nvylia på någon oplisk liluston. — Times,, meddelar enskilda korrespondenser från Nargön af den 21 och från Danzig af den 24 Augusti. Vid Nargön, dit flottan återvände efter bombarderingen af Sveaborg, hade den vanliga tjenstgöringen åter inträdt, endast omvexlande med nödiga förfoganden till flottans skydd emot den stormiga och osäkra väderleken, som redan inträffat. Den 16 på eftersiddagen stormade det isynnerhet ganska starkt. Den 17 afgick Basilisk med 4 mörsarebåtar från Nargön till England: Det beklagas vid detta tillfälle, att flottan ej fått sig tillsänd en enda reservmörsare, ty derigenom hade man blifvit förhindrad att på slaget emot Sveaborg genast låta följa ett ännu starkare på nägon annan punkt. De mörsare som varit med i drabbningen hade öfverhufvud taget kastat 220 bomber hvardera; en at dem hade redaa efter den 95:te kastaingen blivit obrukbar till följd af en axels afbrytande, en annan sprang efter den 144:de, er tredje efter den 148:de en fjerde efter den 213:de kastningen; Growler bragte det ände till 355 s -ott innan den sprang, alla de öfriga 16 ha blifvit mer eller mindre skadade. Den 19 ankom Cuckoo till floitan med depescher från Bottniska viken. Depeschen rörde en affär, hvilken Cuckoo den 17 i gemenskap med Harrier, Tartarv och franska ångskeppet dAssas, haft vid Björneborg. Staden ligger vid pass 20 engelska mil från öppna hafvet på vensfra stranden af en vik, och är skyddad af flera skansar, som voro besatta med ung fär 2000 man. . Skeppsbåtarne lyczades komma öfver grunden förbi dessa skansar ända in i närheten af staden. Borgmästaren kom dem tiil mötes och erbjöd sig att utleverera de i hamnen liggande fartyg, såfråmt man ville skona staden. Detta lofvade man under det vilkor, att äfven ett ångfartyg utlevererades, som man visste vara der, uader det borgmästaren förklarade att det ej mer existerade. Efter ytterligare påyrkande tilistod han emellertid: att ett ångfartyg låge längre upp åt floden, och lofvade utleverera detsamma, om båtarne åter ville draga sin väg. Båtarne vände derpå om och rodde tillbaka till sina 18 engelska mil derifrån liggande skepp, då de efter ungefär tvenne timmars förlopp hörde ett plaskands bakom sig. och ångbiten (ett ganska vackert fartyg om: cirka 130 tons) uppbtann dem; förd af en maschinist och nägra eldare. Den tog genas: båtarne i släptåg och bragte dem tillbaka til! skeppen. De 17 fullt utrustade kustfartyg, dem man funnit i Björneborg, förstördes. I en skrifvelse från Danzig af den 4 säger att med bombirderingen a? Sveaborg dett årets operatioser i Östersjön sannolikt tagit en ända; åtminstone hafva den 19 redan a lr mörsarebåtar anträdt återfärden till England. I den ryska berättelsen öfver bombarderinger af Sveaborg talas om en fregatt som blifvii försatit ur stridb:rt skick, och som vid flottans aftåg blifvit bortbogserad. Denna uppgift hvilar på ett misstag; det omtalade skeppet var hospitalskeppet Belle Isle,, hvilket sisom varande ett seglande fartyg, alltid bogsoras af någon bland ångbåtarne. Den 15 utkommo sex ryska kanonbåtar ifrån Kronstads bamn, ögoskenligen bereddk till; strid. Imperieuse, Bulldog, och POcntalir skickades emot dem för att om möjligt afskära dem återtåget. Båtarne drogo sig likväl så fort som. möjligt tillbaka till grunden, i väntan att de mera djupgående engelska skeppen skulle förfölja democh stöta på grund. Men detta skedde ej, och sedan man i tvenne timmar beskjutit hvarandra utan synnerlig skada, upphörde fäktningen. — Uti den i Dorpat utkommande tidningen Inland läses följande uppsats, daterad Hapsal den 8 Juli: Likasom från Ösel, gingo äfven från estländska darne och kusterna, för att afhjelpa den stora bristen å salt, och ehuru redan under förlidne höst en båt blifvit anhållen af en engelsk kryssare och beröfvad största delen af sin laddning, en mängd öppna båtar till Sverge, hvarvid från tullstyrelsens sida lemnades dem mången lindring. De första resorna i Apriloch början af Maj under detta år aflupo lyckligt, och med god vinst blef det i Stockholm emot säd, kalk m. m. erhållna eller med 2 till 3 rbl för tunnan kontant betalade salt såldt på Dagö till 7 å 8 rbl, eller i Hapsal, sedan lindring af tullen erhållits, till 12 å 14 rbl. En båt, som något fördröjt sig, blef under en häftig storm drifven midt genom engelska flottan, I och besättningen, halfdöd af köld och ansträngning, väntade att man skulle anhålla dem, vare sig i fientlig eller menniskoälskande afsigt, men man gaf ej akt på dem, och de voro icke litet glada då de i det) närmaste land som de fingo i sigte igenkände nordligaste udden af Dagö; de nådde äfven lyckligen med sin laddning hemorten. I Stockholm blefvo dessa djerfva sjömän, af hvilka) största delen för första gången vågat sig så långt öfver hafvet, icke allenast öppet och vänligt behandlade, utan de erhöllo äfven flerfaldiga gånger understöd af köpmän och lärde. Då en båt i Roslagens skärgård under en storm gick i spillror och besättningen dervid förlorade hela sin egendom, gjorde flere menniskovänner, dertill uppfordrade af den aktningsvärde öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket A. I. Arvidsson, en insamling, förmedelst hvilken en ny båt anskaffades och lastades med salt, och begåfvades besättningen dessutom med kläder, lifsmedel och böcker. Isynnerhet intresserade sig de svenske lärde för de estländska ösvenskarne, hvilkas dialekt och seder gåfvo anledning till många förfrågningar. Den bekante språkforskaren Carl Säve i Upsala kom för de ras skull till Stockholm och var mycket belåten med resultatet af sina forskningar rörande detta lilla folk, hvilket man hittills i Skandinavien helt och hållet förbisett. Synnerligen öfverraskade honom den språklikhet han fann mellan svenskarne från Wichtzrpal och de på Gottland och i Roslagen Den icke obetydliga vinsten lockade de till djerfva företag alltid benägna fiskrarne att fortsätta färderna. Man hade under tiden redan tillkännagifvit blokaden och engelska ångare kryssade vid ingången till finska viken; likväl vågade många, i förhoppning att oförmärkt komma igenom eller att vid ett möte, i betraktande af det ringa värde deras laster egde, finna nåd, ånyo beträda den äfventyrliga vägen. Deras hopp slog beklagligen felt. Af alla dessa öppna båtar, hvilka hvar och en lastade 30 till 50 tunnor salt, har knappt en enda återvändt oskadad, många hafva gått i qvaf, men de flesta hafva blifvit borttagna som goda priser, utan att hafva blifvit ställda inför någon vMan saknar endast från Dagö öfver 50, rån Worms 26, från fasta landet och de små öarne kanske lika många, bland hvilka många försvunnit spårlöst. Så blef, såsom man berättar, en båt ute i öppna hafvet genom tecken från en engelsman uppfordrad att stanna, men fiskrarne, antingen de icke