OR C0 . Beråttelse af GEORGE SAND. Öfversättning. (Slut från gårdagsbl.) Dagen derpå och alla följande dagar förde masken Frans till stadens förnämsta monumenter, skaffade honom inträde öfverallt med obegriplig lätthet, utvecklande för honom med beundransvärd klarhet allt som visade sig för deras ögon och afslöjade för honom underbara skatter af intelligens och skönhetssinne. Denne visste ej hvad han mest borde beundra, ett snille som så djupt inträngde uti allt, eller ett hjerta som i alla sina tankar inlade så sköna och ljufva rörelser. Hvad som förut has honom endast varit en fantasi förvandlade sig nu till en verklig och djup känsla. Det var nyfikenhet, som förmådde honom att knayta denna bekantskap med masken, och beundran, som förmådde honom att fortsätta densamma. Men slutligen blef vanin att se henne alla nätter en verklig nödvindighet för honom. Frans fann deruti ett obeskrifigt behag, som fästade honom vid h:nne mer och mer, och han kunde vid dagens indrott ej insomna, då han om natten hört hennes suckar eller sett hennes tårar flyta. Han hyste en så uppriktig och djup vördnad för den storhet och de lidanden han anade hos henne, att han ännu aldrig vågat bedja henne aftaga masken eller säga honom sitt namn. Då hon icke hade frågat efter hans, hade han rodnat öfver att visa sig mera nyfiken och mindre grannlaga än hon, och han hade fast beslutat att vänta allt af hennes eget goda behag och intet af sin egen enträgenhet. on tycktes förstå grannlagenheten af hans och tacka honom derför, ty vid