J, nda bland alla de män af energi och snille,
em revolutionen framkallade till handling,
som var i stånd att tygla Frankrikes våld-
samma och anarkiska tendenser. Och han
aade ej blott den alldagliga äregirigheten att
röfra och regera; han sträfvade att gifva sitt
and en enkel och dock fullständig lagcodex,
och att utveckla dess materiella tillgångar.
Men ella dessa höga egenskaper neutralise-
rades genom missgrepp, som måste tillskrif-
as hans egendomliga ställning fullt ut lika
nycket som hans naturliga skaplynne. Upp-
född till soldat förstod han bättre konsten stt
kufva genom kombinationer af fysisk :raft
än genom öfvertygelse. Ledande xrafterna
hos denna oöfvertriffade earme, hvar: machi-
neri republiken hade ärft af dena ganla mo-
narkien, och i hvilken det emanciperade
Frankrikes vetenskap och entusiasm hade in-
blåst ett exempellöst lif och kraft, bl2f Napo-
leon Bonaparte, i likhet med den ringaste af
sina landsmän, berusad af Frankrikes segrar
öfver Europas suveräner. Den gamla monar-
kiens traditioner bekräftade den missriktsing
som hans ande härigenom erhöll. Han belä-
grades oupphörligt af drömmar att gifva la-
gar åt Europa och åt verlden. I denna sin-
nessämning upphörde han att akta andra ns-
tiozers oberoende. Detta var den klippa mot
hvilken han strandade, ty genom sina angrepp
väckte han Europas allmänna anda till karp
emot sig. Olikheten var för stor, äfven för
en Napoleon: han dukade under, icke för
den ene eller den andre statsmanren eller
generalen, utan för Europas inbitna och bil-
liga harm; och genom sitt fall utsatte han
sitt älskade Frankrike — detta Frankrike,
som under dödskampen af en revolution hade
drifvit tillbaka Europas förbundna guveräner
— för den förödmjukelsen att se en utlefvad
dynasti detsamma påtrugad af främmande ba-
jonetter. Det brott som hos Napoleon upp-
vägde alla hans dygder — det fel som :sot-
vägde alla hans visa sträfvanden — var hans
brist på skyldig aktning för Europas obe-
roende natiomaliteter. Det var detta som fast-
kedjade honom vid S:t Helena likt an ny
Prometheus vid ett nytt Caucasus. Detta är
den lärdom som hans tysta och vördnads-
väckande graf är beräknad att gifva hans arf-
vinge och den konungsliga gäst, hvilken denne
arfvinge gläder sig att få hedra. Dessa suve-
räner ha nu förbundit sig att häfda oberoen-
det hos en nationalitet, som utgör den länk,
hvilken sammanbinder Europa och Asien. De
hafva gripit till vapen i afsigt att förekomma
ottomaniska rikets inkorporerande i en äre-
girig grannes territorium. De k -oÅm ej för
att uppehålla mahomedanska lär: :: ler Oth-
ma.0s dynasti, utan för att fasitilla den
prinen? att det ej mera skall gifvas några
sröfring, krig inom kretsen af den curo-
peiska avilisationen. Tidens tecken sy-
nas gifva tilkänna att denna princip är nära
att bringas til afgörande under något olika
former äfven i andra länder. Nationelt obe-
roende innebär hvarje nations rätt att sjelf
gifva sig lagar — att bestämma formen af
-- inre konstitution och administration. Ita-
SILL :-äfvanden efter enhet och nationelt o-
iens suv — sndertryckta 1849 genom brutalt
beroende — u uvtt, I Tyskland ha 1848
våld — vakna på kw. vv och hållet förgätits.
års händelser icke : a moskovitiska bets-
Polen tuggar otåligt p iod må Frankrikes
let. Vid denna kritiska perio bjertat mo-
och Englands regenter lägga på. Jer Det
ralen af den förste Napoleons historia. De
tillkommer icke Frankrikes och Englands re-
geringar att gifva lag åt Italien, Tyskland,
Polen eller någon annan nation; men det är
deras pligt att säga de gamla despotismerna,
det dessa ej tillåtas intervenera med vapen-
makt, i ändamål att förhindra någon af dessa
nationer ifrån att sjelfva gifva sig lag.
i
a - mm 84 TA? oo 2 Jos mA
