer 54; mord enligt 16 kap. M. B. (barnamord) 36; våldtägt 1; könsförbrytelser i förbjudna led, hvarför dödsstraff är stadgadt, 1; våld emot föräldrar 92; tidelag och försök dertill 15 — 231. Om dessa siffror jemföras med de gröfsta brotten under de sista 10 ären, så ser man deri föga eller ingen olikhet. Väl utjorde medeltalet af mord åren 1845—1849 1 årligen, men 1853 endast 7; deremot hade viljadråpen, som under det för:a tidsmomenet endast utgjorde 58, 1853 ökat sig till 65. förgiftningar visa under dessa 10 år nästan vå ögat samma siffra, ej under 10, ej öfver 3; på samma sätt barnamorden samt våld mot föräldrar, hvilket sistnämda likväl 1851 äknade ett antal af 108 förbrytare.