STOURHULA, den Sept. Utrikes Horrespondens-artikel (Från Aftonbladets korrespordent.) Paris den 27 Anugasti. Det fordrades en poets penna för att beskrifva de fester som varit en följd af engelska drottningens ankomst. Prosan förslår ej. Dessa fester dela sig itvå afdelningar: der ena var allmän, den andra mer eller mindre privat. Vi tala först om den publika, den som visade sig för allas blickar: revyn på Marsfältet den 24. Den föregående turen öfver Place de la Concorde, i sigte af Tuilerierna och avenyen till triumfbågen, det vill säga på den mest storartade plats och inom de förnämsta per: spektiver i Paris, var verkligen beundrans värd. Naturen har utan tvifvel skapat skö. nare infattningar än denna, men mennisko: förmågan; civilisationen uppvisa svårligen, som man vet, något dermed jemförligt. Man kan lätt föreställa sig hvilket prakt fallt skådespel utvecklade sig mellan dess: breda linier, mellan dessa massor af grönska och palatsgrupperna, den glada våglika rörelsen af en ofantlig menniskomassa, som hvarj: ögonblick öppnade sig för trupper med e ypperlig hållning och som uppiifvade med sina fanor och sin militäriska musik. Mar kan svårligen tänka sig ett mera lifligt, om vexlande och imposant skådespel. Men då det kungliga tåget, utkommande från Tuileriepalatset, började visa sig i fonden at den stora alln från Pavillon de VAorloge, då det långsamt naikades och vred sig kring bassinerna, som afskära allen, för att slutligen sträcka sig öfver Place de la Corcorde, så blet ögonblicket verkligen obeskrifligt. Folkmassans sorl bortdog. En tystnad, som jag skulle vilja kalla snål, en tystnad af ny fikenhet, af spänning och vördnad, rådde bland denna mängd af karlar, qvinnor och barn som trängdes vid gallerverken, på teras serna, i fönstren, öfverallt med ett ord, utom på taken, som en polisförordning med mödå räddade från att blifva öfversvämmade af men: niskor. Scenen blef i detta ögonblick synnerliger; praktfull och erhöll nu sitt högsta intresse. Sedan man sett det hela af tåget, som öppnades af en afdelning af hundra-gardet, skulle hvarje blick ha velat qvarhålla framför allt den del af denna rörliga tafla son presenterade sig i en grupp. drottningen och kejsarinnan med ryttarne vid vagnosdörrarne. kejsaren, prins Albert, priasen af Bäjern och prins Napoleon; men denna del aftaf an passerade förbi, ehuru alltjsmt lån: samt, oci först sedan ma san fått beundra drottningent behagfualla värdighet, kejsarinnazs sköna, ro: senfärgade toilett och kejsare:s samt de tre prinsarnes hållning till häst — en hållning som var, man måste medgifrsa det, oklanderlig. Kejsaren är en förträfflig kavaljer vid sidan af en vagn med damer. Folket väntade att vid detta kungliga och kejserliga tåg få se alla verldens portativs skatter; men smaken har inträngt ända in j monarkernas pomp och ståt. Ingenting kunde vara dyrbarare och rikare än det vi hade för ögonen; emeller:id tycktes enkelheten vars det herrskan e draget, Föga guld, föga plymer, få eller inga juveler, de voro alla fåstade på axelprydnaderna, få hästar, få garder... det var som om det helas harmoni vann på denna smakfulla bushållning. Hvilken lätthet i dessa vapnar, hvilken smidighet i dessa spann, hvilket behag hos dessa hästar! AUt var ledigt ech väl uppburet. Himmelen blandar sig alltid i de jordiska festerna, antingen till fördel eller skada för dem. Denna gång visade verkligen bimmeler drottningen af England en sällsynt huldhet, På morgonen hade vi en brännande bhetts; dammet dref omkrirg och bredde sin slöja öfver allting. Men i ritta ögonblicket, i det ögonblick då det kungliga tåget skulle afgå. föll ett lätt och snart upphörande regn, som uppfriskade luften, gjorde trädens grönsks lifligare och fuktade sanden i allgerna och avenyerna, så att allt fick ett behagligt utseende af friskhet, som verkligen var charmant. Vid ankomsten till Marsfältet förenade sig en talrik och lysande stab med den konglig: cortegen, och revyen började. 40,000 fransmän stodo under vapen. Drottningen och prins Albert blefvo synbart förtjusta af truppernas hållning-och sätt att 1 anövrera, af de: emottagande de rönte, och deras kungliga och kejserliga majestiter återvände -efter denns herrliga .och lyckliga deg ti!l Tuillerierna för att dröja der tills ögonblicket var inne att begifva sig till Opera Comique och höra Haydee. Den icke fullkomligt publika delen af fegsterna bestod, som ni vet, af balen i Hötel de Ville och den nattliga festen i Versailles ZfHsad beträffar balen i Hötel de Ville, så måste jag helt och hållet afstå från att söka gifva er ett begrepp om dess praktfullhet. Personer, som hsft tillfälle stt se nästan allt, som vår tids civilisation har framvisat mest lysande, mest behagligt och mest uppfinningsrikt, hafva försäkrat mig att de aldrig sett något dylikt som detta. Det förnämsta i denne fest bestod deruti att naturen var öfverflyttad konsten och konsten på naturen och at: väl kombinera dessa båda, utan att det ringaste fråga efter. hvad det kostade. Sådana tillställningar äro ganska upplifvande. ILunderna, vattenkonsterna, blommorna, statyerna, guldet, sidentygerna, sammeten, alla slags transparenta mälningar, de optiska illusionerna I i alla möjliga genrer etc. etc. hade ställt sig !:i —— HO FS OR RR RR Sn — Sn