taga äfven-densednare;--då en: namngifven
författare-här bär det möralizkå ansvaret: Fils
HKA trö Vi 88 böra nämna, atthr Edman kös
redaktionen företett handelskollegii borgare-
bref -såsom vinskänk härstädes.
Då en särdeles sträng polisåtgärd i min boståd,
huoset n:o 3 Malmskilnadsgatan bär i staden, omfat-
tande några af rhig derstädös begsgnade fönsterjalu-
sier, hvilka ansetts vådliga för allmäsna säkerheten
(enskild mans säkerhet kommer naturligtvis aldrig i
beräkning) väckt sllmän uppmärksambet såsom ett
djupt ingrepp i eganderätten, och en insändare i Af-
tonbladet för den 28:e sistlidne Aug. sökt gifva sa-
ken ett förvillande utseende, och desvid icke dragit i
betänkande, att genom en hel väfoad 27 sanningslösa
uppgifter nedsätta såväl min person som den rörelse
jag drifver, så utbeder jag mig aw i korthet få be-
lysa saken.
Att ifrågavarande mig med vild beröfvade jalusier
egt någon slags gemenskap med tidningen Fädernes-
landet, eller, mig veterligev, ntgjort tablåer ur po-
liskommissarien Jäderins lefosdshistoria, bestrider jag;
såsom icke öfverensstämmaude med sanningen, äfven-
som att de på jalusierna aabragte bilder utgöra por-
trätt af hr poliskommissarien, Så vida man icke till
en sädan likhet vill hänföra det groteska uti figur-
Mnälningarne. Att jalusierna icke i öfrigt afbilda nå-
gonting för sedlighetena stöiande el!er förargelseväc-
kande, derom torde bvar och en bist kunna öfver-
tyga sig, som tager desamma i ögnasigta. Afbildnin-
gar deraf äro, med uteslatsnde af den Äeliga polis-
uniformen, för sådant ändamål avt i mina fönster oe-
skåda.
Val har jag hört, att det synnerligast varit en af
tablåerna, föreställande det barbariska uti värt Sven-
ska prygelstraff och dess tillämpning, som hr kom-
missarien Jäderin skall hafsa öppfattat såsom syftande
på någon episod i bans skiftesrika lefoad, och derföre
ansett densamina för sin person kränkande; men dä
ingen slags likbet med hr kommissarion f refinnes,
hvarken i porträtt eller habit, sä kån det blot skrif-
vas på räkningen al en sälsam ödets skickelse om
det sceniska i sjelfva uppställningen händelsevis fö-
reter sådana likheter att hr koromissarien finner dem
fullständigt samrhanträffa med någon speciel tilldra-
gelse rörande honora sjelf.
Den uppgift i Jäderins rapport, att jalusiernå sko-
lat föranleda folksamlingar, som vållat oorduingar och
hinder för en fri passage ä gatan, är fullkönsligt san-
oingslös, och då insändaren i Aftonb!adet antyder att
åskådningen blott swäckt sig till hrarjehanda löst
folk; så uttalar han en uppenbar smädelse mot sjelfva
polisstyrelsens personal, som bland mycket annat akt-
ningsvärdt folk, icke sällan egoat några ögonblick åt
jalusiernas beskådning.
Väl har br kommissarien Jäderin, sora bor isamma
has, en längre tid mot mig visat afvogbet och för-
följelse, af skäl, som det velat synas mig, stt jag,
med mindre tillgångar icke varit i tillfälle å min käl-
lare medgifva hr kommissarien samma rätt: till fri
gästning, hvarpå polisbetjeningen, af häfdvunnet brak,
i allmänhet gör anspråk; men att möta br kommis-
sarien med samma vapen, deriill bar jag ej känt
nägon frestelse. Hade detingätt i min afsigt att på
allvar angripa och skada br kommissarien, sä hade
vida kraftfullare medel stätt mig tillbads än br kom-
missariens porträttering.
Hr kommissarien käoner, lika väl som polisstyrel-
sen, den enhalligg ovilja som bland hufvudstadensns-
Tingsidkarb; fabriks-, arbstande och medellösa klasser
emot tonom öger röm, ech som gått ända derHän,
att man vill skrifva bans qsarstäende på sin tjebste-
plats såsom ensamt härfistande frön någonting så
otroligt, som ätt h: kommissarien skall hafva lyckats.
att genom pekuniera försträckniogar göra någon af
sinar förmän af sig beroende:
Det kan heller icke vara vederbörande obekant-att
det-allmänt och länge varit i fråga att ipetitioniväg,
med tatrika underskrifter, iuför hr öfverstäthällaren
nttala en sädan missbelätenhet; och På dema väg
söka befrämjs aflägsnandet af en tjänstemän, som
sin vigtiga plats, hufvudsakligen geöom sin inkäma-
nitet och brutala framfart, redan länge åstadkommit
otrefnad, missbelåtenhet och förargelse i samhället.
Vederbörande har icke heller kunnat undgå upp-
fatta det menliga intryck som. väcktes hos Stock-
holms befotkning, och de sägaer som föddes, då samma:
Jä-eriv, under sådana förbållandet; hedrades meden
rongl. utmärkel:e, hvilken, sällsamt nog fästades på
bans bröst i samma ögonblick AX Kan i brottmilstäg
för eit .raft väld emot enskild bin inför Stockholms
zådbusrätt stod uader åtal, och Samtidigt öfverbavist
om falsk sapport gående å privat mans heder och
åra, i rekonventionsväg hade och Snuu har sin egen
åra beroende af öfverdomstols pröfning.
Jag slutar med att aomärks, att jag ionebar och
begagnar vinskänksrättigbeter, och sälunda är borgare
i staden Stoökholmy och att den lokal, i hvilken ja-
Insierna af mig begagnades, och hvarifrän de tillgre-
pos, hvarkeli Varit eltet är någon krög, utan en s.k.
kslare för städade personer, så q valificerade att sjelfva
br polismästaren af deras umgänge skulle finna sig
hedrad. Stockholm d. 1 September 1855.
Thure Fredrik Gustaf Edman,
Källarmästare.