emligt en förut uppgjord strategisk plam. Sta-
dens -och den ryska armåns belägenhet var
efför MalaKowtornets fall ytterst äfventyrlig,
men den var icke fullkomligt förtviflad; icke
heller hotade faran för det nästa ögonblicket.
Merskalk Pelissier rapporterar, att mångfal-
den af de försvarsverk och de materiella me-
del som stodo fienden till buds öfverträffar
allt. hvad krigshistorien hittills vet att om-
tala,. Ryssaärne hade upprepade gånger på-
stätt att till och med efter nägot af Sebasto-
pols störa utanverks fall de belägrande ekulle
finna hvarje gata förvandlad till em mina,
hvarje hus till ett batteri. Detta var icke heller
något tomt skryt, ty denna beskrifning pas-
sade verkligen på platsen, och likväl gjordes
intet försök att-i dessa sista förskansningar
förlänga garnisohens motstånd. Malakowtor-
net var nyckeln till positionen och besattes
af de franska trupperna. Men några dagar
mådte änht förlida innan detta Verk kunde
öppna en afgörande eld på de öfriga delarne
af staden. Alla andra fästen och bastioner
voro d. 8 vid nattens inbrott i ryssarses hän-
der. Malakowtornet är blott ett utanverk för
Karabelnajaförstaden, och de allierade trup-
perna hade icke inryckt i någon del af den
egentliga staden vester om den stora hålvä-
gen och artillerihamnen. General de Salles
anfall på Centralbastionen misslyckades helt
och hållet, och Mast-, Kyrkogårds- och Ka-
rartänsbatterierna skyddade ännu alltjemt hela
derna del af försvarsverken. Det är ett egen-
domligt förhållande, som skiljer resultatet af
denna belägring från alla andra i historien
kända, att de allierade till slut togo platsen,
innan de inryckt i densamma; ty ryssarne voro
redan i 24 timmar på andra sidan om viken,
då de allierade stego öfver vallarne. Till
och med sedan franska flaggan redan svaja-
de på Malakowtornets dominerande höjd, tyc-
kes de segrande trupperna icke hafva ryckt
utom denna position, till en del emedan de
hade måst storma andra linien af försvars-
verken, till en del emedan man antog,
att marken af ryssarne i storartad skala
var urderminerad. Man kan således ej anse
att furst Gortschakoff vid denna tidpunkt, det
vill säga vid nattens inbrott d. 8 September,
var nödsakad att hals öfver hufvud flykta
från skådeplatsen för denna fruktansvärda
strid; då han likväl utan tvekan beslöt sig
till detta steg, så måste vi söka skälen till
hans handlingssätt i några andra omständig-
heter, som kommit till vär kännedom. Vi
hafva skäl att tro det furst Gortschakoff re-
dan före slutet ay Juli underrättat sin regering
att hams ställning i Sebastopol stod på punk-
ten att blifva alldeles omöjlig att försvara.
Under dessa omständigheter hölls i Peters-
burg ett krigsråd, vid hvilket kejsaren inhem-
tade de högsta militäriska auktoriteternas isig-
ter. Efter långa öfverläggningar, under hvilka
någon meningsskiljaktighet gaf sig tillkänna
— ty som vi höra satte sig furst Paskiewitsch
och general Osten-Sacken emot majoritetens
tanka — bestämde man sig för att på Tsocher-
najalisien anfalla de allierades stridskrafter.
Slaget vid Tsechernaja var således en sista
förtviflad ansträngning. Det förlorades, och
vi hysa den öfvertygelsen att furst Görtecha-
koft från detta ögonblick beslöt att afstå från
en så olycklig och hopplös strid, så snart
b ott ett lyckadt anfall af fienden emot Se-
bastopols försvarsverk kunde lemsa honom
någon förevämning till ett återtåg. Tian bör-
jade lita slå bryggan öfver den 1000 till 1200
steg breda stora hamnen, och att detta Iiyc-
kades honom är ett slående bevis på arsena-
leng bjelpkällor. Denna brygga var furst
Gortschakoffs enda medel att rädda sin gar-
nison. Hade den olyckligtvis blifvit förstörd
af en bomb, så skulle han sanmmolikt hr sett
sig nödsakad att kapitulera, då haxs förbin-
delse med Belbek hade kunnat blifva afsku-
ren af de allierade. Deraf hörflöt uten tvif-
vel den oerhörda skyndsamhet hvarmed har
begagaade denna utväg under de få mörka
timmarne efter Malakowtornets intagande. Vi
bafva för denna framgång att tacka icke blott
de obetvingliga kolonner som den 8 Septem-
ber, utan att bresch var skjuten, bestego Kor-
nilowbastionens vallar, utan äfven en hel följd
af mått och steg, som beteckna fälttågets lyck-
liga fortgång , förstöringen af förråderna i
Azowska sjön, den ökade svårigheten att ekicka
förstärkningar till Krim och segern vid Tscher-
nsja, som förstörde sista förhoppningen på
usdsättning. Vi draga af desea omstärdig-
heter. den slutsatsen, icke blott att Sebasto-
pol är en eröfrad stad — ty dess försvar hade
kanske kunnat förlängas — utan äfven att de
ryska stridskrafterna på Krim utgöras af en
slagen här, och att hufvudorsaken till derat
återtåg ligger i deras moraliska och fysiska
oförmåga att bjuda de dem öfverlägsna allie-
rade trupperna spetsen.s
Monitörens för den 16 imnehäller en skrif-
velze rörande de förluster som ryssarme lidit
i slaget vid Tsöhernsja: - Enligt dennas upp-
gift dödades 4 ryska generaler: Read, Wrew-
sky, Bellegarde och Weimars. Fem audra
generaler ha blifvit sårade (detta känner mar
redan af de ryska rapporterna). Ryssarnes
förlust i det hela uppgifves till 7000 man.
Krigsteatern I Asien.
Från Petersburg skrifves den 11 September:
Invaliden och Kaukasus meddela under-
rättelser från Mindre Asien. Enligt den först-
nämnda fortsättes inmeslutningen af Kars. Ge-
neralersa Brunner, Baklanow, Ungern-Stern-
berg och Sayn-Wittgenstein-Berleburg hafva
varit sysselsatta med furagering. Vid en så-
dan furagering dödades för ryssarne en gene-
ral och en öfverste, — Muraviews expedition
emot Vely Paschas befästade position bar