tenax), Euphorbia splendens, Fieus elastica oa
religiosa med sina stora glänsande blad oc
Agave americana fol. variegatis och i sjelfv
eantrum åter en: Ywcca angustifolia som för
tjente att heta gloriosa.
På ett afstånd bakom denna grupp af blad
växter är en annan, bestående af strålande
färgfulla blomsterväxter. Om dessa i lokal
hänseende utgöra expositionens centrum oci
så att säga dess piece de resistance, så kunn:
de å det andra, vi mena i afseende på der
inre beskaffenheten, sägas tydligare ön någor
annan angifva dena expositionens karakteri
stik, memligen att ej ha mycket nytt och
ovanligt, men mycket vackert och smakfullt
vi ofvan antydt. Den sammansättes, denne
grupp, nästan uteslutande af Astrar, blanc
hvilka man ser ett och annat exemplar af de
vanligare kulturväxterna till och med i vår:
boningsrum, såsom Fuchsia, Pyrethrum, Ha.
brothamnus, -Celosia, Antirrhinum, Pentstemon
Linum quadrifolium, Asclepias curassavica, Achi-
menes, Vinea rosea och Veronica Andersoni.
Men hvilka fylliga, hvilka väl odlade exem.
plar! Om meningen med demna Gartnersäll-
skapets exposition skall vara att för allmän.
heten visa huru vära trädgårdsmästsre kunne
sköta och frambringa de växter hvilka i rum-
men skola året om glädja oss, så ha de san
nerligen lyckats, då de ställt fram dessa pro
på sitt nit och sin förmåga.
Och sist bakom denha andra är en bågfor-
mig bädd af idel mångskiftande dablier, u
hvars båda ändpunkter 2:ne Fucksier skjut:
upp, hvilkas namn passa till deras skönhet
magnificent.
I motsatta ändan af salen är ett af grön:
växter omgifvet bord, hvarpå man exponera
åtskilliga frukter, såsom äpplen, päron, körs.
bär och vindrufvor. Och i det lilla rumme
utanför salongen finnes på särskilda bord upp:
lagd en oändlig mångfald gurkfrukter (Cucur-
bditacee) ifrån den lilla, alldeles päronformigs
frukten intill den 5Y, 1 vägande pumpan!
Derintill sällar sig en samling grönsaker såsom
kälhufvuden, selleri, kålrötter, morötter åo. c.
Det hela är, såsom af denna korta öfver-
sigt tydliggöres, icke storsrtadt, icke pruu-
kande. Men det är täckt, älskligt; det är en
liten ljuf plats, dit man en stund bör gå för
att hvila sina ögon på de sköna färger, hvaraf
blommorna lysa, och de underbara former
hveri växtrikets skapelser äro klädda.
Om vi å ena sidan tycka oss ha anledning
till glädje deraf, att man nu ser trädgårds-
mästarne hos oss på detta sätt samla resul-
taterna af sina krafter och framlägga dem in-
för en allmänhet, som omöjligen kan anna
än verkligen hålla dem räkning för deras fram-
steg och ansträngningar — så måste vi å den
andra deremot högligen beklaga, att vär huf-
vudstad ej har något anmat ställe att öppns
för dylika utställningar. Tänk om den plan
vi en gång framkastade, nomligen att göra
Humlegården till en sådan! ort, der prof aj
den vackra naturen kunde samlas allestädes
ifrån, -kunde förverkligas! Då skulle mas
veta hvar man skulle samla sina skatter; då
egde vi on plats, sor kunde vara värdig hvad
man dit kunde hopbringa.
Men intill dess att dessa fromma önskrin-
ger kuna blifva något mera, måste vi för-
undra oss, att ej den emskilda spekulationg-
anden (som Gud nås i så många fall får träds
i stället för den s. k. samfundsandan) fattar
det förslaget att begagna den nu nästan tomms
platsen mellan de 2:ne paviljongersa i Träd-
gårdsföreningenrs lokal, att öfver densamma
hvälfva ett glastak, derumder församla allt det
sköna ur blomsterverlden vi ega fråm skilds
länder, att vi måtte komma dit tillsammans
och fira dessa rena, verkliga fester, som all-
tid njutas i märheten af det sköna och stora
i skapelsen.