— -—.i———— P .—.w.lil— ———— OÄ O— Ej mera boblink nu, han har blifvit beedbird (vassfogeln), mest eftersökt såsom läckerbitar för de pennsylvanska epikureernas bord; han delar hortularis olyckliga ryktbarhet. Hvart han går, pang! pang! pang! höres hvarje rostigt gevär i trakten smälla af, och han ser sina följeslagare falla tusentals om: kring sig. Men låter han varna sig och omvändas häraf? Ack — nej! Den oförbätterliga vällustingen höjer åter sina vingar. Söderns risbevuxna: kärr locka honom nu. Han göder sig der tills han är färdig att förgås och knappast kan flyga för fetma. Han har ännu en ång bytt namn och är nu Carolinas ryktara wrisätaren. Och nu sista steget på hans bana; skåda honom stekt, tillika med dussintals af hans korpulenta kamrater, och serverad såsom en läckerhet vid det kräsliga middagsbordet hos någon af söderns gastronomer. Sådant är the boblinks öde; en gång så qvick, så melodisk, så beundrad, ängarnes glädje, vårens älsklingsfogel, förvandlas han sedermera till. en sådan grof liten sensualist och slutar i visthuset. Hans historia innehåller en moral, värd alla småfoglars och smågossars uppmärksamhet, uppmanande dem att hålla sig vid de förfinade intellektuella sysselsättningar, hvilka under den tidigare delen af hans bana läto honom åtnjuta en så hög d af välvilja och popularitet, men att unoriryocka all böjelse för de grofva och sinnliga njutningar, som förde denna förvillade lilla fogel till ett så bedröfligt stut. Och nu ej ett ord mera, små gossar och små foglar, från allas eder uppriktige vän. . Geoffrey Crayon. Enkans pröfning. Verlderi blir dagligen äldre oeh visare, dess