emligt en förut uppgjord strategisk plam. Stadens -och den ryska armåns belägenhet var efför MalaKowtornets fall ytterst äfventyrlig, men den var icke fullkomligt förtviflad; icke heller hotade faran för det nästa ögonblicket. Merskalk Pelissier rapporterar, att mångfalden af de försvarsverk och de materiella medel som stodo fienden till buds öfverträffar allt. hvad krigshistorien hittills vet att omtala,. Ryssaärne hade upprepade gånger påstätt att till och med efter nägot af Sebastopols störa utanverks fall de belägrande ekulle finna hvarje gata förvandlad till em mina, hvarje hus till ett batteri. Detta var icke heller något tomt skryt, ty denna beskrifning passade verkligen på platsen, och likväl gjordes intet försök att-i dessa sista förskansningar förlänga garnisohens motstånd. Malakowtornet var nyckeln till positionen och besattes af de franska trupperna. Men några dagar mådte änht förlida innan detta Verk kunde öppna en afgörande eld på de öfriga delarne af staden. Alla andra fästen och bastioner voro d. 8 vid nattens inbrott i ryssarses händer. Malakowtornet är blott ett utanverk för Karabelnajaförstaden, och de allierade trupperna hade icke inryckt i någon del af den egentliga staden vester om den stora hålvägen och artillerihamnen. General de Salles anfall på Centralbastionen misslyckades helt och hållet, och Mast-, Kyrkogårdsoch Karartänsbatterierna skyddade ännu alltjemt hela derna del af försvarsverken. Det är ett egendomligt förhållande, som skiljer resultatet af denna belägring från alla andra i historien kända, att de allierade till slut togo platsen, innan de inryckt i densamma; ty ryssarne voro redan i 24 timmar på andra sidan om viken, då de allierade stego öfver vallarne. Till och med sedan franska flaggan redan svajade på Malakowtornets dominerande höjd, tyckes de segrande trupperna icke hafva ryckt utom denna position, till en del emedan de hade måst storma andra linien af försvarsverken, till en del emedan man antog, att marken af ryssarne i storartad skala var urderminerad. Man kan således ej anse att furst Gortschakoff vid denna tidpunkt, det vill säga vid nattens inbrott d. 8 September, var nödsakad att hals öfver hufvud flykta från skådeplatsen för denna fruktansvärda strid; då han likväl utan tvekan beslöt sig till detta steg, så måste vi söka skälen till hans handlingssätt i några andra omständigheter, som kommit till vär kännedom. Vi hafva skäl att tro det furst Gortschakoff redan före slutet ay Juli underrättat sin regering att hams ställning i Sebastopol stod på punkten att blifva alldeles omöjlig att försvara. Under dessa omständigheter hölls i Petersburg ett krigsråd, vid hvilket kejsaren inhemtade de högsta militäriska auktoriteternas isigter. Efter långa öfverläggningar, under hvilka någon meningsskiljaktighet gaf sig tillkänna — ty som vi höra satte sig furst Paskiewitsch och general Osten-Sacken emot majoritetens tanka — bestämde man sig för att på Tsochernajalisien anfalla de allierades stridskrafter. Slaget vid Tsechernaja var således en sista förtviflad ansträngning. Det förlorades, och vi hysa den öfvertygelsen att furst Görtechakoft från detta ögonblick beslöt att afstå från en så olycklig och hopplös strid, så snart b ott ett lyckadt anfall af fienden emot Sebastopols försvarsverk kunde lemsa honom någon förevämning till ett återtåg. Tian började lita slå bryggan öfver den 1000 till 1200 steg breda stora hamnen, och att detta Iiyckades honom är ett slående bevis på arsenaleng bjelpkällor. Denna brygga var furst Gortschakoffs enda medel att rädda sin garnison. Hade den olyckligtvis blifvit förstörd af en bomb, så skulle han sanmmolikt hr sett sig nödsakad att kapitulera, då haxs förbindelse med Belbek hade kunnat blifva afskuren af de allierade. Deraf hörflöt uten tvifvel den oerhörda skyndsamhet hvarmed har begagaade denna utväg under de få mörka timmarne efter Malakowtornets intagande. Vi bafva för denna framgång att tacka icke blott de obetvingliga kolonner som den 8 September, utan att bresch var skjuten, bestego Kornilowbastionens vallar, utan äfven en hel följd af mått och steg, som beteckna fälttågets lyckliga fortgång , förstöringen af förråderna i Azowska sjön, den ökade svårigheten att ekicka förstärkningar till Krim och segern vid Tschernsja, som förstörde sista förhoppningen på usdsättning. Vi draga af desea omstärdigheter. den slutsatsen, icke blott att Sebastopol är en eröfrad stad — ty dess försvar hade kanske kunnat förlängas — utan äfven att de ryska stridskrafterna på Krim utgöras af en slagen här, och att hufvudorsaken till derat återtåg ligger i deras moraliska och fysiska oförmåga att bjuda de dem öfverlägsna allierade trupperna spetsen.s Monitörens för den 16 imnehäller en skrifvelze rörande de förluster som ryssarme lidit i slaget vid Tsöhernsja: Enligt dennas uppgift dödades 4 ryska generaler: Read, Wrewsky, Bellegarde och Weimars. Fem audra generaler ha blifvit sårade (detta känner mar redan af de ryska rapporterna). Ryssarnes förlust i det hela uppgifves till 7000 man. Krigsteatern I Asien. Från Petersburg skrifves den 11 September: Invaliden och Kaukasus meddela underrättelser från Mindre Asien. Enligt den förstnämnda fortsättes inmeslutningen af Kars. Generalersa Brunner, Baklanow, Ungern-Sternberg och Sayn-Wittgenstein-Berleburg hafva varit sysselsatta med furagering. Vid en sådan furagering dödades för ryssarne en general och en öfverste, — Muraviews expedition emot Vely Paschas befästade position bar