några andra rubriker af målen vid underrät-
terna än enkla skuldfordringsmål (der skulden
genast erkännes), konkurs-, boskillnads- och
urarfvamål, skiftesmål samt öfriga tvistemål.
Beträffande hofrätterna, så upptagas för tvistemål
sju särskilda rubriker samt slutligen andra af
hofrätterna handlagda civila ärenden. Dessa
sandra utgöra omkring hälften af antalet
och uppgå för 1853 till 4660, hvarföre man
icke må alltför mycket hissna för den summa
af 9791 inkomna mål hvarmed hofrätterna
Pad i denna redogörelse. Vi vilja der-
öre icke påstå att ju icke hofrätterna i allt
fall haft ganska ansträngande göroroål, då de
utom 3413 brottmål under 1853 afdömt 137
konkurs-, boskillnads- och urarfvamål, 2501
vädjade och 17 instämda tvistemål, 116 fiska-
liska aktioner, 895 lottade skriftvexlingar och
1324 öfriga besvärsmål samt handlagt 235
kongl. remisser.
Vida mera detaljerad är berättelsen i af-
geende på lagsökningsmål, hvilka icke blott
specificeras till antal, utan jemväl till den
skuldsumma hvarför betalning blifvit ådömd
och slutligen de personers stånd af adel, ofrälse
ståndspersoner eller allmoge som blifvit lagsök-
ta, äfvensom utsökningsbeloppst. Man skulle
verkligen föreställa sig att detta varit ett ämne
som företrädesvis ansetts intressant, ehuru vi
ioke rätt förstå hvaruti det betydelsefulla i den
äfven här bibehållna ståndsskillnaden ba-
står. Emellertid får man den upplysningen,
att under 1853 af ridd. och adeln icke min-
dre än 602 personer blifvit lagsökta för ett
sammanräknadt belopp af 239,184 rdr; att
14,891 ofrälse ståndspersoner utmätningsvis
ålagts betalning för 1,995,533 rdr; att 43,648
hemmansegare och brukare af allmogen varit
lagsökta för 2,785,387 rdr samt 16,249 azdra
personer för 445,138 rdr, eller tillsammans
253290 personer under lagsökning för 5,465,243
rdr.
Men om man har föga eller ingen upplys-
ning att inhemta af afdelningen för civila mål,
så öfversvämmas man deremot af rubriker och
qvalifikationer i afseende på brottmålen, utan
att man derföre blir egentligen klokare än
författaren af berättelsen sjelf synes hafva
varit, — åtminstone om man skall bedömma
hans vett efter metoden att reflektera öfver
de begångna brotten. Se här ett par exem-
pel: Örebro: Under året hafva tvenne perso-
ner blifvit dömda till ansvar, den ena för
l:sta, 2:dra och 3:dje resan stöld samt den
pandra att agas med ris för olofligt tillgrepp
soch derefter för 1:sta och 2:dra resan dylikt
brotts; Söderhamn: pDen för 3:dje resan stöld
dömde har varit en genom fylleri afsigkom-
men sjöman, ehuru det brott, hvarför han
varit dömd, ej begåtts i rusigt tillstånds,
0. 8. Vv.
Ej sällan röjer författaren en mer än van-
lig obekantskap med sättet att uttrycka sig
tydligt. Således berättar han oas t. ex. att
psjelfmord hafva verkställts medelst hängning
af 79 personer, dränkning af 54! o. 8. v.
— en gramatikalbock som svårligen skulle
aflöpa utan en stor kråka i en skolgosses
temabok.
2 Eljest utgör statistiken öfver sjelfmorden en
bland de mest upplysande. Man inhemtar
deraf, att beklagligen under de sista 24 åren
dessa förbrytelsers antal betydligt tilltagit, så
att då de åren 1830—1834 utgjorde endast
166, de år 1852 uppgingo till 327, men min-
skades 1853 till 249. Under sistnämde år
hafva dessa brott blifvit begångna af 14 stånds-
personer, 17 soldater, 24 personer af handt-
verksklassen, 47 tillhörande bondeståndet, 6
af torparefolk, 82 af tjenstehjon och arbetare
på landet, 14 af arbetsklassen i städerna, 5
fångar samt 30 med icke uppgifvet yrke. Af
dessa hafva nära sex gsjundedelar eller 212
varit män och endast en sjundedel eller 37
qvinnor. Såsom kända eller förmodade an-
ledningar till sjelfmord uppgifvas drycken-
skap och dess följder i 69 fall; sinnesrubb-
ning i 40; fattigdom, nöd och ekonomiska
motgångar i ål; brottslighet och utsväfningar
i 20; mjeltsjuka eller annan kroppslig sjuk-
lighet i 10; husliga lidanden i 10; svärmeri
och religionsgrubbel i 3; olycklig kärlek i 1
fall.
De på ofvannämde sätt omkomnes ålder
har, så vidt kändt är, varit: under 15 år: 2;
emellan 15 och 20 år: 5; emellan 20 och 25
år: 4; emeilan 25 och 30 år: 15; emellan 3U
och 35 år: 28; emellan 35 och 40 år: 23;
emellan 40 och 45 år: 25; emellan 45 och!
50 år: 243; emellan 50 och 55 år: 15; emel-l
lan 55 och 60 år: 11; emellan 60 och 65 år:
11; emellan 65 och 70 år: 7; emellan 75
och 80 år: 1; emellan 80 och 85 år: äfven-
ledes 1.
Vi anteckna i öfrigt ur den ifrågavarande
berättelsen: att år 1853 antalet af de under
rubriken gröfsta hänförda brott emot person
utgjort 231 eller smädelse emot Gud 2; mord
och delaktighet deruti 7; förgöring genom
förgift och försök dertill 12; viljadråp å för-
äldrar, maka eller barn 9; å stjuffader 13; å
husbonde 1 och å andre personer 54; mord
enligt 16 kap. M. B. (barnamord) 36;
våldtägt 1; könsförbrytelser i förbjudna led,
hvarför dödsstraff är stadgadt, 1; våld emot
föräldrar 92; tidelag och försök dertill 15 —
231. Om dessa siffror jemföras med de gröf-
sta brotten under de sista 10 ären, så ser
man deri föga eller ingen olikhet. Väl ut-
jorde medeltalet af mord åren 1845—1849
1 årligen, men 1853 endast 7; deremot hade
viljadråpen, som under det för:a tidsmomen-
et endast utgjorde 58, 1853 ökat sig till 65.
förgiftningar visa under dessa 10 år nästan
vå ögat samma siffra, ej under 10, ej öfver
3; på samma sätt barnamorden samt våld
mot föräldrar, hvilket sistnämda likväl 1851
äknade ett antal af 108 förbrytare.