nvylia på någon oplisk liluston.
— Times,, meddelar enskilda korrespon-
denser från Nargön af den 21 och från Danzig
af den 24 Augusti. Vid Nargön, dit flottan
återvände efter bombarderingen af Sveaborg,
hade den vanliga tjenstgöringen åter inträdt,
endast omvexlande med nödiga förfoganden
till flottans skydd emot den stormiga och
osäkra väderleken, som redan inträffat. Den
16 på eftersiddagen stormade det isynnerhet
ganska starkt. Den 17 afgick Basilisk med
4 mörsarebåtar från Nargön till England: Det
beklagas vid detta tillfälle, att flottan ej fått
sig tillsänd en enda reservmörsare, ty deri-
genom hade man blifvit förhindrad att på sla-
get emot Sveaborg genast låta följa ett ännu
starkare på nägon annan punkt. De mörsare
som varit med i drabbningen hade öfverhuf-
vud taget kastat 220 bomber hvardera; en at
dem hade redaa efter den 95:te kastaingen
blivit obrukbar till följd af en axels afbry-
tande, en annan sprang efter den 144:de, er
tredje efter den 148:de en fjerde efter den
213:de kastningen; Growler bragte det ände
till 355 s -ott innan den sprang, alla de öf-
riga 16 ha blifvit mer eller mindre skadade.
Den 19 ankom Cuckoo till floitan med
depescher från Bottniska viken. Depeschen
rörde en affär, hvilken Cuckoo den 17 i ge-
menskap med Harrier, Tartarv och franska
ångskeppet dAssas, haft vid Björneborg.
Staden ligger vid pass 20 engelska mil från
öppna hafvet på vensfra stranden af en vik,
och är skyddad af flera skansar, som voro
besatta med ung fär 2000 man. . Skeppsbå-
tarne lyczades komma öfver grunden förbi
dessa skansar ända in i närheten af staden.
Borgmästaren kom dem tiil mötes och er-
bjöd sig att utleverera de i hamnen liggande
fartyg, såfråmt man ville skona staden. Detta
lofvade man under det vilkor, att äfven ett
ångfartyg utlevererades, som man visste vara
der, uader det borgmästaren förklarade att det
ej mer existerade. Efter ytterligare påyrkande
tilistod han emellertid: att ett ångfartyg låge
längre upp åt floden, och lofvade utleverera
detsamma, om båtarne åter ville draga sin
väg. Båtarne vände derpå om och rodde
tillbaka till sina 18 engelska mil derifrån lig-
gande skepp, då de efter ungefär tvenne tim-
mars förlopp hörde ett plaskands bakom sig.
och ångbiten (ett ganska vackert fartyg om:
cirka 130 tons) uppbtann dem; förd af en ma-
schinist och nägra eldare. Den tog genas:
båtarne i släptåg och bragte dem tillbaka til!
skeppen. De 17 fullt utrustade kustfartyg,
dem man funnit i Björneborg, förstördes.
I en skrifvelse från Danzig af den 4 säger
att med bombirderingen a? Sveaborg dett
årets operatioser i Östersjön sannolikt tagit
en ända; åtminstone hafva den 19 redan a lr
mörsarebåtar anträdt återfärden till England.
I den ryska berättelsen öfver bombarderinger
af Sveaborg talas om en fregatt som blifvii
försatit ur stridb:rt skick, och som vid flot-
tans aftåg blifvit bortbogserad. Denna upp-
gift hvilar på ett misstag; det omtalade skep-
pet var hospitalskeppet Belle Isle,, hvilket
sisom varande ett seglande fartyg, alltid bog-
soras af någon bland ångbåtarne. Den 15 ut-
kommo sex ryska kanonbåtar ifrån Kronstads
bamn, ögoskenligen bereddk till; strid. Im-
perieuse, Bulldog, och POcntalir skickades
emot dem för att om möjligt afskära dem
återtåget. Båtarne drogo sig likväl så fort
som. möjligt tillbaka till grunden, i väntan att
de mera djupgående engelska skeppen skulle
förfölja democh stöta på grund. Men detta
skedde ej, och sedan man i tvenne timmar
beskjutit hvarandra utan synnerlig skada, upp-
hörde fäktningen.
— Uti den i Dorpat utkommande tidningen
Inland läses följande uppsats, daterad Hap-
sal den 8 Juli:
Likasom från Ösel, gingo äfven från estländska
darne och kusterna, för att afhjelpa den stora bristen
å salt, och ehuru redan under förlidne höst en båt
blifvit anhållen af en engelsk kryssare och beröfvad
största delen af sin laddning, en mängd öppna båtar
till Sverge, hvarvid från tullstyrelsens sida lemnades
dem mången lindring. De första resorna i Apriloch
början af Maj under detta år aflupo lyckligt, och med
god vinst blef det i Stockholm emot säd, kalk m. m.
erhållna eller med 2 till 3 rbl för tunnan kontant
betalade salt såldt på Dagö till 7 å 8 rbl, eller i
Hapsal, sedan lindring af tullen erhållits, till 12 å
14 rbl. En båt, som något fördröjt sig, blef under
en häftig storm drifven midt genom engelska flottan, I
och besättningen, halfdöd af köld och ansträngning,
väntade att man skulle anhålla dem, vare sig i fient-
lig eller menniskoälskande afsigt, men man gaf ej
akt på dem, och de voro icke litet glada då de i det)
närmaste land som de fingo i sigte igenkände nord-
ligaste udden af Dagö; de nådde äfven lyckligen med
sin laddning hemorten.
I Stockholm blefvo dessa djerfva sjömän, af hvilka)
största delen för första gången vågat sig så långt öf-
ver hafvet, icke allenast öppet och vänligt behandlade,
utan de erhöllo äfven flerfaldiga gånger understöd af
köpmän och lärde. Då en båt i Roslagens skärgård
under en storm gick i spillror och besättningen der-
vid förlorade hela sin egendom, gjorde flere menni-
skovänner, dertill uppfordrade af den aktningsvärde
öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket A. I. Ar-
vidsson, en insamling, förmedelst hvilken en ny båt
anskaffades och lastades med salt, och begåfvades
besättningen dessutom med kläder, lifsmedel och böc-
ker. Isynnerhet intresserade sig de svenske lärde för
de estländska ösvenskarne, hvilkas dialekt och seder
gåfvo anledning till många förfrågningar. Den be-
kante språkforskaren Carl Säve i Upsala kom för de
ras skull till Stockholm och var mycket belåten med
resultatet af sina forskningar rörande detta lilla folk,
hvilket man hittills i Skandinavien helt och hållet
förbisett. Synnerligen öfverraskade honom den språk-
likhet han fann mellan svenskarne från Wichtzrpal
och de på Gottland och i Roslagen
Den icke obetydliga vinsten lockade de till djerfva
företag alltid benägna fiskrarne att fortsätta färderna.
Man hade under tiden redan tillkännagifvit blokaden
och engelska ångare kryssade vid ingången till finska
viken; likväl vågade många, i förhoppning att oför-
märkt komma igenom eller att vid ett möte, i be-
traktande af det ringa värde deras laster egde, finna
nåd, ånyo beträda den äfventyrliga vägen. Deras
hopp slog beklagligen felt. Af alla dessa öppna bå-
tar, hvilka hvar och en lastade 30 till 50 tunnor salt,
har knappt en enda återvändt oskadad, många hafva
gått i qvaf, men de flesta hafva blifvit borttagna som
goda priser, utan att hafva blifvit ställda inför någon
v- Man saknar endast från Dagö öfver 50,
rån Worms 26, från fasta landet och de små öarne
kanske lika många, bland hvilka många försvunnit
spårlöst. Så blef, såsom man berättar, en båt ute i
öppna hafvet genom tecken från en engelsman upp-
fordrad att stanna, men fiskrarne, antingen de icke