OR C0
. Beråttelse af GEORGE SAND.
Öfversättning.
(Slut från gårdagsbl.)
Dagen derpå och alla följande dagar förde
masken Frans till stadens förnämsta monumen-
ter, skaffade honom inträde öfverallt med obe-
griplig lätthet, utvecklande för honom med
beundransvärd klarhet allt som visade sig för
deras ögon och afslöjade för honom under-
bara skatter af intelligens och skönhetssinne.
Denne visste ej hvad han mest borde beun-
dra, ett snille som så djupt inträngde uti allt,
eller ett hjerta som i alla sina tankar inlade
så sköna och ljufva rörelser. Hvad som förut
has honom endast varit en fantasi förvand-
lade sig nu till en verklig och djup känsla.
Det var nyfikenhet, som förmådde honom att
knayta denna bekantskap med masken,
och beundran, som förmådde honom att
fortsätta densamma. Men slutligen blef va-
nin att se henne alla nätter en verklig nöd-
vindighet för honom. Frans fann deruti ett
obeskrifigt behag, som fästade honom vid
h:nne mer och mer, och han kunde vid da-
gens indrott ej insomna, då han om natten
hört hennes suckar eller sett hennes tårar flyta.
Han hyste en så uppriktig och djup vördnad
för den storhet och de lidanden han anade
hos henne, att han ännu aldrig vågat bedja
henne aftaga masken eller säga honom sitt
namn. Då hon icke hade frågat efter hans,
hade han rodnat öfver att visa sig mera ny-
fiken och mindre grannlaga än hon, och han
hade fast beslutat att vänta allt af hennes eget
goda behag och intet af sin egen enträgenhet.
on tycktes förstå grannlagenheten af hans
och tacka honom derför, ty vid