RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Genom telegrafrapport har i dag hos öfgverståthållareembetet blifvit anmäldt att i går q säll från Rindön lyckats rymma: kronoarbetskarlarne n:o 168 Johan Bergqvist eller Nybelin, n:o 203 Anders Victor Biurvall och n:o 391 Carl Gustaf Andersson eller Wengelin. Polismästaren de Mar6 har i dag såväl muntligen som genom skriftliga ordres anbefallt poliskommissarier och konstaplar att med all möjlig ifver efterspana och häkta dessa trenne för allmänna säkerheten högst svådliga personer. — Uti poliskammaren har i dag bland andra mål förekommit ransakning med drängar, tilltalade för bedrägeri mot husbonda. Såväl för detta som öfriga mål skal! i morgon redogöras. — Boncen Erik Anders Jonsson från Upland, som en längre tid stått under tilltal för förfalskning å ett diskontreversal, dömdes i dag af rådsturättens 5:te afdelning att vara ärelös och böta samt ersätta di:skontverket. De båda andra bönderna som bevittnat ;handlingen ansåg domstolen ej hafva gjort detta i safsigt att skada göra, och frikändes de derför från ansvar, men dömdes till ersättningsskyldighet i fall tillgång skulle brista hos Erik Anders Jonsson. Be— Den för några dagar sedan omtalade f. d. korrektionisten Frödin, som nekade att han vore den i rullorna antecknade personen, har nu medgifvit sig vara den han ansågs tör och derjemte erkänt det tillgrepp af några metallmuttrar från Långholmens brand:spruta, för hvilket han är åtalad. UfRansakningsmålet mot kyrkoherden Holmqvist JARED Quille. i (Forts. från gårdagsbl.) fT2:0 För enkan Brits Jonsdotter i Norra Backa begärdes pastorsbesök för nattvardens anammande på hennes yttersta, men vägrades på den grund, att pastor vid längdernas gezomreende fann att icke folit tre månader förflutit sedan han meddelat ienne nattvarden. Skjuts medhades ochvbudet ytt ade det han, -ifall pastorej nu medföljde, ej Vidare skulle bsböfva ipastorsbiträde för den döende; meninga böner bjelpte. Haröfver förklarade sig hr H. att budet hade uttrsekligen sagt, att enkan ej kunde tela, men ändå wille hafva prest. Då jag, yttrar H., med visshet kände att denna menniska icke var döfstum, så att vå henne kunde tillämpas brad om dombar innehållev Å kyrkol. 9 kap. 36, kunde jag icke förstå anna än att menniskan uppgafs vara umållös, hvarföre jar visade budet ändamälslösheten af att prest inställde sig hos henne. Men emedan det ibland händer att målet återkommear hos en och annan sjuk menniska, fick budet tillsägelse, att i fall den sjuka kom tili att kunna yttra sig, då derom underrätta min med