sä nu ett skäl att välja Ryssland, nemligen att det är den enda stat hvilken har en skärgördsflotta som kan mäta sig med den svengta, och att skärgårdsflottan är af vida större nytta för Ryssland i ett krig mot Sverge än ernot något annat land. Till början af den undersökning, som nu följer rörande detta ämne, abstraheras alla orbund med andra makter eller öfriga gynvande eller missgynnande förhållanden inom de respektive staterna. iHan tänker sig således, vatt den efterlängstade tidpunkten för Ryssland ändtligen är vinne, då det tror sig kunna underkufva Sverge, tillintetgöra dess sjelfständighet och bgöra det till en rysk provins; medan å anidra sidan Sverge, oberäknadt den ringa hjelp Norge kan erbjuda utom egna gränser, vore helt och hållet hänvisadt till egna krafter, fast beslutet att underkasta sig de största uppoffringar för sje!fständighetens försvar. Säförfattaren beskrifver nu, huru Ryssland samlar sina skaror i åtskilliga hamnar, så att icke anfallspunkten må kunna utgissas, och förka star tanken på att ett eröfringståg kunde företagas öfver Torneå, framläggande den strategiska oklokheten af det sednare. Han anställer en beräkning af de krafter, som Ryssland kan använda till Sverges eröfring, och anslår, med afseende på Sverges motståndskraft i land trupper, bahofvet af en sädan eröfringsstyrke till minst 100,000 man, men visar tillika, st! då Ryssland hittills ej i något krig utom sins gränser kunnat använda mycket öfver 200,00 man, såsom föga troligt, att emot Sverg skulle kunna skickas mer än 150,600. Bs loppet torde således, menar han, ligga mellan 100,00 och 150,000 sväl öfvadt, väl utrustad och krigsvandt folk, hvaremot Sverge blot: kan sätta em risga, alls icke krigsvand, ståen de srmå, understödd af en raassa föga eller allsicke öfvadt landtvärn. Men denna atyrkz förutsätter nu, att Ryssland står färdigt at: taga steget öfver Östersjöm. Dess armöe; sinskeppa sig i de särskilda hamuarae på talrika transporsfartygs försedda med bogserfarptyg med äångkraft; på em viss dag skola ds särskilda eskadrarna förena sig på ett be stämdt ställe af svenska kusten. 2 Här stannar författaren för att taga en öfversigt af de olika meningar som hittills gjort sig gällande rörande vårt sjöförsvar. Detta är et! för allmänhetsn någorlunda bekant ämne, och det är således nog såsom rekapitulatioa at påpeka grundtankarna deri. Den främsta häribland är, att Sverge, omgifvet af haf, bör söka förnämsta värnet för sim sjelfständighe! i en stark örlogsflotta, som genom sin öfver ligsenhet öfver grannstaternas beherrskar ds angränsande hafven och ej tillåter öfverskepp: ningen af någom fientlig armå till Svsrgex kuster. Denna åsigt faathålles så mycket pifrigare af de flesta dess amhängare, som d vutgå från en synpunkt, hvilken, om den vora riktig, fullt rättfärdigade deras envishet: dex väsigten remligen, att det är förbi med Sver2es sjelfständighet, så snart en rysk armö shär sattfoten i land. Örlogsfiottan skulle åå ej vara det säkraste värnet utan det enda; Denna menings förfäktare lägga följdriktigt föga vigt vid landförsvaret, emedan de ej känna dets. De anse det ej ens löna mödan att försöka ett sådaat mot Rysslands omätliga armåer., Till denna åsigt, säger förf. träffande, slut? sig äfven alla, hvilka vilja bibehålla det gamlv. blott emedan det är gammalt, och vilja, att pSverge skall anstränga sig för att underhållv en stor linieflotta blott emedan det förut gjort det. Äfven ex mängd aktningsvärda vetcraner, hvilka sett svezska örlogsflottans bitrrs pdagar och nu med vemod se dess förfa!!, kunna på inga vilkor tillåta ett vapens ber stydenhet att upphöra, vid hvilket de förslitit sina bästa dsgar. Till derna äsigt framlägger fört. sin förvarsplan såsom ett motstycke, föreskrifvet a? idvändigheten och tillgångarne. Han erin: rar seml. att alla de förstnämnde anhängarnt af en stor örlogsfSotta, hvilka militäriska och politiska skäl de eljest må hafva, tillslut: ögon och öron för den på ett halft sekels erfarenhet grundade oafvisliga sanningen, att Sverge icke kan underhålla och bemanna er örlogsåotta, tillräckligt stor för det ofvannämnda ändamålet; hvilket derpå närmare ut: vecklas. Den andra åsigten, likartad, men modifierad, och kanske den mest rådande bland männer af yrketa, är att Sverge, med en mindre örlogstiotta, men så stor likväl som möjligen kan underhållas, möjligen genom förbund meå andra makter kan åstadkomma en viss jem vigt på de kringliggande hafven samt vari säker på öfvervigten öfver stater som hafva ingen eller åtminstone en högst obetydlig zå dan. Men hvad som isyanmerhot karaktsrissrat denna fraktion, är det öfvervägande inäy: tande desz arhängare tilldela limieskeppen, hvilkas antal de ante säsom en gradmätare på en stats politiska inflytande. Detär derföre naturligt, att de vilja förstora linisflottan. Och så till vida hafva de rätt, att plinieskeppem äro nödvändiga så länge Svegs äflas att vilja spela rolen af en sjömakt. Ty så länge de störrs sjömakterna, såsom England, Frankrike och Ryasland, utföra si? ptalan på hafvan med linisskepp, så linge mäåste äfven de mindre göra det, 2å vida de vilja hafva någor talan. Denna åsigts an hängare utgå således hufvudsakligen fråg den pgrunmdida, att Sverge på ett aktift sätt skall blanda sig i den yttre politiken; huruvida