— -—.i———— P .—.w.lil— ———— OÄ O—
Ej mera boblink nu, han har blifvit beed-
bird (vassfogeln), mest eftersökt såsom läc-
kerbitar för de pennsylvanska epikureernas
bord; han delar hortularis olyckliga ryktbar-
het. Hvart han går, pang! pang! pang! höres
hvarje rostigt gevär i trakten smälla af, och
han ser sina följeslagare falla tusentals om:
kring sig.
Men låter han varna sig och omvändas
häraf? Ack — nej! Den oförbätterliga väl-
lustingen höjer åter sina vingar. Söderns ris-
bevuxna: kärr locka honom nu. Han göder
sig der tills han är färdig att förgås och knap-
past kan flyga för fetma. Han har ännu en
ång bytt namn och är nu Carolinas rykt-
ara wrisätaren.
Och nu sista steget på hans bana; skåda
honom stekt, tillika med dussintals af hans
korpulenta kamrater, och serverad såsom en
läckerhet vid det kräsliga middagsbordet hos
någon af söderns gastronomer.
Sådant är the boblinks öde; en gång så
qvick, så melodisk, så beundrad, ängarnes
glädje, vårens älsklingsfogel, förvandlas han
sedermera till. en sådan grof liten sensualist
och slutar i visthuset. Hans historia inne-
håller en moral, värd alla småfoglars och små-
gossars uppmärksamhet, uppmanande dem att
hålla sig vid de förfinade intellektuella sys-
selsättningar, hvilka under den tidigare delen
af hans bana läto honom åtnjuta en så hög
d af välvilja och popularitet, men att un-
oriryocka all böjelse för de grofva och sinn-
liga njutningar, som förde denna förvillade
lilla fogel till ett så bedröfligt stut.
Och nu ej ett ord mera, små gossar och
små foglar, från allas eder uppriktige vän.
. Geoffrey Crayon.
Enkans pröfning.
Verlderi blir dagligen äldre oeh visare, dess