STOCEHOLN, den 25 Sept.
MF Beklagansvärda oordningar hafva i flera af
våra landsortsstäder yppat sig, föranledda utan
tvifvel af de höga priserna på lifemedel, sär-
deles spanmål, men påtagligen underblåsta af
orostiftare, hvilka i massornas okunnighet och
fördomar funnit en alltför tacksam jordmån
för sina samhällsfientliga bearbetningar. På
detta sätt har ordningen tid efter annan varit
störd i flera af våra kuststäder, ehuru den
snart nog blifvit återställd, men på andra
ställen hafva högst betänkliga lagöfverträdel-
ser egt rum, som påkalla en allvarlig upp-
märksamhet.
Den berömde tvenska fattigdomen, upp-
buren af en hos vårt folk alltför länge herr-
skande brist på förstagsamhet och skick ig-
het att göra sig tillgodo de rika hjelpmedel
hvarmed försynen begåfvat vårt land, denna
fattigdom, länge på vers och prosa besjungen
såsom landets och folkets dyrbaraste och skö-
naste tillhörighet, är på god väg att bortfö-
ras af tidens ström och för alltid dränkas i
des3 vågor. Från att vara ett spanmålsim-
porterande land har Sverge, till följd dels af
egen utveckling dels af konjunkturerna på den
allmänna verldsmarknaden, under de allra si-
sta åren i en för dess folkmängd högst be-
tydande grad bidragit att fylla det öfriga Eu-
ropas lefnadsbehof. Vi utförde förlidet år mer
än en million tunnor spanmål af särskilda
slag, och i år lärer efter allt utseende det
dubbla beloppet komma att utgå från våra
hamnar, inbringande åt nationalvälmågan nå-
gonting liknande 40 millioner rdr rgs, ensamt
på en produkt som Sverga för icke många år
sedan behöfde till hundra tusentsls tunnor
hemta från utlandet. Oaktadt en temlgen
ymnig men isynnerhet till sin beskaffenhet
utmärkt skörd, ha spanmålspriserna, till följd af
dessa förhållanden, stigit tftl en ovanlig böjd.
När de sist församlade Rikets Stäsder, föl-
jandeo påtryckningen af en ständigt tillväxande
opinion mot en hejdlös och nästan obeskat-
tad bränvinstillverkning, pålade handteringen
en betydlig beskattning, som nödvändigt skulle
medföra en stark minskning i produktio-
nen, fruktade den mindre landtbrukaren för
sädens vanpris, när den icke längre fick för-
störas i bränvinspannan, och nästan i alla de-
lar af riket herrskade bekymmer för den nya
bränvinsförordningers tillämpning. De ovan-
liga kosjunkturerna på spanmålsmarknaden
hafva — på ett sätt hvarföre svenska folket ej
nog kan prisa försynen — förskingrat dessa
farhågor, och det betryckta jordbruket har
genom skickelsens hjelp blifvit satt i stånd
att förtröstansfullt blicka mot framtiden och
bereda sig en utveckling, som måste blifva
välsignelserik för samhället i alla dess rikt-
ningar.
Men de välgörande verkningarne af denna
så oförmodadt öppnade källa till national-
rikedom låta ej genast känna sig öfver hela
samhället; tvärtom föregås de af lidanden
och uppoffringar, som för somliga klasser
måste kännas ganska svåra och betungande.
Prisstegringen på nästan alla födoämnen har
i lång tid utgjort en stående anledning till
bekymmer för embetsmannen, den mindre
kapitalisten och alla öfriga samhällsmedlem-
mar, som hafva en snäft begränsad inkomst,
under vanliga förhållanden tillräcklig för de-
ras utkomst, men som oförändrad under
stigande lefnadskostnader blifvit knapp eller
rent af orillräcklig. Men hvad som hos dessa
klasser varit ett tyst bekymmer, eller på sin
höjd en i samtsl och tidningsartiklar tid ef-
ter annan uttryckt klagan, har hos de arbe-
tande klasserna på somliga orter tyvärr gifvit
sig en form som ej står tillsammans med
samhällets ordning och trygghet. Vi med-
delade i går de beklagliga excesser som egt
rum i Upsala mot en der boende spanmåls-
handlare, och den i går afton anlända Gott-
landsposten bragte oss mnderrättelser från
Wisby, hvilka nedanföre i bladet finnas med-
delade, af ännu sorgligare beskaffenhet än nå-
ara förut ingångna af samma art. Det synes
;pm massornas passioner för ett ögonblick
alldeles förmörkat deras förnuft och förvillat
deras begrepp om rätt och orätt. I sin för-
bittring öfver de uppdrifna priserna på span-
målen hafva de med våldsgerningar vändt sig
mot handeln, hvilken de vilja derför ställa
till ansvar, icke besinnande att handeln en-
dast är en beredvillig tjenare åt de mensk-
liga behofven, städse färdig att befria produ-
centen från sitt öfverflöd för att tylla konsu-
mentens brist, med ett ord tagande der det
finnes och läggande der det fattas. Köp-
mannen är följaktligen blott ett medel hvar-
igenom jordbrukaren afyttrar sin vara åt af-
nämaren, hvarigenom den sednare kan fylla
sina behof hos den som har något att afyttra.
Att förhindra denna omsättning, hvilket nä
stan öfverallt der oordningar egt rum varit
ändamålet med desamma, är i sjelfva verket
ingenting annat än ett våldförande af egande-
rätten, emedan en varas värde beror af dess
efterfrågan, och följaktligen en minskning in-
träder i detta värde om producenten beröf-
vas en eller flera afsättningsorter och tvingas
att sälja på en annan, der bristen på efter-
frågan håller priserna nedtryckta.
Ännu fattligare men knappast laglösare före-
ter sig Wisbyarbetarnes försök att hindra
spanmålslastningen i dervarande !hamn och
deras företag att tvinga allmogen på torget att
till dem sälja sin spanmål till priser som de
sjelfva bestämde. Veta dessa arbetare hvil-
ken lära de praktiserat? Det är kommunismen
I dess råaste, naknaste och vedervärdigaste
skepnad. Vi beklaga med djup smärta dess
tminanharalea I Norda husve hen medlen