sä nu ett skäl att välja Ryssland, nemligen att
det är den enda stat hvilken har en skär-
gördsflotta som kan mäta sig med den sven-
gta, och att skärgårdsflottan är af vida större
nytta för Ryssland i ett krig mot Sverge än
ernot något annat land.
Till början af den undersökning, som nu
följer rörande detta ämne, abstraheras alla
orbund med andra makter eller öfriga gyn-
vande eller missgynnande förhållanden inom
de respektive staterna.
iHan tänker sig således, vatt den efterläng-
stade tidpunkten för Ryssland ändtligen är
vinne, då det tror sig kunna underkufva
Sverge, tillintetgöra dess sjelfständighet och
bgöra det till en rysk provins; medan å an-
idra sidan Sverge, oberäknadt den ringa hjelp
Norge kan erbjuda utom egna gränser, vore
helt och hållet hänvisadt till egna krafter,
fast beslutet att underkasta sig de största
uppoffringar för sje!fständighetens försvar.
Säförfattaren beskrifver nu, huru Ryssland sam-
lar sina skaror i åtskilliga hamnar, så att icke
anfallspunkten må kunna utgissas, och förka
star tanken på att ett eröfringståg kunde företa-
gas öfver Torneå, framläggande den strategiska
oklokheten af det sednare. Han anställer en
beräkning af de krafter, som Ryssland kan an-
vända till Sverges eröfring, och anslår, med
afseende på Sverges motståndskraft i land
trupper, bahofvet af en sädan eröfringsstyrke
till minst 100,000 man, men visar tillika, st!
då Ryssland hittills ej i något krig utom sins
gränser kunnat använda mycket öfver 200,00
man, såsom föga troligt, att emot Sverg
skulle kunna skickas mer än 150,600. Bs
loppet torde således, menar han, ligga mellan
100,00 och 150,000 sväl öfvadt, väl utrustad
och krigsvandt folk, hvaremot Sverge blot:
kan sätta em risga, alls icke krigsvand, ståen
de srmå, understödd af en raassa föga eller
allsicke öfvadt landtvärn. Men denna atyrkz
förutsätter nu, att Ryssland står färdigt at:
taga steget öfver Östersjöm. Dess armöe;
sinskeppa sig i de särskilda hamuarae på tal-
rika transporsfartygs försedda med bogserfar-
ptyg med äångkraft; på em viss dag skola ds
särskilda eskadrarna förena sig på ett be
stämdt ställe af svenska kusten.
2 Här stannar författaren för att taga en öfversigt
af de olika meningar som hittills gjort sig
gällande rörande vårt sjöförsvar. Detta är et!
för allmänhetsn någorlunda bekant ämne, och
det är således nog såsom rekapitulatioa at
påpeka grundtankarna deri. Den främsta här-
ibland är, att Sverge, omgifvet af haf, bör
söka förnämsta värnet för sim sjelfständighe!
i en stark örlogsflotta, som genom sin öfver
ligsenhet öfver grannstaternas beherrskar ds
angränsande hafven och ej tillåter öfverskepp:
ningen af någom fientlig armå till Svsrgex
kuster. Denna åsigt faathålles så mycket
pifrigare af de flesta dess amhängare, som d
vutgå från en synpunkt, hvilken, om den vora
riktig, fullt rättfärdigade deras envishet: dex
väsigten remligen, att det är förbi med Sver-
2es sjelfständighet, så snart en rysk armö
shär sattfoten i land. Örlogsfiottan skulle åå
ej vara det säkraste värnet utan det enda;
Denna menings förfäktare lägga följdriktigt
föga vigt vid landförsvaret, emedan de ej
känna dets. De anse det ej ens löna mö-
dan att försöka ett sådaat mot Rysslands
omätliga armåer.,
Till denna åsigt, säger förf. träffande, slut?
sig äfven alla, hvilka vilja bibehålla det gamlv.
blott emedan det är gammalt, och vilja, att
pSverge skall anstränga sig för att underhållv
en stor linieflotta blott emedan det förut gjort
det. Äfven ex mängd aktningsvärda vetcra-
ner, hvilka sett svezska örlogsflottans bitrrs
pdagar och nu med vemod se dess förfa!!,
kunna på inga vilkor tillåta ett vapens ber
stydenhet att upphöra, vid hvilket de förslitit
sina bästa dsgar.
Till derna äsigt framlägger fört. sin för-
varsplan såsom ett motstycke, föreskrifvet a?
idvändigheten och tillgångarne. Han erin:
rar seml. att alla de förstnämnde anhängarnt
af en stor örlogsfSotta, hvilka militäriska och
politiska skäl de eljest må hafva, tillslut:
ögon och öron för den på ett halft sekels er-
farenhet grundade oafvisliga sanningen, att
Sverge icke kan underhålla och bemanna er
örlogsåotta, tillräckligt stor för det ofvan-
nämnda ändamålet; hvilket derpå närmare ut:
vecklas.
Den andra åsigten, likartad, men modifierad,
och kanske den mest rådande bland männer
af yrketa, är att Sverge, med en mindre ör-
logstiotta, men så stor likväl som möjligen
kan underhållas, möjligen genom förbund meå
andra makter kan åstadkomma en viss jem
vigt på de kringliggande hafven samt vari
säker på öfvervigten öfver stater som hafva
ingen eller åtminstone en högst obetydlig zå
dan.
Men hvad som isyanmerhot karaktsrissrat
denna fraktion, är det öfvervägande inäy:
tande desz arhängare tilldela limieskeppen,
hvilkas antal de ante säsom en gradmätare
på en stats politiska inflytande. Detär der-
före naturligt, att de vilja förstora linisflot-
tan. Och så till vida hafva de rätt, att
plinieskeppem äro nödvändiga så länge Svegs
äflas att vilja spela rolen af en sjömakt.
Ty så länge de störrs sjömakterna, såsom
England, Frankrike och Ryasland, utföra si?
ptalan på hafvan med linisskepp, så linge
mäåste äfven de mindre göra det, 2å vida de
vilja hafva någor talan. Denna åsigts an
hängare utgå således hufvudsakligen fråg den
pgrunmdida, att Sverge på ett aktift sätt skall
blanda sig i den yttre politiken; huruvida