STOCKHOLM, den 6 Sept.
Danmarks ställning och utsig-
terna för en nordisk union.
IL.
Tisdagens post medförde den umderrättel-
sen att frågan om helstatsförfattningen redan
blifvit bragt till sitt sista stadium. Sedan
riksdagens båda afdelningar antegit det vil-
korliga grundlagsändringsförslaget, har premi-
erministern meddelat landsthinget det af mi-
nisteren uppgjorda helstatsförslaget och tillika
föreslagit att riksdagen efter inhemtad känne-.
dom derom imåtte besluta att beslutet om
grundlagens inskränkning till att blott gälls
för konungarikets särskilda angelägenheter måtte
träda i kraft på samma gång som regeringen
utfärdar denna helstatsförfattning. Ministerer
har vid detta tillfälle icke försummat att vid-
taga åtgärder och försigtighetsmått, hvarigenom
den trott sig kunna befordra framgången af
sitt förslag. Den har först vändt sig till
landsthinget, der utsigterna att få saken ge-
nomdrifven äro störst, i hopp att folkethin-
get, sedan saken hunnit s3 långt icke skall
i sista stunden våga taga på sig hela ansva-
ret för en vägran. Det långa föredrag, bvar-
med premierministern beledsagade sitt andra.
gande och i hvilket han redogjorde för de
principer på hvilka helstatsfösslaget är bygdt,
torde näppeligen ha öfvertygat någon af för
slagets motståndare om dess konstitutionells
karakter och dess antaglighet. De statistiska
beräkningar han framställde, och enligt hvilka
valmänaens antal inom konungariket skulle
komma att uppgå till 12,000, voro blott helt
lösliga och godtyckliga sannolikhets-kalkyler.
som endast tjenade till att ytterligare be-
visa, att valrätten till helstatsrepresentationen
blott skulle komma att utöfvas af en ringa
bråkdel (på sin höjd en tjugondedel) af det
antal sjelfständiga och myndiga personer, som
nu genom Danmarks rikes grundlag äro be-
rättigade att deltaga i valen till folkrepresen-
tanter. I afseende på helstatsförslagets öfriga
lyten: representationens saknad af initiativ i
lagstiftningen, regeringens rätt att undandrags
en af densamma sjelf framlagd och af repre-
sentationen antagen lag sin sanktion, fast-
ställandet af en normalbudget, hvarigenom
regeringen endast i och för extraordinära pen-
niagbehof blir beroende af riksrådet, den re-
geringen ensam förbehållna rätt att bestämmes
gränserna för de högsta regeringsauktoriteter-
nas verksamhet o. s. v. — allt detta försva-
rades hufvudsakligen på grund af de skrup-
ler som måste göra sig gällande i afseende
på hertigdömena, och förordades på ett sät:
som icke var egnadt att öfvertyga någon att,
såsom premierministern påstod, meningen
verkligen vore att uppföra en konstitutionell
statsbyggnad. Större intryck gjorde utan tvif-
vel det kongl. bref, som för landsthinget upp-
lästes och hvari, till lugnande af de farhågor
för tryckfriheten som i anledning af helstats-
förslaget på sista tiden blifvit yttrade, den
försäkran afgafs, att det vore konungens lik-
som ministårens mening att alla de politiska
och medborgerliga friheter som icke utur
grundlagen blifvit inrymda i helstatsförslaget,
skola förblifva fortfarande ställda under ko-
nungarikets särskilda riksdags värn och lag-
stiftningsrätt.
ZiHvad som dock tvifvelsutan gjorde det
största intrycket på riksdagens ledamöter var
den förklaring premierministern på hela mi-
nisterens vägnar afgaf, att om icke riksdagen
nu genom att besluta grundlagsändringarnes
trädande i kraft gåfve regeringen rätt och
möjlighet att oktroyera helstatsförfattningen,
vore en lösning af författningsfrågan på grund-
valen af kungörelsen af den 28 Januari 1852
omöjlig och ministeren måste afträda. Man
har nu så vant sig vid att antaga det mel-
lanting af program och grundlag, som gafs
i nämnde kungörelse, såsom någonting så o-
undvikligt, att ganska många af de nationelt-
liberale hissna, när de tänka sig denna grund-
val borttagen, och anse ett återvändande till
förhållandena före denna kungörelse och till
den sakernas ordning, som förut var afsedd,
såsom en komplett omöjlighet äfven under de
utomordentliga förhållanden hvari Europa för
närvarande befinner sig. Tanken på mini-
stårens afträdande är också egnad att inge
ora farhågor, då man endast tror sig kunna
nta en mera reaktionär minister och då un- )
der förhandlingarne ora grundlagsändrings-
förslaget ministåren eller des3 närmaste vän-
ner låtit undfalla sig flera vinkar derom, att
en vägran från riksdagens ssida kan ha till
följd att de holsteinska grefvarne åter komma
till styret, att riksdagen blir räknad till de
representativa församlingar, tillsammans med
hvilka regering och ordning icke kunna be-
ståp, och att samma kur kommer att begagnat
som efter tyska förbundsdagens ordination
blifvit använd i Hannover.
Dessa omständigheter göra utgången mycket
oviss och skola utan tvifvel göra debatterna
både i landsthinget och folkethinget ytterst
lifliga. En stor del ledamöter af det liberala
partiet skall komma i vånda och tvekan och :
väga mot hvarandra å ena sidan öfvertygelsen
om helstatsförslagets oduglighet, å den andra
fruktan för det tillstånd: som kan bli en följd
af dess förkastande och ministerens afgång,
samt skyggheten för att taga på sitt ansvar de
politiska följder som kunna häörflyta af för-
slagets förkastande.
Men skulle sålunda, hvilket vi icke anse
osannolikt, efter en hårdnackad kamp på riks- i
Inn Ah dan RET RAA RR RR