samma grund som förordningen af d. 26 Juli.
Jet är visserligen sannt, att då absolutismen
i nämnda förordning nästan framstod i all sin
nakenhet, har den här blifvit öfverskyld ge-
nom en viss konstitutionel anstrykning; men
denna fernissa Kar icke i väsentlig mån för-
ä1drat det helas kärakter,. Den konstitutio-
nalitet som det innebär; är af fullkomligt na-
poleonisk art. Redan det för helstatsförsam-
lingen bibehållna namnet riksråd och det
ringa antalet af dess ledamöter häntyder der-
å att den icke kan betraktas såsom en verk-
Iz nationalrepfesentation. Helstatsförsamlin
gen skulle nemligen utgöras af 80, eller, om
man frånräknar de 20 ledamöter som konun-
gen skulle utnämna, af 60 personer. För ds
direkta valen har, utom ett krångligt och be-
synnerligt valsätt, på hvars mening man har
svårt att-bli rätt klok, blifvit uppställd en så
hög census, att valmännens: antal i konunga-
riket skulle -nedgå från 211,000 till 5000.
Förhändlingarnes offentlighet är endast vilkor-
lig och beroende af majoritetens beslut; ar-
betsordningen. är underkastad regeringens pröf-
ning. Församlingen saknar allt initiativ i
lagstifthingsfrågor, och detta kan visst icke
ersättas genom. den medgifna petitionsrätten;
i Danmark, der minnena från ständerförsam-
lingarnes tid ännu äro helt friska, borde man
väl känna skilnaden i kraft och betydelse
mellan underdåniga andraganden, och af en
; se ak beslut mm
ramläggas till regeringens sanktion. Rikt-
rådet. skulle i sjelfva verket endast bli en
penningbeviljände senat, och för: att göra det
napoleoniska i saken fullständigt skulle de för
8 år i sender valda ledamöterna; ehuru -för-
samlingen endast skulle sammankomma hvart
annat är och sessionen endast vara 2 måna-
der, erhålla årliga löner liksem andra kronans
embets- och tjenstemän.
Äfven den tryckfrihet, som konungäriket åt-
njutit genom 18 års lag om pressen, skulle
genöm derma -helstatsförfattnitg löpa fara att
bli förintad; ty ehuru justitigärendena skulle
höra till -de särskilda angelägenheter, med
hvilka konungarikets särskilda riksdag finge
befatta sig, så är. det dock mer än troligt,
när man ser de trakasserier som de danska
bladen äfven under def nuvarande ministeren
äro underkåstade uti Slesvig, att regeringen
och sriksrådety Snart skulle förklara tryckfri-
heten vara en alltför vigtig politisk rättighet,
att icke en viss Gran ensa ret härutinnan må-
ste ega- rum mellan monarkiens särskilda de-
lar; samt dekretera en tryckfrihetslag för hel-
staten, genom hvilken konungariket utan tvif-
vel skulle förlora långt mera än hertigdömena
kunde ha utsigt att vinna, och hvarigenom äf-
ven tyska förbundet för framtiden skulle få I
ett ord med i laget i afseende på Danmarks
presslagstiftning.
töFlera både svenska och utländska blad ha
missförstått de nu pågående riksdagsförhand-
lingarne: sår sonvskulle detta helstatsförslag va-
rit framlagdt för riksdagen och som folkethinget
redan skulle ha antagit detsamma. Denna
föreställning har bland andra äfven det be-
ryktade ryska bladet Le Nord; som med an-
ledning af det s. k. grundlagsändringsförsla-
gets tredje behåndling, i. folkethinget yttrar
följande, som är ganska betecknande för hel-l.
statsförslagets karakter och de sympatier man I
å nämnde hål hyser för detsanmat Så-
unda haraodå: denna vigtiga fråga blifvit löst,
af hvilken i så hög grad Danmarks lycka
och bestånd bero: Det är en lycklig hän-
delse midt uti de förvecklingar, i hvilka detta
land befinner sig, och hvilken skall helsas
med glädje af hela befolkningen; både den
danska och den tyska. Stark i detinre,skall
danska regeringen bli bättre i stånd attmotstå
hvarje påtryckning utifrån som kunde hota
dess öberdende och dess neutralitet.
Helstatsförslagetchar emellertid icke blifvit
ramlagdt för riksdagea och är, såsom vi re-
dan förut antydt; icke ämnadt att i egentlig
mening framläggas för densamma. Det grund-
lagsändringsförslag, som definitift: blifvit an-
taget af fölkethinget och i detta ögonblick
förmodligen äfven af landsthinget, är endast
vilkorligt och innehåller desförändringar och
inskränkningar som Danmarks rikes grundlag
af den 5 fni 1849 skulle underkastas, om
ochk-när em helstatsförfattning träder i gällande
kraft. Nämnde grundlag skulle derigenom
inskränkas till att gälla för Konungariket
särskilda ångelägenheter, och såsom sådana
räknas hufvudsakligen: justitie- och polisvä-
sendet, kyrko- och . undervisningsväsendet,
kommunal- och fattigväsendet, näringslagstift-
ningen, alla de inkomster och utgifter som
stå i sammanhang -med-de särskilda angelä-
genheterna samt-hvarje ny skatt för konunga-
riket ensamt, sundhetsväsendet, kanal- hamn
och vägväsendet, assuransväsendet, frågor som
röra allmännå stiftelser och fideikommisser,
kongl. teatern 0; s. v. Men samma lagför-
slag bestämmer, att dessainskränkningar först
skola träda i kraft
Hom den danska riksdagen, sedan han fått
kännedom om den helstatsförfattning som ko-
nungen enligt: sin förklaring ikungörelsen af
den 28 Januari 1852 ärnar Jåta utfärda, be
sluter att dessa grundlagsbestämmelser sköla
träda i kraft samtidigt med helstatsförfatt-
ningen; Ven
eller om en församling, bestående af depu-
terade från monarkiens Olika delar, samman-
satt efter en proportion .som motsvarar. den
som är bestämd för storleken af: de särskilda
statsdetarnes bidrag till statsbehofvens fyl-
lande och vald för konungarikets andel, an-
tingen efter den för detsamma bestående val-
lagen eller af. den danskarriksdageny åtmin-
stone: 60, 14 af landsthinget och 247 af folke-
thinget, bland thingens egna ledamöter —
har förenat sig. med regeringen om en med
afseende på kungörelsen. af. den 28 Januari
1852 affattad helstatsförfattning och denna
sedermera af konungen blifvit upphöjd till
lag.
Sedan ministåren hade förklarat, att den vid
behandlingen af detta försläg iekevärnade in-
låta sig på någon diskussion törånde helstats-
författningen, bestämde sig riksdagens majo-
ritet att låta det vilkorligargrumdiagsändringe- .
RA
ÖR