RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
Genom telegrafrapport har i dag hos öfgver-
ståthållareembetet blifvit anmäldt att i går q säll
från Rindön lyckats rymma: kronoarbetskar-
larne n:o 168 Johan Bergqvist eller Nybelin,
n:o 203 Anders Victor Biurvall och n:o 391
Carl Gustaf Andersson eller Wengelin.
Polismästaren de Mar6 har i dag såväl
muntligen som genom skriftliga ordres an-
befallt poliskommissarier och konstaplar att
med all möjlig ifver efterspana och häkta
dessa trenne för allmänna säkerheten högst
svådliga personer.
— Uti poliskammaren har i dag bland andra mål
förekommit ransakning med drängar, tilltalade för
bedrägeri mot husbonda. Såväl för detta som öfriga
mål skal! i morgon redogöras.
— Boncen Erik Anders Jonsson från Upland, som
en längre tid stått under tilltal för förfalskning å ett
diskontreversal, dömdes i dag af rådsturättens 5:te
afdelning att vara ärelös och böta samt ersätta di-
:skontverket. De båda andra bönderna som bevittnat
;handlingen ansåg domstolen ej hafva gjort detta i
safsigt att skada göra, och frikändes de derför från an-
svar, men dömdes till ersättningsskyldighet i fall till-
gång skulle brista hos Erik Anders Jonsson.
Be— Den för några dagar sedan omtalade f. d. kor-
rektionisten Frödin, som nekade att han vore den i
rullorna antecknade personen, har nu medgifvit sig
vara den han ansågs tör och derjemte erkänt det till-
grepp af några metallmuttrar från Långholmens brand-
:spruta, för hvilket han är åtalad.
UfRansakningsmålet mot kyrkoherden Holmqvist
JARED Quille.
i (Forts. från gårdagsbl.)
fT2:0 För enkan Brits Jonsdotter i Norra Backa be-
gärdes pastorsbesök för nattvardens anammande på
hennes yttersta, men vägrades på den grund, att
pastor vid längdernas gezomreende fann att icke folit
tre månader förflutit sedan han meddelat ienne natt-
varden. Skjuts medhades ochvbudet ytt ade det han,
-ifall pastorej nu medföljde, ej Vidare skulle bsböfva
ipastorsbiträde för den döende; meninga böner bjelpte.
Haröfver förklarade sig hr H. att budet hade ut-
trsekligen sagt, att enkan ej kunde tela, men ändå
wille hafva prest. Då jag, yttrar H., med visshet
kände att denna menniska icke var döfstum, så att
vå henne kunde tillämpas brad om dombar innehål-
lev Å kyrkol. 9 kap. 36, kunde jag icke förstå anna
än att menniskan uppgafs vara umållös, hvarföre jar
visade budet ändamälslösheten af att prest inställde
sig hos henne. Men emedan det ibland händer att
målet återkommear hos en och annan sjuk menniska,
fick budet tillsägelse, att i fall den sjuka kom - tili
att kunna yttra sig, då derom underrätta min med-